ettusentvåhundrafemtioen

Ikväll hade jag tänkt spendera min tid i Lund men det kanske inte blir så ändå. Det verkar vara tonårsfylla som gäller där och MAO spelar in skiva med den härliga tenoren Rickard Söderberg imorgon (tidigt) samt att jag sparar pengar till Kuba-resan, så det blir en lugn Valborg med Andreas ikväll. Pildammsparken, Akademiska kören och trevligt sällskap.

Jag vaknade tidigt och diskade. Igår skurade jag mina golv. Jag lagade matlådor för hela veckan igår. Ikväll var jag ute och sprang efter att jag övat 3 timmar utan paus efter en föreläsning som jag upplevde fantastisk för mitt musicerande. Jag har också plockat blommor, planerat min maj-månad och fixat med baren inför framtida jazzkvällar.

Så skönt: ännu en sån där manisk period. Vilken tur att den sammanfaller med alla möjliga projekt. Fick veta idag att jag ska vara med i skolans orkesterprojekt med Operan och spela ...just det, "Våroffer". Allting går runt och jag kan inte stoppa det mer än jag försökt göra.

Nu blir det en vit månad. Förra veckan blev rätt trevlig men jag måste spara inför Kuba. Ida fyllde år i torsdags så vi firade. Jag och Heidi skrattar, hon lite mer äkta än jag men ändå. Man får vara glad.

Jag fick en värdecheck på posten. I brevet låg en 17 kronorscheck på Keso Ekologisk.
Nu har jag köpt den och jag ska visst blogga om Keson.

Okej. Jag äter inte mjölkprodukter.

Det här är vad jag har att säga:
jag öppnade förpackningen. Det såg ut som keso, fast med några lite större klumpar. Jag hade stört mig på dem om jag försökt äta dem.
Det luktade som keso.
Jag tog lite grann på ett kex. Det var lite surt.
Jag provade med örtsalt. Också surt. (Brukar Keso vara surt?)
Jag gav resten till en granne.

Svaret är: om du gillar keso, ät keso.

Jag har inget att säga till om det. Nu är det Kate Beckinsale på tv.

Jag lyssnar på Robyns (alla) nyaste Dancing on my own på repeat och försöker kliva upp.
De senaste och närmaste veckorna kommer vara ett kaos med projekt och aktionsforskningsarbeten som ska skrivas och Lundakarnevalen och MSOUng, Opera-projekt och MAO-skivinspelning. Jag hade det så fint på mitt rum tidigare, städade och gjorde snyggt så jag ville komma hem. Sen har allt bara rasat ihop. Efter födelsedagsfesten har jag bara låtit det vara. Det är fortfarande skomärken på golvet och smutsiga glas längs fönsterbrädet.

Ida fyllde dessutom år igår och eftersom jag har två rätt softa dagar (torsdag, fredag) så kunde jag unna mig ett kalas. Det var kul, jag drack bål och diskuterade feminism och så klart sticker det i ögonen på de som inte vill höra men allt kan inte vara rosenrött hela tiden. (Det var dessutom inte jag som började!)

 

Vem ska ge mig styrka att kliva upp, duscha, torka håret, bädda sängen, ta ut mattorna, torka golven, diska, äta frukost och vara en människa?

Remidjen har återuppstått från de döda. Vi repade ikväll och det kändes helt underbart. Alla låtar har mognat och vi skrev dessutom en ny + att vi spelade igenom en vals jag skrivit till min mormor i 75årspresent.Jag känner mig väldigt glad över att de fortfarande vill spela med mig.

Vill du höra hur vi låter? http://www.myspace.com/remidjenmusic är rätt adress isåfall.

Jag gick till konsthallen för att spana in Hans-Peter Feldmanns utställning "Another book". Det är spännande och mer färgstarkt än tidigare. Lättillgängligt och eftertänksamt på samma gång. Lätt värt ett besök, framför allt för den mysiga bildserien "100 år".

Är fortfarande märkt av fredagen i form av träningsvärken från helvetet. Allt som innebär att lyfta med ovansida lår går bort. Trappor och försöka sitta med benen i kors likaså. Cykla kan jag dock. Det är det enda som är kul.

Ikväll ska jag repa med Remidjen. Länge sen sist. Fanny har varit i Indien och lärt sig spela coola rytmer. Jag tar med Eugene och mina fioler och tre nya låtar. Får se vad som händer.

Varför är jag så kortfattad? Ja, säg det.

Jag har väldigt mycket för mig. Det är roligt. Jag spelar och är i fas med allt jag ska göra. Det enda som saknas är inspiration till att färdigställa lite låtskrivarmaterial samt en aktionsforskning som jag pysslat med hela våren.

Min lugg är nu tillräckligt lång för att föras bakom öronen.

Jag köpte en majblomma när jag var i Lund senast. Solen sken och flickan som sålde till mig var på bra humör och pratade med mig. Då kände jag mig som en bra förebild.

När jag dirigerade igår så gick det bra. Det finns några riktiga solstrålar i den orkestern. Jag får vara med en extra gång och studera in. Det är så otroligt roligt att jag ibland inte vet vad jag ska ta mig till. Kan jag inte bara få en egen orkester?

Jag är inte ett dugg påverkad av det isländska askmolnet.

Jag hatar att logga in på blogg.se. Jag känner inte riktigt att jag kan relatera till de andra inläggen som visas på startsidan. Ännu den hemska "'ubermensch"-känslan. MEN JAG HAR SÅ SVÅRT för alla dessa produktplaceringar. Allting känns som en reklam bara. En ganska dåligt utformad reklam av en layoutare som hypat sig själv alldeles för mycket i sitt CV.

Idag har gått i ett otroligt långsamt tempo. Min hjärliga granne Anna och jag tog ändå mod till oss och gick utanför huset. Vi promenerade de ynka metrarna till Kronprinsen för att inhandla färdig pizzadeg och sen lade vi på allt vi hade i kylen som var på väg att gå ut. Det blev gott. Det var vid klockan tre. Sedan dess har jag legat i soffan. För mycket träningsvärk för att ens orka gå in till mitt rum.

Jag läste att någon läser allt jag skriver. Läser du det här också?

Det tär helt klart på krafterna att vara gammal.

 

Igår hade vi tur med vädret. Vi träffades i Tallriken, som är en stor rund gräsyta mitt i Pildammsparken, och spelade brännboll. Solen sken. Det var inte jättevarmt men vi höll igång genom att springa. Sen när vi tröttnat och tennisbollen gått av på mitten (påminn mig om att köpa en ny till My) eftersom Theo tog med sig sina amerikanska "aluminium fladdermöss" som inte var anpassade till tennisbollar. Jag fick bita i det sura äpplet som inte fick iväg ett bra slag trots att jag skrutit hemskt om hur bra jag är, men det var för att det inte fanns några optimala trän. (Ursäkt...)

 

Sen spelade vi fotboll. Det var roligt men än en gång så fick jag ta äpplet. Jag har verkligen inte muskelkraft att skjuta ordentligt längre, framför allt inte med bollstorlek 5. Dessutom så har kondisen försvunnit samma väg som mitt vett tydligen, eftersom jag fick för mig att det var en bra idé att spela ouppvärmd och i jeans med en ömmande vänsterfot sen en gång jag föll i en trapp hos Kevin i februari. Idag har jag en så grym träningsvärk att jag undrar om jag någonsin kommer kunna röra mig igen.

 

Sen gick så klart solen ned och det blev kallt för åskådarna som inte sprang som tokar efter en boll, så vi drog med sällskapet till mig. Jag, Martin och Viktor styrde upp en 12äggssmet till pannkakor så alla skulle få lite nattasnacks. Pannkakorna tog slut. Det gjorde inte ölen. Jag fick en stor skumpaflaska i födelsedagspresent som jag trivdes med. Gamla och nya bekanta och vänner koreograferades fint och vi hade klarinettclinic på mitt golv. Egil klagade på kvaliteten på mitt toalettpapper och sluddrade på danska så fint. Min säng gick inte sönder!

 

När jag vaknade imorse så var hela korridoren städad. I allrummet ligger en filur och sover. "Jens med G" hade städat, diskat och plockat undan flaskorna innan han slocknat på soffan. Vilken fantastisk människa! Jag bjöd på standard-lyx-frukost med honungsmelon så han fick lite tack. Nu hänger jag i soffan, lyssnar på Motown och funderar på om jag och Anna ska köpa pizza för all pant.

Jag letar brännbollsträn på google. Två stora problem etableras rätt snabbt:

1. Om jag söker på "brännbollsträ + Malmö" så får jag bara upp en massa misshandelsartiklar.
2. Om jag söker på "köpa brännbollsträ" och väljer Google Translate för att få upp även engelskspråkiga artiklar så lyder de flesta texter som nedan:

"Oavsett softball ligan du spelar i, köpa en fladdermus är ett personligt beslut. Ny teknik har levererat fladdermöss som inte bara förbättrar prestanda utan även är anpassade till en enskild spelare starka sidor. Det är viktigt att du väljer en fladdermus som passar din unika kropp konfiguration och kompetensnivå - längd, vikt, och slå styrka.

Förstå Fladdermus Material
I världen av fladdermöss erbjuder nu ett stort urval av material. Dessa kan indelas i två huvudkategorier - aluminium och grafit / Titanium fodrade. Praktiskt taget inga softball fladdermöss är gjorda av trä längre. Varje ger sina egna unika egenskaper.

Aluminium

• Detta har varit en spelare favorit i flera år nu
• Aluminium fladdermöss ger en lägre vikt för ökad kontroll och hastighet
• Aluminium och andra metaller erbjuder också hållbarhet
• Trots allmänhet högre kostnader, kan spelare spara pengar eftersom fladdermöss är extremt svåra att spricka eller gå sönder
• Aluminium fladdermöss kommer i en mängd olika legeringar, alla med olika vikt. Allmänhet lättare aluminiumlegeringar är tunnare och mer hållbara. Dessa lättare vikter ökar också "sweet spot", det slår zon på fladdermusens fat som ger den högsta platsen för att få metall till bollen.
• Aluminium fladdermöss, och de som förstärkt med andra legeringar, kom också i enkel-eller dubbla lager konstruktion"

Kvällens brännare:

Det blev en fin födelsedag måste jag säga. Första gången jag vaknat själv på min födelsedag, men det var "helt ok" med tanke på att jag både fick äta chokladpralinerna jag fick av Erik till frukost, duscha svinlänge och lyssna på Phoenix nya skiva "Wolfgang Amadeus Phoenix" som ingen annan i hela världen vill lyssna på än jag. Sen kan man öppna ett fönster, dra på sig fina kläder och dansa in våren. Det gjorde jag.

Tiburtiusdagen är ju dagen då man vet hur sommaren blir och i år blir den bra.

Idag har jag föreläsning 13-15 om grupppsykologi och -dynamik. Det är en av mina favoritkurser tillsammans med Utveckling och lärande. Känns skönt att få ha ett forum för alla pedagogiska frågeställningar som poppar upp i mitt huvud jämt.

Ikväll ska vi spela brännboll i tallriken. Det verkar segt med uppslutningen men jag håller huvudet högt. De som kommer gör mig extra glad. :) Sen ska vi dricka öl hela natten på min terass när solen gått ned.

Det går bra med min klarinett förresten. Nu kan jag spela F-dur 3 oktaver och Bb två oktaver! Jag har också börjat spela lite låtar. G är jag också rätt bra på. Och g-moll. Min favorittonart. Den gröna.

Jag har fortfarande svårt att förstå situationen jag hamnat i. Jag var ledsen, sen blev jag så himla glad och krossade vinglas i trappor och så lyste solen och gräset var obeskrivligt och allting hade som någon slags energi och så var jag inte ensam för jag var en del i världen som är runt mig

... och sen bara poff.

Nu är jag tillbaka där jag var innan, som om jag stoppat huvudet i en balja med lyckovatten och sen dragit upp huvudet igen. Nu är jag med huvudet ovanför vattenytan med det här vattnet som strilar ned över mitt ansikte och jag känner smaken men kan inte gå tillbaka. Här ovanför vill jag inte vara men jag har inget val.

Känslan påminner mig om hur det kändes att komma tillbaka från tågluffen. Här nedan är en bild jag tog på mina tre vänner i Port-Louis, Bretagne. Det var en annan värld.

Jag gör om och gör om och den här gången hoppas jag att det blir rätt. Så städat som jag har nu, och har haft de senaste tre veckorna, har jag aldrig haft tidigare. Det kanske är en indikation på att jag blir äldre. Jag fyller trots allt år imorgon. Undrar om det blir en vanlig dag eller om någonting roligt händer. Det känns som att det nog är slut på roliga saker för mig för i år.

Det är aldrig lätt att göra sig av med människor man tycker om men när relationen går åt fel håll och man känner att man når en "point of no return", som det så fint heter i Hollywood-dramaturgin, så måste man göra drastiska saker. Det kommer bli ett antal "hej, kul att se dig, vi hörs" i framtiden och åh jag visste det men åh vad jag inte menade att ha det så när vi först kom på hur läget låg.

jag ville inte ens kramas men den här gången så vek jag mig. varför ska jag vara så stolt för? det är väl lika bra att inse att ibland kan man inte få allt man vill ha och framför allt: ibland ligger inte det slutgiltiga beslutet i mina händer.

Vissa situationer blir alltid lite mer förståndiga om man lyssnar på någon som varit med förut. Det danska bandet Saybia har skrivit en låt som jag lyssnat på när jag hamnat i en sån här situation förr.

Saybia - The one for you (2001)

Så vi klagar. Jag vill inte blogga för det är så fint väder ute och jag längtar mer efter att promenera än att sitta inne. Ändå så är det det som jag gör. Bloggar (uppenbarligen), skriver i mina böcker, skriver musik och spelar. Skolan börjar idag men jag hade inga lektioner så jag fick en extra lovdag. Imorgon är det ensemblemetodik och ämnesmetodik och sen är det jazzensemble! Hoppas att Sanna vill komma till skolan lite. Så att hon inte bara stannar hemma i mitt hus. Ikväll kommer ju Sanna hit och bor några dagar. Vi ska göra Malmö osäkert med våra geniknölar ständigt gnuggade.

Jag var och firade påsk med Josefine i Simlångsdalen och jag saknar att ha en digitalkamera. Jag skulle vilja fota lite mer.

Fåglarna tar över mitt liv. Ju mer jag ignorerar dem, desto mer högljudda blir de. Jag försöker ta till mig dem istället. Jag köpte en sån här bricka på IKEA så de blir nöjda. Hoppas det.