sval om våren (2008)

han går inte längre
inga fötter kvar
som långsamt dras
efter en formlös kropp

han går inte längre
han flyger fram
hans tankar
är som gräset som svajar
som ängen
och linblommorna klarblå

som en fjäder
smekte han hud
så törstande

föga vet de andra
var han för sin kos
få är de som tagit till sig
ännu färre tar han till sig
utan skuld mot dem
lättar han mark

han flyger fram
han är så lätt som minsta moln
och hans händer smörjer
dalgångarna
det blir konst av ingenting
av mina tankar
där han glider in
2008-06-25 @ 22:51:27 patetisk prosa Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback