ettusentvåhundrafemtioen

Ah det är så kul att man får göra som man vill egentligen. Vill jag köpa något på mellandagsrean så gör jag det, men jag kan också låta bli att göra det - om jag känner för't. Idag var det dock läge att falla för konsumtionsguden och handla med syster min. Det blev en klänning, en riktigt folkmusikig tröja och ett "raffset". Hah. Det finns inget som är så lite jag som röda spetsunderkläder så just därför.

Så körde jag hem ifrån Sävar och en omgång TP när jag insåg det; hela mardrömsåret 2006 började med att jag körde av vägen den nyårsaftonen. Sen var helvetet löst. Snart 3 år sen och fy vad jag aldrig vill vara med om det igen.

Fan vad halt det är ute. Det är lätt att glömma hur is kan förråda en när man bor i Skåne och inte kört bil sen i somras. Som tur är så har jag inte kört av vägen, men fästet släpper lättare under däcken än man är beredd på och då får man hjärtat i halsgropen.

Hur som helst, den sjukaste och mest osvenska grejen på länge har infunnit sig och jag tyckte det var trevligt. Var ju på Hemvändaren på Plaza, här i Umeå, på annandagen och dit gick jag utan förhoppningar. Känner jag mig själv och staden rätt så kommer stället vara fullt av 1) gamla ragg och 2) gamla raggs nya - och sura - flickvänner som inte vill göra annat än blänga på en. Mycket riktigt. Jag ställde mig, ensam som jag var, längst bak i kön in och tjurade. Inte ens kommit in innan man får en uppnosig blick från någon blondin som jobbar på nån klädbutik nånstans i stan. Jag drog ned pälsmössan längre ned och hoppades att ingen skulle vilja prata med mig mig innan jag kommit in i alla fall.

Tji fick jag, direkt vänder sig två killar om och håller ordentlig låda. Jag har aldrig träffat dem förut men de var trevliga och jag fick mig en ordentlig egokick när jag berättade om vad jag gjorde. De blev så imponerade, precis så där som jag glömt bort att man borde bli när man träffar mig. Hehe. I alla fall så kostar det 150 kronor att gå in och förutseende som jag var, hade jag tagit ut kontanter eftersom man inte kan räkna med kortläsare i entrén. Det hade inte killarna framför så den trevligaste av dem skulle behöva gå och ta ut pengar. Jaja, tänkte jag, jag fick ju 150 kr i växel så han kan ju få låna dem tills vi kommit till baren. Där kan han ta ut och ge tillbaka pengarna och så är allt frid och fröjd.

Han blev riktigt glad och pratade om hur snällt det var hela tiden på väg till baren. Väl där möts vi av ett nedslående besked. Man kan inte ta ut pengar och man kan inte gå ut från Plaza för att ta ut pengar för då måste man ställa sig i kön och betala in sig igen.  Jag körde bil den kvällen så jag kunde tyvärr inte ta emot alkohol heller så det var rätt kört. Vi bytte nummer och bestämde att han får sätta in pengarna på mitt konto istället. Sen sågs vi inte mer på hela kvällen. Lite surmulen var jag allt, tänkte att jag aldrig skulle få igen dem.

Så skickade jag ett sms igår och undrade hur vi skulle göra. Han ville ha mina uppgifter för att göra överföringen, men jag fick ett infall och tyckte vi skulle ses och fika istället. Mycket mystiskt och roligt och han gick faktiskt med på det, till min förvåning. Idag så sågs vi på Waynes och fikade och han var faktiskt jättetrevlig. Pluggar till läkare och allt. Så där ja.

hejsan
det blir inte så mycket bloggande medan jag är hemma hos mina föräldrar i staden jag var tonåring i
det är så mycket annat roligt som händer istället

till exempel så hade mina högstadieidoler FFA (Folkmusik för alla) reunion ikväll
det tyckte jag var skoj
innan dess hann jag med att spela på en danskväll och hälsa på en massa gamla hemvändare av det trevligare slaget än igår på Plaza

Det är hemskt hur man kan ha en bild av något eller någon som man är helt övertygad om, som sedan inte stämmer. Jag är inte en sån som uppmuntrar till varken otrohet eller svinerier så därför blev jag arg och gick hem. Sånt där vill jag inte veta av, inte se, allra minst från dig.

från Rönnenfesten i somras.

Gjorde du något 2008 som du aldrig gjort förut? Jag spelade in en skiva med proggbandet, körde från Stockholm till Umeå på en dag och började på högskolan.

Höll du några av dina nyårslöften? Jag hade inga inför i år och tur var väl det.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2008? Ja, en gammal gymnasiekompis fick barn. Tre stycken som jag spelat fotboll med också.

Dog någon som stod dig nära? Nej, inte i år.

Vilka länder besökte du? Polen och Skåne.

Är det något du saknat år 2008 som du vill ha år 2009? En egen lägenhet.

Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas? Nej. Det finns många väsentliga tillfällen under året som format mig, men kan inte så där på rak arm säga vilken dag som var viktigast.

Vad är det bästa som hänt dig år 2008? Att jag flyttade till Malmö. Jag fick en massa nya kompisar och lite självförtroende på musikfronten.

Största misstaget? Att jag flyttade till Malmö. Jag fick inga riktiga vänner och tog på mig alldeles för mycket jobb.

Bästa köpet? Min altfiol och min nya telefon,

Vad spenderade du mest pengar på? Hyra.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008? Juvelens och MGMTs skivor.

Var du gladare eller ledsnare 2008 jämfört med tidigare år? Jag var ledsnare än 2007 men gladare än 2006.

Har du förändrats mycket? Ja, jag har väl så småningom insett att jag inte är någon man vill/kan bli kär i och börjat förlika mig med det faktumet.

Blev du kär i år? Ja. Men det tog också slut - flera gånger om.

Favoritprogram på tv? Flight of the conchords.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Nej. Jag har blivit redigt less på vissa. Slutat tycka illa om andra.

Bästa boken du läste i år? J-P Sartres Äcklet - igen.

Något du önskade dig och fick? Lugn och ro.

Något du önskade dig men inte fick? Ett sunt förhållande.

Årets bästa film? The Dark Knight.

Ett uttryck du missbrukat 2008: allt som har med violast att göra.

Något som du irriterat dig på under året? Att jag inte har en egen lägenhet med eget kök. Att jag aldrig kommer hitta någon som vill vara med mig,

Vad gjorde du på din födelsedag 2008? Jag minns inte.

De bästa nya människorna du träffade? Tror att Siri, Hanna Baummann (som fö redan var där, men kom ännu mer in) och lite orkesterfolk är de bästa. Marcus, Johan och Petter också.

Favoritmånad? Maj var hård, skoningslös och ack så fantastisk.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att N inte varit otrogen, att jag skulle hittat en egen lägenhet, att jag sluppit en massa otillfredställande möten med diverse människor och att jag kanske kommit igång med övandet tidigare.

Jag gillar kommentarer. Vad du än skriver så blir jag glad. (Kanske inte dödshot och så, men jag blir glad för det mesta.)

Jag och Emil shoppade efter julklappar till hans familj. Det blev kanske inte riktigt vad han tänkt från början, men absolut så var det bra i slutändan. Sen blev det kaffe och brownies på Gustav Adolfs torg. Den här julstressen har helt undgått mig eftersom vi i min familj bestämt oss för att inte köpa julklappar i år. Jag kan bara spatsera runt och skratta åt alla, framför allt danskar, som trängs i kassaköerna. Jag bara glider förbi och skrattar åt dem. Åh, så skönt det är att vara förmer.

Jag är inne på sista rycket nu här hemma. Kläderna är sorterade och inlagda i en näst intill perfekt ordning i klädkammaren, som dessutom inför vinterkylan utrustats med en mysig matta. Det ska bara diskas lite och fixas lite så är jag nöjd inför hemresan. Anna lämnade lite päronsaft åt mig som får tjäna som fuskglögg framför teven medan jag packar ihop mina saker. Det kommer ta 14 timmar att ta sig hem, först tåg till Sthlm, sen tåg till Sundsvall och sen buss därifrån. Vad jag kommer vara mör när jag kommer hem då?

Idag ska jag:
lägga tillbaka alla mattor som varit på luftning
gå ut med soporna
sortera och lägga in tvätt i klädkammaren
bädda sängen
packa
äta ur kylen
hjälpa Emil hitta julklappar


denna fjärde advent ska jag faktiskt fira själv
inte som hittills

Jag slänger tandborsten din nu.

Så har vi spelat årets sista julkonsert med skolan. Det kändes som en högmässa. Väntar på att någon ska minnas vem som arrat Silent Night dock, eftersom jag grät varje gång.

Tråkigt avslut på året.

John kommenterar och hälsar att iTunesshufflen är livsfarlig. Jag håller fullständigt med. Det är rätt ofta man får panikkasta sig över tangentbordet då hela spellistan ligger på shufflelistan; dvs över 10000 låtar och exakt alla av dessa inte fungerar på morgonen/till fikat/när du deppar/när du tränar/när du duschar etc. Nu shufflade jag mig fram till Tracy Chapmans Fast Car och det får väl duga så här sista dagen på terminen. Sista dagen på en period som faktiskt inte varit som andra tidigare.

I tisdags så var jag förbi Musikhjälpen på Gustav Adolfs torg eftersom jag skulle möta två kompisar där för öl och jazz. För er som inte har någon koll så är Musikhjälpen i princip tre radiopratare som stängt in sig i en glasbur här i Malmö i sex dagar och sänder tv och radio 24h om dygnet. De samlar in pengar till flyktingar. När jag gick förbi i måndags så sålde de getter utanför. Den här gången stod det ett gäng ungdomar och skrålade in i mikrofonen samtidigt som de blev filmade. Lite hockeykör så där. Det gjorde inte mig så mycket - tills jag fick höra att de kallade sig "Malmö Högskolas kör" som i akademiska kören! Det var ju inte alls de! Och i direktsänd radio?! Undrar vad Daniel säger om detta?

Extra fin fruktjordgubbsyoghurt med något så lyxigt som en hemgjord müsli kan få vilken mulen decembermorgon att funka.
Jag sätter på "blanda låtar" i iTunes och får upp dessa, sjukt speciell blandning:

Simon & Garfunkel - I am a rock
Lasse Tenander - Flickan i Havanna
MGMT - Kids
Bill Monroe & The Monroe Brothers - No letter in the mail
Paul McCartney - Mr Bellamy
Ane Brun - My Secret

5an kom inte på utsatt tid och det bringar ett helvete till nästa tur eftersom vi alla fått vänta 20 minuter i skånekylan. Det blev inte bättre av att vi drabbades av jordskrev imorse, att jag är helt ensam - igen och att det nu är någon som vägrar diska efter sig i köket. I en veckas tid har vad som kunde varit en halv matlåda i stekpannan möglat ihop och fått hela korridoren att gå runt och vara sura på varandra. Mitt avlopp i duschen stinker SKIT och jag har inte tvättid förrän nästa år. Jag hoppas att Brogatan kan få mig på bättre tankar ikväll.

jag gillade det!
http://sydsvenskan.se/malmo/article399129/Jordskalv-skakade-stora-delar-av-Skane.html

Det blev advent och då var det pepparkakor och glögg och just det här året lite speciellt. Tre söndagar av vila, väntan och något som jag trodde var en tanke om framtiden. Jag har väntat på Honom i tre veckor nu, och på honom desto längre och det har successivt gått sämre och sämre. Jag har en adventssöndag kvar innan jag lämnar Malmö och det börjar kännas som att ett läge att ändra saker och ting gärna får komma nu. Det går inte att hålla på som jag gör, tro att jag är värd att lägga ned mer tid på än detta. Och du som sa att jag gjort allt rätt, vad var det som gjorde alla fel då?

Detta är ingen film. Jag har tanken planerad kring hur det ska gå vidare, om det nu var jag som regisserade. Två olika slut och båda är lika dramaturgiskt korrekta. Synd bara att det inte blir något av dem. Den här helgen bjöd istället på ont i ögonen, kärlekssorg än en gång och alldeles för mycket tystnad. Vilket aniklimax. Men ljusen lyser i stugorna för det enda de behöver är syre. De klarar sig utan bekräftelse, de klarar sig utan beröring, de klarar sig utan att känna sig värdefulla. Vi har möjligheten att låta bli att tänka på det som var och blicka framåt, lite det som är tanken med advent, är det inte? Eller?

Jag måste verkligen vara jättedålig.

Igår spelade Abalone Dots på Debaser. Jag hade inte träffat Sophia och tjejerna sen i somras så jag och Petter bestämde oss för att gå dit. Det var roligt! De sjunger och spelar och är bra. Jag drack öl med Cissi och Therese i orkestern och sen gick jag hem.

Jag har inget mer att skriva.

Jag tycker om att låta saker vara på sin plats men ibland går det inte så bra. Nu har jag i alla fall fått alla mina mp3-filer på samma ställe och det firar jag med Sofia Sandéns skiva Courage.

Kaffe och sen till skolan för tenta, sexmästeri och bandmöte inför spelningarna i februari. Ikväll ska jag dessutom på RFSUs årsmöte. Blir intressant att se vad de har att berätta här nere.

Kom hela vägen hem innan jag insåg att nycklarna satt kvar i låset på skåpet. Typiskt. Det är banne mig läge för inkast av diverse handdukar snart.

Kom hit då.

Fröken vill inte att man använder "Varför" eftersom det sätter den tillfrågade automatiskt i en försvarsställning.

Jag vet mycket mindre än jag tror. Ofta tror jag att det jag känner är det jag vet. Det innebär en kaotisk förflyttning av perspektivet för att sedan anamma dessa "absoluta sanningar", något utav det värsta - och bästa - jag vet.

Det kommer ofta perioder då Sartres idéer väger för tungt för ett förtorkat sinne som mitt. Jag är väl medveten om att alla beslut jag tar är mina egna, varför tar jag då dåliga beslut? Varför kan jag inte förmå mig att behandla mitt eget sinne med värdighet? Nu har det varit två kvällar i rad där jag satt mig själv på den känslomässiga pottan med karlssons klister omsorgsfullt smetat längs porslinsbyttans guldkant. Hur mycket jag än reser på mig så sitter den där, noggrant fastlimmat på baken.

..eller?

Var det jag som tänkte fel nu igen? Var det jag som tänkte fler tankar än essensiellt, nödvändigt om så vill? Varför då, i så fall?

Finns det något vi måste prata om? Det var aldrig min tanke att prata. Det man inte pratar om, det finns inte. Men nu finns det men det gör ändå inte det och jag stör mig järnet på det men jag har inget att säga eftersom jag vet att "jag bara berättar tråkiga saker".

I den närheten tar jag åt mig tre gånger mer än tidigare. Jag vill vara bra men det är svårt med en ung kropp och ett dåligt ölsinne. Dessutom är jag rätt tacksam att driva med. Violast och allt.

Varför vill jag diska? Det finns ingen rimlig anledning annat än att det är ett ytterst dåligt svepskäl för att ...vara nära. Varför vill jag det? Kan inte komma på orsaken till att jag vill vara nära honom. Det är det där andra igen än en gång; en konstig kraft som jag inte rår på, som får mig att göra dumma saker, inte på grund av förälskelse, utan bekräftelse.

Min kropp och min själ är så långt ifrån varandra fortfarande. Jag verkar tänka att ju mer jag ger av mitt yttre, ju mer kan jag spara av det som faktiskt betyder något; det som fortfarande är mig och det som fortfarande är något att vara stolt över. Det dröjer fantastiskt lång tid innan det kommer någon som faktiskt vill - och kommer att få - ha tillgång till det, mer än som betraktare. Hur ska jag kunna sätta min tillit till någon som jagat mig för min kropp? Det kommer med ett skönt paket på posten, det som jag har i kappsäcken min nu.

Lycka till säger jag.

när man väl är hemma så finns det bara en sak att göra
krypa ned under täcket med stickning och teve
allt annat är uteslutet
jag är lamslagen av trötthet

Det är så tyst här, fast de smäller i dörrarna när de går in till det egna, och utanför fönstret så lurar Kronprinsen på mig. För varje rörelse jag gör så följer lyktorna mig genom rummet. Jag drar ned persiennerna med ens. Det här går inte, jag är ju naken, tänker jag och skäms. En kort sekund skäms jag faktiskt över att någon kanske skulle kunnat eventuellt sett mig naken i motljus nu när jag klivit ut ur duschen. Nu skäms jag istället över att jag blev så skamsen.

Vem hade kunnat se mig från Kronprinsen? Det är för det första jättelångt dit från mig; sen så är det bara kontor så det är ingen där på en söndag kväll; och för det tredje, vem skulle få för sig att sätta sig med kikare och titta på just mig? Det är som hon sjöng, den där gången på båten, "the young ones are troubled because their stage is so much bigger then ours" och så är det nog. Jag lever fortfarande i tron på den här scenen, den här publiken som konstant kräver underhllning.

Det är helt ofattbart att jag är här nu. Jag är HÄR - NU. Jag är här och aldrig kommer jag stanna i den stund som är nu.

Jag är arg över att hon refererade till mig som den fulla men det är banne mig på tiden.

vad slut en kropp kunde kännas. det är nästan så att jag mår illa av utmattning. och skolan börjar imorgon. alla saker jag skjutit upp måste tas itu med.

Lite illamående med ont i kroppen och en förställd världsbild är vad man vaknar upp med när man sovit 13 timmar. Fortfarande trött dock.

Idag har vi julkonsert med Akademiska!

När jag har kommit på hur man lägger över bilder i min dator så ska ni få se hur jag lever. Det lutar åt efter jul då jag fortfarande inte har någon cd-läsare på datorn överhuvudtaget så det där med att installera drivrutiner får vänta till jag kommer till Umeå.

Humör: Förvirrad, fokuserad och förvånansvärt trevlig.
Person: Den där som får mig att snooza alldeles för länge. Passa sig för att ha ett dåligt inflytande!
Planer: Se till så 40 biljetter sålts. Vi slutade på 79. Rätt bra!
Syn: Allt som händer i min nya mobil. Ascool.
Läsning: Det visade sig vara en obehagligare sak än jag trodde när jag gick hem från Kronprinsen igår. En kvinna hade hoppat ut från ett fönster! Jag såg poliserna och läste om det imorse.
Mat: Janssons frestelse till lunch. Alla blev avundsjuka på julen.
Bästa: Det är fredag!!
Sämsta: Att jag inte hade övat inför min lektion med Stanislav idag. Typiskt.

ÅH VAD DET ÄR MYCKET NU.

...

Så där ja. Nu har jag klagat klart. Nu kan jag istället berätta om hur roligt jag har!

Det är julfest på gång och det flyter på. Folk kommer på julbordssittningen och de som inte kommer då kommer på festen på kvällen istället! Jag känner mig iofs som en sliten bäver varje dag men det är samtidigt en förutsättning för att det ska gå. Någon måste ju ta liiite mer ansvar, och så klart att det är ordföranden som ska göra det.

Jag har julpyntat lite grann och det gör att lägenheten känns mycket mysigare. Bra frukostar och goda middagar följer på och glöggprovningen på adventsfikat gör inte saken sämre.

Realtidspoet. Det kallade jag mig här om dagen och oj vad det stämmer.