ode till ett körsbärsträd (2008)

sträck ut dina knotiga armar
lapa i dig all sol från skyn
som du minns henne
varm och omslutande
runt din taniga kropp
hon lägger sig sakta kring dig
och mjuka bolster av ängsmark
låter din skugga vila i grönskan

känn hur knopparna brister
hur de söker sig ut
mot ljuset
låt vinden dansa med dig
låt henne berusa ditt lövverk
det är i livet lycka frodas
2008-06-25 @ 22:45:09 patetisk prosa Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback