Maskerad
Detta är faktiskt en av få gånger när jag är snyggare på morgonen efter än på kvällen före.
Allt började med att jag knackade på Ingas dörr. Det var Mikael Persbrandt på teven så jag tänkte göra popcorn och dega hela kvällen. Tyvärr så visste jag inte riktigt hur man gick tillväga när det gäller Xantippas microvågsugnar så jag brände dem rätt rejält. Så, som den goda granne jag är, knackade jag på och sa som det var; det brinner inte utan det är mina popcorn som luktar.
Hur som helst, Inga och hennes kompisar har förfest och ska på maskerad. Åh vad roligt för dem, tänker jag, men strax är jag också utklädd och fy farao så hemsk jag var. Någon slags dödsbrud. Remona slängde på mig lite blod från ögonvrårna och så in i den oskuldsfulla vita klänningen med brudslöja (läs: bordsduk) och allt. Det var blod och blåmärken överallt. Väldigt spexig sminkning, en sån där gång när man gör sig så ful som man bara kan så man slipper tänka på killarna. Inga hade en halv bag-in-box kvar så jag fick mig ändå en liten förfest, även då gratis. Eller vi får väl se, jag ska bjuda igen, men nu var det skönt att man slapp slösa pengar.
Alla tjejerna pluggade på högskolan, ett roligt gäng, och det var så skönt med nya människor utanför skolan. De flesta gick på lärarprogrammet, förutom Inga som läser till socionom och Anna som ska bli biomedicinsk analytiker. Sjukt avancerad titel, jag kände mig så dum när jag sa att jag skulle bli violalärare. (Varför gjorde jag det? Det är ju jättedumt. Ska jag börja säga violapedagog? Det kanske är bättre? Ja, det tror jag.)
Väl framme på kåren så tar de inte kort så vi måste ta ut pengar. Det finns inga gränser för hur jobbigt det kan bli när det sluter upp två personer till i bankomatkön; Han och Hans kompis. Herre gud, giv mig styrka. Vi bara i princip ler mot varandra och säger "så obekvämt att se dig" inlindat i små röda band av trevlighet. Jag ville verkligen inte träffa Honom. Verkligen inte. Tur att jag hade sminkningen att dölja mig bakom för det hade gråtits blod på riktigt annars. Varför skulle vi på samma fest? Samtidigt? Jag menar, Malmö är ändå rätt stort!
Jag nojar mig över att jag inte kommer komma in, det är ju trots allt på Malmö Högskolas kår. Det var onödigt att oroa sig för Musikhögskolestudenter är lika välkomna som andra på Malmö högskola trots att vi tillhör Lunds universitet. Men kom igen, samma stad, vi får väl festa ihop? Väl inne så klarar jag mig rätt bra utan Honom. Bordsduken åker av och blir till en stor sjal istället, för seriöst: vem orkar gå runt med slöja på ett dansgolv? Intressant var det faktum att det kom killar och raggade på mig. Jag vet inte riktigt hur de tänkte då eftersom jag var väldigt ful och äcklig, men kött är kött tror jag.
Han glider omkring och är så där fin hela kvällen, så där äckligt fin att man måste titta bort och det gör jag men när Han kör exakt samma move på alla tjejer i hela världen som han gjorde på mig så måste jag gå ut ur rummet. Hans kompis kommer och ströpratar lite med mig, och det är skönt att det finns vettiga människor ibland. Hur som helst, tjejerna var väldigt roliga och Hans vän var väldigt trevlig, men det var tur att jag var utklädd.
Allt började med att jag knackade på Ingas dörr. Det var Mikael Persbrandt på teven så jag tänkte göra popcorn och dega hela kvällen. Tyvärr så visste jag inte riktigt hur man gick tillväga när det gäller Xantippas microvågsugnar så jag brände dem rätt rejält. Så, som den goda granne jag är, knackade jag på och sa som det var; det brinner inte utan det är mina popcorn som luktar.
Hur som helst, Inga och hennes kompisar har förfest och ska på maskerad. Åh vad roligt för dem, tänker jag, men strax är jag också utklädd och fy farao så hemsk jag var. Någon slags dödsbrud. Remona slängde på mig lite blod från ögonvrårna och så in i den oskuldsfulla vita klänningen med brudslöja (läs: bordsduk) och allt. Det var blod och blåmärken överallt. Väldigt spexig sminkning, en sån där gång när man gör sig så ful som man bara kan så man slipper tänka på killarna. Inga hade en halv bag-in-box kvar så jag fick mig ändå en liten förfest, även då gratis. Eller vi får väl se, jag ska bjuda igen, men nu var det skönt att man slapp slösa pengar.
Alla tjejerna pluggade på högskolan, ett roligt gäng, och det var så skönt med nya människor utanför skolan. De flesta gick på lärarprogrammet, förutom Inga som läser till socionom och Anna som ska bli biomedicinsk analytiker. Sjukt avancerad titel, jag kände mig så dum när jag sa att jag skulle bli violalärare. (Varför gjorde jag det? Det är ju jättedumt. Ska jag börja säga violapedagog? Det kanske är bättre? Ja, det tror jag.)
Väl framme på kåren så tar de inte kort så vi måste ta ut pengar. Det finns inga gränser för hur jobbigt det kan bli när det sluter upp två personer till i bankomatkön; Han och Hans kompis. Herre gud, giv mig styrka. Vi bara i princip ler mot varandra och säger "så obekvämt att se dig" inlindat i små röda band av trevlighet. Jag ville verkligen inte träffa Honom. Verkligen inte. Tur att jag hade sminkningen att dölja mig bakom för det hade gråtits blod på riktigt annars. Varför skulle vi på samma fest? Samtidigt? Jag menar, Malmö är ändå rätt stort!
Jag nojar mig över att jag inte kommer komma in, det är ju trots allt på Malmö Högskolas kår. Det var onödigt att oroa sig för Musikhögskolestudenter är lika välkomna som andra på Malmö högskola trots att vi tillhör Lunds universitet. Men kom igen, samma stad, vi får väl festa ihop? Väl inne så klarar jag mig rätt bra utan Honom. Bordsduken åker av och blir till en stor sjal istället, för seriöst: vem orkar gå runt med slöja på ett dansgolv? Intressant var det faktum att det kom killar och raggade på mig. Jag vet inte riktigt hur de tänkte då eftersom jag var väldigt ful och äcklig, men kött är kött tror jag.
Han glider omkring och är så där fin hela kvällen, så där äckligt fin att man måste titta bort och det gör jag men när Han kör exakt samma move på alla tjejer i hela världen som han gjorde på mig så måste jag gå ut ur rummet. Hans kompis kommer och ströpratar lite med mig, och det är skönt att det finns vettiga människor ibland. Hur som helst, tjejerna var väldigt roliga och Hans vän var väldigt trevlig, men det var tur att jag var utklädd.
Kommentarer
Trackback
