ettusentvåhundrafemtioen

Jag fyllde år igår och det var trevligt. Har inte varit med om många lika angenämt TREVLIGA uppvak(t)ningar som den jag fick på morgonen. Min lilla kollektivfamilj som dagen till ära utökats med älsklingen själv bjöd på fin födelsedagsfrukost med nybakta scones. Sen var det orkester och efter det fick jag en stund själv med killen som varit söt nog att köpa mig ett pokerset med marker och allting; jag som precis fastnat för Black Jack får nu chansen att prova utan att spela bort pengar för det har jag lärt mig att man inte ska göra.


Vi fikade på kvällen, spelade lite kort, drack rosévin i markan och lyssnade på när Rowan och hennes pappa spelade, bland annat en låt till mig. Egot frodades och sen fick jag chansen att spela lite. Hade dock inte spelat varken folkmusik eller fiol på ett antal månader så det måste ha låtat så där alltså. Kände även lite på trumpetskillsen. De var ej där men det var lugnt ändå.


Tyvärr så lade min kamera ned för några dagar sen så inga bilder finns att spana in.. men den sorgen blev kortvarig! haha, jag köpte nya RIKTIGA batterier, inte några himla fuskbatterier från Rusta, de är inte bra, men som sagt; nu fungerar kameran igen. Därför firar jag lite här som ni ser med att lägga upp bilder från idag, bland annat från pingisturneringen jag pysslade med tidigare ikväll. Det här med organisation är min grej tror jag. Gillar struktur (och att bossa runt folk).

Igår var jag och T på jazzklubben. Vi såg Charleston Sisters and The Golden Boys samt vann en bok om Monica Z i pausen.

Igår tryckte jag i mig halva karamellpåsen och lagt mig tillrätta för en liten tupplur framför tv6s Cops. Dagens asnit handlade bland annat om en kärring som blir tagen på bar gärning när hon röker crack under en väg. Cops är bäst när man sover.  Men sova gjorde jag alldeles för länge då och sånt gillar vi inte, så jag ringde Wille på en gång för en ursäkt till att kliva upp. Jo det blev film så jag tog mig rätt snabbt till skolan.

Vi började med den fantastiska Plan 9 from Outer Space från 1959. Har ni inte sett den än så bör det göras. Filmen är känd som den sämsta filmen i världen någonsin så det finns inte så mycket att säga. Ploten är ungefär så här: aliens attackerar jorden och återuppväcker döda. Den är inte bara dålig, den är fenomenalt dålig.

Halva filmen består i princip av ihopklippta journalfilmer då budgeten inte räckte för att filma beskjutningar och flygscener. Bela Lugosi, han som spelar det första offret, dog under inspelningen så de tvingades hyra in en stand-in. Synd bara att han då inte var speciellt lik. så karaktären fick gå runt i alla scener med armen täckt för ansiktet. De hann i och för sig spela in tre scener med originalskådespelaren så de används flitigt i olika sammanhang, ihopklippta och så vidare. De andra två här nedan var också fantastiska. Den ena säger ingenting i hela filmen men marknadsförs ändå som filmens storstjärna. Den andra hoppades man inte skulle prata för han var svensk och boxare och inhyrd för sin hyddas skull. Tyvärr hinner han skämma ut sig. "Ajm a bigg båj naw, jånny."


Efter den behövde vi en liten paus för att smälta alla intrycken. Tobbe hade köpt den bästa filmpizzan man kan käka på helgen, Dr Oetker's Pizza Mozzarella. Oh yes.

Sista filmen blev Kung Pow: Enter the fist från 2002. Sjuk. Tänk er en medioker kampsportsfilm från 70-talet som dubbats om. Därefter har nya scener och karaktärer lagts till, framför allt då huvudpersonen själv. Där har du filmen. Producenten själv har huvudrollen. Hah. Också han överdubbad av sin egen röst. Killen har innan denna gjort Den galopperande detektiven-filmerna. Det är inte jättebra, men det är nog inte meningen så heller skulle jag tro. Jaja. Halvbra filmkväll, halvbra inlägg. Huvudsaken är att ni antingen ser filmen eller inte. (?)

Mina nya skor tar för sig i hallen.

Jag och Therese har bytt rum. Mitt nya är fullt av vårkänslor.

Jag vet att jag är/har varit rätt ojämn i min uppdatering. Här är i alla fall en resumé av senaste tidens händelser. Nu även med bilder:

Namn: Therese Selén

Favoritmat? Jag skulle rösta på husmanskost men hon gillar liksom Kristin att exprimentera lite i köket. Hennes ugnsrostade rotfrukter är gudomliga.
Favoritdricka? Lite kaffe, lite te. Jag tror hon gillar vatten bäst.
Ögonfärg? Ljusa där med.
Fräknar? Jepp, framför allt efter att hon solat.
Favorit-uttryck? "trött" som saker som kanske borde slängas, funderas över osv. "Den där gubben är rätt så ...trött."
Födelsedag? 26e september
Familj? värsta operafamiljen + lite småsyskon
Bostad? Lägenhet på K-holmen och inneboende i Saeiid Quuasin
Favoritfordon? Hon gillar sin cykel.. snabb och smidig
Utseende? liten, blond och fantastiskt söt
Längd? 164 kanske?
Vad använder hon/han för smink? Mascara och det där röda läppglanset som hon funderade på att köpa men som jag köpte :)
Pojkvän/flickvän? Magnus, fast han gillar inte att vara här eftersom vi är så "tjejiga".
Bästa kompis? Man får ofta höra historier om en tjej som heter Louise.. helt galen.
Favoritfärg? Jag tror hon har en röd stund just nu.
Favoritaffär? Indiska, H&M, Apoteket, Kupan.
Personlighet? Sprallig, vill vara med där det händer, energisk, mysig.
Favoritlåt? Jaaa du.. detta var lurigt. Jag tror hon är rätt lättlyssnad, framför allt inom svensk singersongwriter kan jag tänka mig.
Artist? ???
Mobil? En som hon haft hela livet och därför gått igenom hela ringsignallistan på. Dags för en ny?
Alkohol-haltig dryck? Rosévin med Ramlösa Röd citrus

Brukar han/hon:
Röka? Nej, hon är sångerska och tänker på kroppen.
Snusa? Nej, inte det heller. Bra tjej!
Dricka alkohol? Hon är väl på ett glas vin ibland? Eller en-fyra öl. :)
Titta sig i spegeln? hon påstod att hon inte gör det igår, men jag tror hon gör det. Inte jättemycket, men hon bryr sig ju.
Vara dum? Näe. Verkligen inte, varken korkad eller elak.
Vara snäll? Jepp.. kanske lite för snäll. Ibland måste hon nog sätta sina egna intressen först.
Äta mycket? Njae. Tror inte det? Hon lagar god mat men det blir ofta matlådor. Gärna då inte mer än en, eftersom det är sunkigt att äta samma sak två dagar i rad.
Slå folk? Nej.
Peta näsan? Nej. En ordentlig flicka.
Köpa saker? Jaa.. bra grej, bra egenskap där.
Ta droger? Näe.. alltså. Jag tror verkligen inte det.
Älska folk? Jepp. I alla fall så älskar folk henne och hennes oklanderliga personlighet. Underbar att ha att göra med.
Resa? Ja, hon har varit i Egypten och dykt, varit i London en massa och säkert en massa andra ställen.
Ljuga? En vit lögn eller så skadar väl inte, men jag tror inte hon är en sån som ljuger stort och ofta.
Skratta? Ja! Väldigt nära till skratt väldigt ofta. Fnissar ständigt och jämt.
Gråta? ibland. Det gör vi väl alla.  

Nip/Tuck börjar gå igen på söndag. Nästa vecka. Jag som laddat upp med ballerinakex och näsdukar. För gud vad jag gråter till varje avsnitt!  

vi har för kanske femte gången på två veckor haft en mysig filmtjejkväll. Tidigare såg vi Hugh Grant* 2 men ikväll var det dags för lite annat. Först såg vi treans Beauty Shop med Queen Latifah. Awesome kvinna, frågan är bara om "holler!"-filmen går hem hos fler än våran generation.

Okej jag är cirka 43 år efter men är inte Hasse&Tages Att angöra en brygga en fantastisk film? Jag har nog inte skrattat så mycket på länge. Sen att Monica Z är det snyggaste Sverige skapat gör inte filmen sämre. Jag menar KOM IGEN:

Jahaja, då var man gräsänka igen just som man lärt sig det här med tvåsamhet och stora middagsportioner. Alla är hemma i Saiid Qaasin och det är fortfarande stökigt på mitt rum. Halkan utanför är ett faktum och jag dras med huvudvärk sen jag ramlat och slagit mig i isen på vägen till orkestern.

Jag har inte så mycket vettigt att säga, jag saknar mig själv när han inte är med och jag saknar mina regelbundna övningstider. Hur får man ihop dem?

Såg förresten att nyårsbilderna kommit upp. Tog mig friheten att publicera ett urval på mig och herrn eftersom jag är i det stadiet just nu. Är ju trots allt månads-jubileum idag.
Fotograf: Moa Wallman

Okej, bara för att jag dissade ICA tidigare så måste jag hylla dem nu då. Så. Hos min lokala ICA-handlare (där jag för övrigt inte har någon koll på hur de gör med köttfärsen och inte bryr mig heller) rear de just nu ut julmust för 5.90 kr /1,5 l. Lätt värt om man planerat filmkväll och inte bryr sig om vad man häller i sig.

Så vi samlades på sköna PB för lite filmtitteri. Det började tyvärr ganska groteskt då tre brudar kom förbi och ville se den omtalade "Two girls, one cup". Själv har jag tvingat mig igenom klippet och jag kan säga att jag gärna inte gör det igen. Vad är det som får folk att vilja spela in någonting så osmakligt? Det måste ju finnas någon form av tankeströmning i samhället som skapar ett behov av att konsumera sånt äckel. Vad kommer det ifrån? Hjälp mig fatta.

Hur som helst så tog det ett tag för oss att bestämma vilken film som skulle få äran att visas. Först ut var Bubble Boy (2001) med Jake Gyllenhaal. Ett ganska mysig familjefilm om en lite småknasig pojke i en bubbla! Ja, eller hur var det?


The Boy in the Bubble, eller David Vetter föddes 1971 med en ovanlig genetisk sjukdom, severe combined immune deficiency syndrome (SCID), som tvingade honom till ett liv av total isolering. Han spenderade sina 13 år instängd i vad som först bara var tänkt som ett temporärt alternativ innan läkare gett diagnos och kunde påbörja behandling. Han var inte första barnet i familjen som dött av sjukdomen så jag kan tänka mig att föräldrarna var rätt ivriga när det gällde deras sons vara eller icke vara. Hur som helst så pumpades bilderna av den stackars isolerade David ut i medierna som en rätt glad och tillfreds pojke.

Vid 13 års ålder uppstod en dialog huruvida han skulle kunna genomgå tonåren i bubblan. Kritiker menade att det var ett ogenomtänkt beslut att låta honom stanna då han skulle bli allt mindre medgörlig ju äldre han blev. Man pratade om att genomföra den tidigare nämnda benmärgstransplantationen för att se om den nya märgen skulle hjälpa tillfrisknandet. Några månader efter transplantationen blev David allt värre och kom till en punkt då hans far frågade om han gick med på att tas ut ur bubblan. David svarade "Daddy, I will agree to anything to feel better". Utanför bubblan blev hans tillstånd raskt sämre och efter bara 15 dagar utanför bubblan dog David efter en tid i koma. Han hann dock uppleva den enda gång hans mor rörde vid hans hud.

En fantastisk och tragisk historia tycker jag, och därför ville jag inte att mina vänner skulle få uppfattningen av hur det gick till genom Jake Gyllenhaal. Den blev det inte. Inte heller blev det Truman Show med Jim Carrey, mest för att den var för bra. Det var ju trots allt planerat att ha en svullarkväll, inte en "låtom oss begrunda livets skeenden"-kväll.

Näe, filmen för kvällen blev faktiskt något som Kristoffer B hade på lager inne hos sig. Jag och Tompaboy gick in för att bjuda på chirre och visa lägenheten för Erik då K och Simon tittade på junior-VM i ishockey. K langade fram en rulle som jag först blev lite rädd för. Jag är inte en sån som gillar skräckfilmer, och absolut inte filmer med zombies, men K övertygade både mig, E och T så vi tog på oss ansvaret att missionera ut rullen till de andra.

Fido från 2006 handlar om den gången på 50-talet då vi kom på att oj, det var visst alien-dust som regnat in och fått alla våra stackars bortgångna att liksom ..komma tillbaka. Världen befolkas av zombies och vi har som liksom vant oss. Istället för att jaga och skjuta huvudet av dem så har företaget Zomcon utvecklat ett halsband som förvandlar dessa blodtörstande rabiesbestar till grönsakshuvuden som inte har nå mycket bättre för sig än att plocka disk och rensa din trädgård. De blir en morbid version av husdjur möter hembiträde möter ond, bråd död. Hela rullen är dessutom skönt filmad i äkta Technicolor-stämning och alla är glada och fina. Som K och S sa, man sitter som och småskrattar hela filmen igenom bara för att det är så skönt alltihop. Det blir inte mycket sämre av att gaaanska så charmiga Billy Connolly spelar Fido. Se den. Lätt värt.

Sen förlorade även Sverige i hockey men det pratar vi inte om.

Nu julmust.