lysande journalistik

Helt i stil med Ljusnans exemplariska policy när det gäller att attrahera läsare så läste jag följande puff på framsidan idag:
"Sju centimeter lång mask hittade Bollnäsfamilj i frukostägg"

Den lysande journalistiken låg i de två frågor som genast behövde sina svar:
1) Vilken typ av maskar äter frukost?
2) Hur många familjemedlemmar ryms i ett ägg?

iakttagelse

6A-tjejerna har dricka-vin, äta-apelsin & prova-varandras-kläder-kväll och L ska precis gå hem när vi hör tumult utanför vårat fönster.
Det står två stora ungdomsgäng och snackar högt, bilar är där och en av dem verkar ha fått ett slag mot skallen för han håller en ispåse mot en blodig skalp och vankar av och an.
Snart är ambulans där och ungdomars föräldrars bilar sätter av alldeles för fort, skrapar upp parkerade bilsidor och snart är allt som vanligt igen.
Lite blod i snön men annars stilla.

minst rutinmässiga veckan på länge

Dag 1: Rättvik+ Falun
Dag 2: Falun + Sjövik + Stockholm
Dag 3: Stockholm
Dag 4: Stockholm + galen hemresa

Jag ska försöka göra en närmare inblick men nu ska jag spela på nya skönheten.

vanans makt

det är kvart över sju varje morgon. flingor och sojamjölk i ett tyst kök. jag har redan satt på vattenkokaren. det är det första jag gör på morgonen för jag älskar hur glad hon blir. det är ingen snö ute nu heller. hårt, kallt, nakna gator.

hon kommer, känner på vattenkokaren med trötta händer och ler lite. min morgon blev viktigare. vi pratar om världsliga saker, om vänner, relationer och vi rör -nästan- vid vad som kallas vänskap och förtroende. hon knackar på dörren, kanske utan att veta om det, men jag har låst så många lås att jag inte vet var jag ska börja.

jag sätter en trasig sko framför den andra. ute är det lite för kallt för strumpbyxor men jag hävdar att jag är från norrland och håller huvudet ovanför skamgränsen.

röda lår väl framme och hon springer iväg till rutinerna. jag försöker så gott jag kan jag med, men det är inte samma sak. klockan tickar. stråkvändningar, stråkövningar, stråkfattningar. kontaktyta. k o n t a k t y t a. legato, smetighet och försök hitta kärnan; allt för att få kunskapen om hur man spelar precis som man vill. jag jobbar bort mina hämningar men förlorar kärnan i mig.

matlåda. promenad hem. tv. facebook. varje gång jag gör något annat så känns det som om jag sviker mig själv.

fräscha mål att leva upp till:
- känna sig snyggast varje dag
- skratta högre och starkare
- bli bättre på att veta när man ska sluta försöka

hemkomst

Varje gång som jag återvänder till Hälsingland efter en helg i storstaden bildas det alltid ett vaccum i mig. På ett sätt är det skönt att komma "hem" till min lya med mina möbler, min mat, mina rutiner och mina vänner; men det är ändå något som fattas. Å andra sidan så orkar jag inte riktigt med den jag blir där nere.

Det går alldeles för snabbt för mig. Det är tunnelbanor och busstidtabeller och öppettider och träffar och repetitioner och möten och fika på stan. Ändå hinner man inte med någonting alls eftersom det tar så lång tid att åka mellan allt.

 Dessutom så får jag sämre hållning för varje plagg jag provar, sämre hy för varje reklampelare man smyger förbi och sämre självförtroende för varje blick jag möter på stan. Ska det vara så svårt att tycka att andra är fina samtidigt som man tycker om en själv? Jag har i alla fall rätt svårt för det; antingen blir jag avundsjuk och hittar fel på varenda tjej som står framför en i kassakön, eller så deppar jag ihop och proppar i mig alldeles för mycket choklad på närmaste café samtidigt som jag svär över hur stockholmsjäntorna ser ut "nu för tiden". Åh vad jag skäms.

 Ändå kan jag inte stå emot alla "cravings", alla måste-ha-behov, som svallar över min hjärna och får mig att se ut som Jabba the hutt när jag egentligen är ganska söt.

Näe, från och med nu ska jag säga till söta tjejer och killar jag träffar på stan att de faktiskt är söta, och inte bara muttra något nedsättande om mig eller någon annan. Det hjälper inte en själ i den här sargade världen att vara missundsam.

sovmorgon

Vad härligt det är att vakna upp en måndag utan vare sig stress eller måsten. Idag är det Stockholm en vardag med promenader, kaffe inne medan regnet smattrar mot rutan. Lika bra att göra sig påmind om hur bra man har det nu så här innan allt drar igång.

I natt drömde jag om Indy 500 i EPA-traktorversion, fulla fjortisar med skorpioner i öronen och konstiga soppåsar. Kanske dags att sluta äta på kvällskvisten.

Simhallen

Man blir så trött av att bada. Huvva vilken huvudvärk man får. Men det är klart värt det för några timmars socialiserande med sambosarna, pojkvännen och tjejerna. Bubbel i relaxen, tjejsnack i bastun och stora snöflingor utanför.

Väl hemma i myset blev det stekt potatis och linsröran från tidigare i veckan i repris. Sibelius Finlandia i stereon och kladdkakan i ugnen. Nu ska jag diska och göra hummus till morotsdipp-racet som genomförs ikväll. N sover. Söt som en liten gubbe ligger han med armarna i kors och småsnusar. En ljuvlig lördagseftermiddag helt enkelt.

mission accomplished

jordnötssmör finns nu i två stora burkar i min kyl. nu blir det teve, chips och saft. livet är gött som gräsänka.  

god morgon

frågan är om jag ska börja med att äta något eller tvätta eller öva eller städa eller spela Heroes of Might and Magic III

That '70s show

Jag hade en period förra våren då jag såg alla säsonger av That '70s Show på rad. De blev lite av en familj för mig, mysiga och vänskapliga och alltid där med nya upptåg. Det tog ju slut på avsnitt förstås, och jag hamnade som i koma. Var tog de vägen? I flera dagar gick jag runt helt apatisk och insåg att det aldrig skulle vara samma sak igen innan jag kom på den geniala idén; de är ju skådisar, då borde de gjort annat också. Spana in det!

Det var inte så svårt att hitta filmer med Ashton Kutcher eftersom det är honom det gått absolut bäst för. The Butterfly Effect var väl kanske en av de större insatserna men jag måste nog ta och hylla honom absolut mest för att han lyckades snärja Demi Moore.

Då har det kanske inte gått lika bra för Wilmer Valderrama som ändå fått sin otroligt genomtänkta show Yo Momma att gå på mtv och genomsyras av orden "hög kvalitet" genom hela serien. (Int'..)

Mila Kunis bästa insats tycker jag är den i Family Guy.. eller att hon dejtar Ensam Hemma-snubben. Awesome. Det fantastiska med den kvinnan är att hon bara var 15 första säsongen! Titta på min syster och jämför..

Min persoliga favorit i serien är ju Eric. Tolka mig rätt nu, Nicke, men han påminner väldigt mycket om min lillebror när vi var mindre. Det roliga med honom var ju att han var så fruktansvärt ond i Spiderman III att jag blev mörkrädd. Han spelar istället mycket bättre mot Scarlett Johansson och Dennis Quaid i In Good Company från 2004, kanske en av mina ultimata söndagsfilmer.

Näe, de två insatser som jag blev mest förbluffad över var dels Danny Mastersons insats i B-filmen Dracula 2000 eller Laura Prepons hårdhjärtade Karla i filmen med samma namn. Jag mådde riktigt illa när jag såg min sköna Donna spela en psykiskt rent utav skadad 20-åring som faller för en man med konstiga vanor. Jag rekommenderar den helt klart, men samtidigt är den väldigt jobbig att ta sig igenom. Den är i princip en filmatisering av Karla Homolkas livsöde, och usch och fy för det säger jag.

Näe, nu ska jag klämma i mig cidern som Martin glömde här och försöka bli lite friskare. Tänkte att Mika kunde få hjälpa mig med det.

apatin

det står disk i köket
jag kan inte förmå mig att gå ut dit och plocka undan
inte heller orkar jag vika tvätten
eller öva (fast jag borde)
eller titta på teve
eller läsa den där boken

jag orkar inte bädda till sängen
vika bort alla veck
eller rätta till kuddarna i soffan
det tar emot att städa överhuvudtaget

jag vill ringa nu nu nu
i alla fall skicka ett sms där det står
"hej, du glömde en strumpa på tvättstället"
eller i alla fall inte känna mig så liten och ensam och sjuk och deppig som jag gör nu
när inte han är här

bell x1- offshore.mp3

Nyare inlägg