ettusentvåhundrafemtioen

john coltrane
rött vin
välstädat
ombonat
tända ljus
j p sartre och äcklet

kanske bättre än alla andra kvällar hittills

LaJö, ett geni:

"Nu spelade du fel! Du gjorde fel! Är du med på det?" till stackars Ola som tvingades spela fiol på Ensbarn-lektionen.
"Här har du en chans att spela tonalt..." efter min fantastiska lilla melodislinga.

Mitt lilla studentrum blir faktiskt rätt beboeligt nu. Jag har satt upp saker som gör mig glad men inte saker som får mig att minnas. Sånt kan man klara sig utan... Symaskinen är på plats, datorn är installerad och musiken spelas ut ur rätt fula men ack så behändiga högtalare. Inte alla, men många, tyger är fållade men det gör ingenting eftersom det bara är jag som tänker på eländet. De få som kommer hit har fullt upp med att studera mitt skafferi eller mina textilier eller gud vet vad istället. Fruktskålen står på bordet, full av äpplen, apelsiner, tomater och nån avocado. Enkronasdukarna gör sin grej i fönstret och på det röda matbordet från Myrorna. Vad jag gillar att göra eget. Det är inte så svårt när det i princip handlar om saker som du själv gillar som du vill ha framme. Jag köpte en teburk idag, men eftersom jag inte är någon tetjej (officiellt i alla fall) så fyllde jag den med snabbkaffe. Luktar faktiskt helt okej. Läge att ta fram mina coasters från högst-upp-i-Eiffeltornet och placera dem under vinglasen.

Internet fungerar på dagtid och det gör mig lite frustrerad. Som bortblåsta är de sena nätterna på msn och facebook. Nu måste man sova och vila upp sig inför morgondagarna.

Spelade kvartett med stämledarna i orkestern på Malmö högskola nyss. Precis hemkommen är jag, lite lullig efter det där glaset vin jag passade på att greppa i pausen. Det lät bättre efter det. Intressant fenomen : sup ned violasten!

Mellanlandar innan jag gör stan för att få tag på min symaskin, en badrumsmatta och kanske något att hänga på väggen / i fönstret. Detta börjar kännas som ett hem.

Jag har gått och blivit himla förkyld. Igår så köpte vi chips och glass och apelsiner och tryckte i oss för att komma undan den annalkande sjukdomen. Det blev inte så stor skillnad eftersom vi tidigare på dagen varit ute vid Ribban för att titta på maneter och undvika övningshetsen. Sen låg vi i Västra Hamnen och laddade batterierna och pratade om våra föräldrar och hur tusan man ska göra för att ha en normal relation till dem. God mat gjorde jag också. Quinoasallad med gröna linser, tomat och avocado. Länge sen jag gjorde god mat. Ska nog skriva ut receptet när jag får tid. Nu måste jag verkligen öva Verdis requiem och Campagnioli innan min lektion på operan. 

Jag är så himla sugen på fruktkorgar med päron och plommon i. Jag vill ha en fin duk och vackra bilder och saker som är fina att titta på. Jag orkar inte riktigt gå runt och vara så samhällsengagerad hela tiden. Kan jag inte bara få ta tid för att göra saker som är fina? När kommer min symaskin?!

Det är mycket roligt som händer mig. Mycket tråkigt också. Allt i en enda stor blandning, lite som det ska vara kanske. Vad vet jag? 

jag har beställt mobilt bredband nu så jag ska kunna hänga här lite oftare. nu vet jag liksom inte vad som är värt att skriva om förutom att jag ska börja spela med MAO, Malmös Akademiska Orkester. Lär tydligen bli stämledare. Yes?

Jag är verkligen jättedålig på att uppdatera här men jag kan till mitt försvar säga att det beror på att jag inte fått internet än i min lägenhet och att jag i princip aldrig har tid att sätta mig vid en dator i skolan. 

asbråttom  
nu är det läge för flygbuss
synd bara att jag fortfarande är på gårdagens festligheter i skallen - och kroppen  

Malmö är en pärla till stad. Det är en hård jargong med alkoholister runt varje gathörn. Språket är fult, tungt och fyllt av diftonger. Det återkommande skämtet "skicka en kabel/cowbell" är ett typexempel. Skolungdomarna på bussen svär och skriker och för en stund så önskar jag att jag inte alltid måste ta 08.03-bussen mot Heleneholm och Rosengård utan kanske lite senare så man slipper tonåringarna. Idag kom jag i alla fall i tid till skolan och så hann jag öva lite innan vi hade föreläsning. Vi har världsmusikkonserten ikväll och sen är det fest men jag måste chilla lite. Flyg till Sthlm, Fasching med gamla klasskompisarna och träffa han och hon som gör mitt hjärta varmt.

Viktor lyssnar på punk och går runt i bara trosor (!?) i lägenheten. Erik är i Hässleholm/Trelleborg och Smulan är som alltid ute på upptåg. Som en liten syster. Jag funderar på vilken typ av kläder jag ska ha ikväll och när jag ska kliva upp för att ta vilken buss imorgon bitti.

Malmö är en pärla till stad. Här vill jag stanna.

Det är så fruktansvärt bra, mycket av det jag upplever. Många skillnader både till det sämre och till det bättre.

Igår på frat partyt så dansades det till Electric Banana Band, "så där" ur partysynpunkt tänker jag ibland men skrattar och dricker mitt tonicvatten.
Det pratas om att ha norrlandsfest, att rulla sig naken i mjöl och vatten och på så vis bli en levande palt.
Vi ska styra upp en Norrlandsklubb och jag försöker att inte lära mig skånska.
Fernando och Jesper bor mitt i Rosengård och är fruktansvärt sköna typer.
Jag flyttar till Kronprinsen på söndag i en egen lägenhet och innan dess ska jag på en liten Sverigeresa, dvs Sthlm - Bollnäs - Malmö inom loppet av 72 timmar.
Jag försöker komma igång med matlagandet och idag blev det tortillas med spenat-, tofu- och risfyllning. Underskattat och väldigt billigt.
Busskortet (förlåt att jag tjatar) är kanske det bästa som kunnat hända mig. Det är värt kanske 1700 kronor eftersom det gäller fram till 19 december och idag när det regnade så kunde det inte sitta bättre med 32an från skolan till hemmets trygga vrå.
Vi har världsmusik på nollningen och det hade inte kunnat passa mig bättre. Får ta större och större roll. Frågan är vilken inriktning jag ska gå egentligen?
Altfiol är ett MYCKET vackert instrument. Synd bara att jag har så fruktansvärt små händer.

eller VM i uttalade fördomar:

Jag och Brita är de enda norrlänningarna i klassen. Resten är skåningar. Lär dig språket, kvinna.
Tror att KB kan bli en intressant karaktär. Helskägg och skönt förvirrad skeppare.
Vi är tre i klassen, och jag är lite rädd att de andra två är niiiiiiiiiiirds. Viktor på cello och Siri på violin.
Rytmiktjejerna flyter ihop till en enda klump, alla hade gått samma folkis och kände varandra sen innan.
Folkmusikerna är rätt sköna de med.
Jazzarna är nice, poparna är också nice, men jag letar efter seriositeten?

Ska försöka gå till skolan idag igen, fast jag hittat ett busskort. Vill inte riskera att komma försent. Dock har jag saftiga skavsår. Oj nej. Ge mig en cykel?

Jag fick igång min dator igen efter att jag skruvat ur alla skruvar på undersidan och sen satt fast dem igen. Försökte där emellan rucka lite i chassit och blåsa i tron på att fläkten skulle börja fungera igen. Kom på att den inte fungerat på ett tag, tryckte ESC när skärmmeddelanden dök upp och nu sitter jag här och skriver på min blogg från min alldeles egna dator.

Urspårat kan man säga om igår. Festen var som ett enda stort MekkMyDay-DJset med alldeles för mycket hångel. Jag och min man kom hem alldeles för onyktra och hade kanske världens finaste slappardag hela söndagen. Jag älskar när han lagar mat åt mig. Det är verkligen det bästa som finns.

Nu är jag i alla fall i Malmö på riktigt och det tog sin lilla tid att åka ned. Flyget var försenat, ett barn skrek över tryckskillnaden i öronen ungefär 75% av resan, väl framme var flygbussen alldeles för fullproppad så jag fick sitta i knäet på en utvecklingsstörd pensionär med Downs. Han hade tydligen bussfobi sade en kvinna som följde med honom, och mycket riktigt så fick han panik flera gånger när vi körde igenom tunnlar och dylikt.

Det är fullt av snygga människor i Malmö. Det känns kul och spännande att få börja på ny kula igen. Jag älskar för övrigt Eriks lägenhet och önskar att jag kunde bo här men eftersom Anders kommer så ska nog de styra ungkarlslya. Jag har eventuellt fixat en lösning för terminen;

Vi har en nyrenoverad källare med egen ingång i vår villa som vi hyr ut möblerat till studerande.
Där är totalt 90 kvm varav rummen (2 st) är ca 25 kvm.
Bäddmadrass och TV ingår ej.
Köket och badrummet är fullt utrustat.
Dessa utrymme delas med annan student, tvättstugan disponeras enligt schema.
Trådlöst bredband, kabel TV, brandvarnare, brandsläckare samt larm.
Vi vill att du är icke rökare och inte har några husdjur.
Rummet hyrs ut i minst 6 månader och du skall vara skriven på annan adress samt lämna en månadshyra i deposition som du får tillbaka när du flyttar.
Rummet finns vid Ikea i lugnt villaområde.
Bra bussförbindelser och bra cykelvägar till centrum.

Så där ja. 1a september var det ledigt. Hoppas de ser förbi mitt namn.

Jobba klart [x]
Packa [ ]
Ha någonstans att åka till [x]
Ha någonstans att bo [ ]
Städa rummet här i Um-yo [ ]
Se Dark Knight [ ]
Säga hej då till alla vänner [ ]

jag åker från den här staden imorgon

Vad svårt det är med att hitta lägenhet. Det finns nästan inga lediga och de som finns är det alltid minst fyrahundra stycken före mig i kö på. Jag hoppas att jag kan stanna hos Erik ett tag tills att jag fått tag i kollektivet eller ett annat alternativ. De kanske blir glada av en tjej i lägenheten också? Jag gillar ju att laga mat och tycker om att ha rent runt mig. Kan bli intressant.

Vad svårt det är med resfeber. Jag har inte packat något alls och det känns som att det kommer bli en stressig helg. Det finns en konstant oro som gnager i mig, som borrar sig in och gör sig hörd så fort jag kommer till en lugn punkt på dagen. Många är sakerna som bör vara gjorda, få är de som faktiskt är klara. Jag till exempel, kan inte skilja mig från omvärlden och Umeå och Norrland. Hade jag kunnat göra det hade jag varit hemma på fredag men jag vägrar dra utan ett avsked och dessutom så är Dark Knight - eller Lark Kniggit som T9 ville att min felstavning skulle bli - en film som man bör ha sett om man börjar på en ny skola och vill ha kompisar. Jag känner mig dessutom rätt lugn när det gäller mitt sällskap.

Vad svårt det är med att välja bra musik nu för tiden. Det mesta jag lyssnar på är antingen P4 eller min mp3spelare som är instoppad i bilstereon full med BBC-hits, Juvelen och Daft Punk. Sanna, min syster, har dock även fått säga sitt så det ligger lite sköna pianosopraner där med. Perfekt för de där stunderna man bara vill tänka på vägen hem. Jag önskar att jag var mer intresserad av musik just nu än vad jag är, men de dåliga högtalarna på min laptop i kombination med att jag knappt har något diskutrymme gör att jag är fruktansvärt sparsam med ljudbild på morgonen. Dessutom så kräver min externa hårddisk ett eget eluttag, något jag inte kunnat erbjuda den under denna sommar.

Vad svårt det är med långdistansförhållanden. Nu har jag och N varit tillsammans i över ett år, men det kommer fortfarande stunder då jag känner att oj vad det finns mycket kvar att lära känna. Nog för att ett år inte är någonting, kommer de flesta som läser detta att tänka, då de troligtvis har barn/ring på fingret/planerat bröllop ett tag, men för mig så är de mest basala och grundläggande sakerna fortfarande inte riktigt på sin plats. Det är svårt när jag börjar jobba tidigt och han slutar sent på dagarna dessutom, att få en bra telefontid och ärligt talat; är inte telefonpratandet lite tjatigt i längden? Jag känner att det är upplevelserna som gör ett förhållande lite djupare. Svårt med 700 km mellan oss då - och mer ska det bli. Ikväll kläckte min kära vän och livskamrat ur sig att han planerar att dra till Nordnorge och rensa fisk ett tag. Visst, säger jag, jag är inte den som är den att hindra den man älskar från att göra det han vill, men jag bor i Skåne och han i Nordnorge ett tag och helt plötsligt känns de där 27 milen mellan Bollnäs och Stockholm som att fara på ICA typ, i jämförelse i alla fall.

Jag gillar helst att åka bil hem från jobbet när det regnar om man får lyssna på Daft punk - Veridis Quo från Discoveryplattan (2001).