ettusentvåhundrafemtioen

Jag lyssnar på Robyns (alla) nyaste Dancing on my own på repeat och försöker kliva upp.
De senaste och närmaste veckorna kommer vara ett kaos med projekt och aktionsforskningsarbeten som ska skrivas och Lundakarnevalen och MSOUng, Opera-projekt och MAO-skivinspelning. Jag hade det så fint på mitt rum tidigare, städade och gjorde snyggt så jag ville komma hem. Sen har allt bara rasat ihop. Efter födelsedagsfesten har jag bara låtit det vara. Det är fortfarande skomärken på golvet och smutsiga glas längs fönsterbrädet.

Ida fyllde dessutom år igår och eftersom jag har två rätt softa dagar (torsdag, fredag) så kunde jag unna mig ett kalas. Det var kul, jag drack bål och diskuterade feminism och så klart sticker det i ögonen på de som inte vill höra men allt kan inte vara rosenrött hela tiden. (Det var dessutom inte jag som började!)

 

Vem ska ge mig styrka att kliva upp, duscha, torka håret, bädda sängen, ta ut mattorna, torka golven, diska, äta frukost och vara en människa?