ettusentvåhundrafemtioen

Remidjen har återuppstått från de döda. Vi repade ikväll och det kändes helt underbart. Alla låtar har mognat och vi skrev dessutom en ny + att vi spelade igenom en vals jag skrivit till min mormor i 75årspresent.Jag känner mig väldigt glad över att de fortfarande vill spela med mig.

Vill du höra hur vi låter? http://www.myspace.com/remidjenmusic är rätt adress isåfall.

Den mycket hjälpsamma och trevliga fotografen Christian Ekstedt gick med på att fota oss gratis (!!!) för en tid sen mot att jag redigerade bilderna. Här är lite av resultatet: i lekstugan, bländade av solen, lite glada, lite arga, och gungandes.
 Vilken tycker du bäst om?

Jag spelade med Fanny i fredags. Det var så sjukt bra. Jag ska försöka få med henne i Remidjen. Viktigt med två tjejer tror jag. Så man inte blir "tjejen" i bandet. Inte för att det är jobbigt, men man vill inte hamna i ett fack. Dessutom så skriver hon också låtar och det är bra med lite omväxling. Gött med triolunderdelning på åttondelarna också. Det lär bli mycket västerbottenslåtar då. De har också swingunderdelning. :)

jag har skrivit tre nya låtar. kung.

Remidjen spelade som ett av tre band på en Musikfest i uppehållsrummet på våning 3, Rönnens studentboende igår kväll. Vi var affischerade som ett "mystiskt band" och det ska man inte klaga över eftersom det inte direkt ställer några krav på att man ska låta på ett visst sätt. Själva spelningen var nog rätt skakig fast det gjorde nog ingenting. Folk kom fram och sa att det var bra ändå.

Efter att vi spelat och minglat och lyssnat på Jannikes fantastiska låtar så var det dags för Johns födelsedagspresent två våningar upp i samma hus. Vi tog med hela bandet, kontrabas och allt, och öste på i hans vardagsrum. Mycket uppskattat. Har hört att årets julklapp ska vara upplevelser så det är väl bara att släppa efter, tänkte vi. Efter den överrumplingen så gick vi tillbaka och spelade i hissen en stund medan den åkte runt och släppte av boende på olika våningar. Snacka om hissmusik.

Överlag verkar det vara en positiv inställning till det vi gör och det är ju bra. Snart är det dags för inspelning, myspace och eventuellt en EP.

Remidjen har planerat en Norrlandsturné i december så om ni lyckligt nog är i Umeå kring lucia så kom och lyssna! Troligtvis lär spelningarna vara EFTER lucia då MAO står för årets luciafirande!

Så här glad blir man om man spelar i Remidjen.

Om man går in på hemsidan http://www.marcusstrom.com så kan man lyssna på omixade inspelningar från våran konsert i lördags. tror jag. Ska kolla upp det där.

Remidjen hade en bejublad spelning. Rätt folk sa rätt saker vid rätt tidpunkt och en dansk man undrade om vi hade en skiva att sälja. Känns lovande inför framtiden. Det gjordes en inspelning också och det lät faktiskt inte jättedåligt, enligt mig.

Remidjen spelar på Barnens Scen, Folkets Park, Malmö imorgon kväll. Fyra klassiskt skolade musiker försöker sig på att spela folkmusik. Kommer att gå finfint!

Det är mycket häng, mycket snack och mycket verkstad just nu. Vi dricker öl (de flesta av oss i alla fall), spelar musik och är glada samtidigt. Hemma hos Petter så blev det både rotsakssoppa, tomatbrödet (igen!), kaffe, te och sockerkaka samtidigt som vi satte sju fruktansvärt bra låtar till imorgon. Pallar dock inte efter att jag lämnat igen cykeln, att gå från Rörsjö ensam till Fågelbacken där jag bor, så jag slaggar på Marcus soffa än en gång. Lätt värt. Pratar med flugan Lennart 2 och filosoferar om livet och döden och varför alla snygga grannar alltid ska vara så svåra att nå. Kontrabas från Södertälje, saxofon från Nacka, viola från Umeå och slagverk från Piteå. Det kan inte bli dåligt, än en gång. Vi spelar mina låtar, Mot Småland och Smilgropen och snacket går på skolan. Snart kommer en myspace och förhoppningsvis ska Chrille fota lite i utbyte mot en öl och kanske ett vitsord hos tjejen han är kär i. (Wooh...) Demo och turné och kreativiteten flödar. Synd bara att ingen av oss får csn för detta...

Angående någon jag nämnt tidigare så finns det inte mycket att säga. Förstår att du undrar men han var som alla andra och jag letar någon särskild så det tog stopp. Kanske lika bra. Förstår mig inte riktigt på personer som honom.


fast vänta nu...


(Låt mig nu säga att detta kan vara något jag inte riktigt kan stå för imorgon då det är mer blod i alkoholomloppet; ärligt talat så gör jag verkligen tvärt emot det jag skriver och vill känna. Det är verkligen tvådelat mellan hjärtat och hjärnan. (Fast det är nog inte dessa två det står emellan, snarare kroppen och förnuftet.) Jag vet att jag inte borde vara så här galen i honom, att jag inte borde försöka mer, att jag inte borde säga hej eller smsa eller ens ringa och säga "hur mår du?". Det vore så enkelt om jag hade lite bättre karaktär men jag är en nöjenas kvinna och han är ett nöje i sig. Och jakten, denna fantastiska jakt som får mig att ligga vaken om nätterna och vänta på blinkande mobiltelefoner och löften om "en annan gång" som om det faktiskt finns en sådan. Så klart det inte tagit stopp, det är bara inbillning att jag ska kunna låta bli en sån här förälskelse.

Han gör mig helt galen! Jag går igenom alla känsloregister och allting svämmar över som en bassäng fylld av en skolklass feta ungar som precis fått fri lek i en halvtimme. Jag försöker vara stark men tror du att det går speciellt bra? Nej. Eller stark och stark, jag försöker stänga av dessa känslor och intala mig själv att det inte är värt det. Hur svårt kan det vara liksom? Han är ett svin och han är sjukt otrevlig och han vill inte ses. Ändå kommer dessa små små stunder när allting stämmer och jag blir lätt som på moln. Det är något med hans blick som alltid lämnar mig stum. Denna tystnad, denna fantastiska tystnad som man saknar i en värld av brus och ljud och sinustoner och noter som ska spelas med ett visst värde, viss karaktär och viss tanke bakom.)

Konstpaus.

(Nu är Lennart 2 här igen. Vi som trodde han var död.)

Marcus har somnat. Jag sitter vid hans jättelika barbänk mitt i rummet och håller låda på bloggen. Typiskt men mitt internet fungerar inte som det ska hemma och medan jag (troligtvis förgäves) väntar på att Han ska komma till i alla fall samma byggnad så måste jag ju hålla mig vaken. Åbro Sigill kan bara ta mig så långt, sedan är det egen stimulatia som gäller, och i detta fall; att skriva på bloggen.

Malmö är fantastiskt vackert på hösten. Men å andra sidan, är inte alla ställen det i högtryck och vackra färger på träden? Jag köpte mig en grön rutig kavaj för 60 kronor på myrorna och den har använts flitigt ska ni veta. Det är så härligt när man faktiskt kan använda ullkläder utan att man antingen blir dyngsur av svett eller stelfrusen. Över lag så börjar jag så sakteliga till slut inse att jag nog har alldeles för mycket kläder som jag vill bli av med. Vad ska jag göra åt det? Det är inte som att jag bara kan lägga de i kartonger och gömma i förrådet. Läge att slänga, börjar jag känna. Har fortfarande flyttkartongerna framme i hallen. (Kan bero på att jag inte hittat förrådet. (Kan bero på att jag inte letat...)) Ikväll har jag i alla fall inte spenderat 15 timmar på skolan så jag har faktiskt lite fritid att lägga på disk och mathandlande. Det enda som saknas är att jag får med mig den där symaskinen hem från affären snart men lådan är så himla tung att jag inte vet om pakethållaren kommer palla. Så där, där fick ni er en mäktig tankekedja. Är helt slut i huvudet efter dessa dagar. Jag tror att jag tagit på mig rätt rejält för mycket. Men men, flest magsår vid årsskiftet vinner, har jag hört i alla fall.

Jag, Johan och Petter repade idag och det kändes så himla bra. Medan jag väntade på att killarna skulle komma till övningsrummet där vi skulle spela, så kom jag på mig själv med att nynna på en melodi medan jag tittade på löven utanför. Jag tog upp violan och vips hade vi en ny låt på repertoaren. En riktig hitlåt, ska ni veta. Det bästa var när vi jammade på den och jag verkligen kände att de fattade precis vad jag menade med låten, harmoniken, karaktären och "genomföringen" så att säga. Det klickade verkligen i ensemblen! Jag blir så upprymd att jag inte kunde sluta dansa på flera timmar efteråt. Vi har våran första spelning på kontaktimprovisationen på söndag och sen ska vi försöka repa lite mer så vi har något att komma med på Malmö Folk den 4e oktober.

Det är mycket med det jordiska, det är så sant som det är sagt. I kalendern framöver ser jag att jag har spelning med en kvartett från Malmö Akademiska Orkester och ska på inflyttningsfest imorgon. På lördag så ska jag med Frida från Lycksele på kvinnofrukost i någon kyrka för att diskutera u-landskvinnors rättigheter. Sen ska jag på skolans symfoniorkesters konsert och lyssna på Holbergsviten och Dvorâk. Min lärare spelar senare på kvällen Bartôks violakonsert på operan och den går jag än en gång gratis på så det är bara att tacka och ta emot. På söndag planerade jag in tvättid och sen tänkte jag höra en sambaorkester spela på Mobilia innan våran kontaktimpro på kvällen. Sen är det måndag och då börjar skolan. På ett sätt så känns det ändå som att det är saker som inte är så jobbiga att göra, jag menar tre konserter... Det är ju bara roligt.

Tänkte kanske se till så man fick lite middagssällskap idag. Vore trevligt efter veckans nedslag i psyket. Vad man kan bli galen på personer som verkligen inte har med en att göra. Vad man blir trött på galna personer som inte behöver bry sig om saker och ting.