ettusentvåhundrafemtioen

Malmö är en pärla till stad. Det är en hård jargong med alkoholister runt varje gathörn. Språket är fult, tungt och fyllt av diftonger. Det återkommande skämtet "skicka en kabel/cowbell" är ett typexempel. Skolungdomarna på bussen svär och skriker och för en stund så önskar jag att jag inte alltid måste ta 08.03-bussen mot Heleneholm och Rosengård utan kanske lite senare så man slipper tonåringarna. Idag kom jag i alla fall i tid till skolan och så hann jag öva lite innan vi hade föreläsning. Vi har världsmusikkonserten ikväll och sen är det fest men jag måste chilla lite. Flyg till Sthlm, Fasching med gamla klasskompisarna och träffa han och hon som gör mitt hjärta varmt.

Viktor lyssnar på punk och går runt i bara trosor (!?) i lägenheten. Erik är i Hässleholm/Trelleborg och Smulan är som alltid ute på upptåg. Som en liten syster. Jag funderar på vilken typ av kläder jag ska ha ikväll och när jag ska kliva upp för att ta vilken buss imorgon bitti.

Malmö är en pärla till stad. Här vill jag stanna.