ettusentvåhundrafemtioen

kom hem nu. faktiskt inte alls så trött som jag trodde att jag skulle vara med en resa till gävle och tillbaka i bagaget plus då denna bilresa till guldbyn. ikväll var jag i alla fall the designated driver och var därför tvingad att med nyktra ögon inse vilka skithål hälsingebyarna kan vara ibland. bland annat så ville det lokala byafyllot att jag skulle smaka på det han hade i fickan när vi gick ut från pizzerian.

det var en ytterst konstig kväll och kanske den skummaste efterfest jag varit på. bara en massa kompisar som var fulla. en stod på balkongen, skrek att den skulle hoppa och kastade blomkrukor. en annan försökte få sin tjej att fatta att han verkligen gillade henne.

det konstiga är att inte en gång sen jag började på den här skolan har jag haft vad man skulle kunna kalla för en riktig konversation. till och med nu när folk runt mig började bli packade som djur och jag bara satt och väntade på den vanliga "alltså, förlåt men jag måschte bara schäga en sak". nähä, ingenting händer och jag börjar tappa tron på mänskligheten och dess förmåga att hantera känslor.

näe, människorna runt omkring mig är inte intresserade av vad jag har att säga om det inte handlar om skitsnack eller rykten. ganska lökigt. tur då att man har andra för tänk så tom man skulle bli om man bara hade dessa kålhuvuden.