ettusentvåhundrafemtioen

Det finns mycket jag vill hinna göra innan jag dör. En av dessa punkter är att gifta mig; gärna med Natan och gärna i Hälsingland. Dock har detta önskemål kraftigt degraderats sedan jag insett hur fasansfullt ett bröllop kan vara. Ikväll jobbade jag på ett sådant som cateringpersonal och följande existerade:

• Bruden och brudgummen var lika gamla som mig.
• De kom dit i raggarbil.
• Första bilden jag får av dem är att de båda står med en cigg i mungipan medan deras föräldrar tänder på.
• Bruden var tatuerad. Ingen liten heller, utan denna panter täcker halva ryggen.
• Brudens mamma pratar OAVBRUTET under kvällen och lyckas få uppmärksamhet från paret hela tiden. Hon bär även orangea Crocs eller "foppatofflor".
• Det hålls tal precis när vi börjat servera mat. (!!!)
• Brudens fars nya fru hade en genomskinlig blå klänning med vita stringtrosor under. Ja tack, det räcker med information.
• Det kom en kille och frågade efter korv och makaroner när vi just serverat baconlindad fläskfilé med rödvinssky...
• Bröllopsvalsen dansades till Vikingarna.
• Brudens klänning gick sönder. Detta lagades med silvertejp.
• Till detta skulle en himla massa fåniga traditioner hållas och stämningen var allmänt stel och ouppfostrad.

Ja, vad ska jag säga? Det är tyvärr inte mitt typ-exempel på ett vackert bröllop men om det funkar för dem så. De var söta i alla fall. Och hon hade, även om det var lågskor, i alla fall vita skor till klänningen.