ettusentvåhundrafemtioen

Saker jag förundras över just nu:
- Mitt ex har gift sig.
- Två gamla barndomskompisar har skaffat barn.
- Jag har inte ens en egen lägenhet.
- Det är nu tre dagar kvar i Bollnäs.
- Jag har inte packat nånting av det jag äger.
- Jag tror att de jag bor med just nu typ hatar mig. Fan.

För övrigt lagade jag just den långsammaste snabbmaten. Det blev inte ens gott så jag kan så här i efterhand säga att det nog var en riktigt dålig idé. Fast jag blev mätt. Så här kommer ett recept som man inte ska följa.

Ovärd mat
Ta två nävar valfri pasta.
Börja koka upp vatten i vattenkokaren och på spisen.
Slås av idén att "det kanske går snabbare att micra pastan".
Börja micra hälften av pastan i en tallrik.
Anse att det tar lite väl lång tid men att det helt klart är värt det.
För all del, lägg all pasta i micron.
Smaka på en.
Tyck att den är hård men okej.
Ta en tub mjukost, i detta fallet, paprikaost och kleta ut i tallriken som en slags sås.
Börja ät.
Inse att det var ett undantag att den var mjuk och försök micra allting lite mer.
Bli förbannad över att såsen fastnar och att ingenting funkar som det ska.
Ta hela tallriksinnehållet och lägg tillbaka i den gamla kastrullen.
Skrika tyst då det bränner fast och ös på med mer vatten.
Vänta tills pastasoppan kokat klart.
Häll av den äckliga äckliga såsen och slå över pastan i ännu en tallrik.
Kräma ut ny mjukost på och krydda.

Det är trägolv i mitt rum. Jag gillar det. Jag har bara bott i ett rum tidigare med trägolv. Min sommar i Oslo. Det är lite samma känsla. I alla fall lite av samma solsken som sprider sig genom de tunna gardinerna.

I Oslo kunde jag öppna de stora fönstrena in mot innergården. En av grannarna hängde ut sin tvätt till att torka precis så att doften av tvättmedlet nästlade sig in i mitt rum. Jag brukade hänga ut ena armen genom det öppna fönstret för att känna på dagen. Det var nästan alltid varmt.

Sov 14 timmar. Sen Normans. Konstigt väder, kvavt i luften. Solen sken så vi satt ute. Punkare går förbi. Maxar sin stereo. Vi inser att det inte finns mycket som upprör nu för tiden. Det är väl om man skulle gå runt och spela modern klassisk musik i bergsprängaren. Då skulle folk prata. Som det är nu så höjer man ett ögonbryn och låter "småungarna hållas".

Middag med öl på Highlander. Känner mig inte alls pigg. Solen sken även på den sidan av huset. Vi konstaterade att Wille kan, om han vill, se ut som en belgisk electropopare. Se bara här :

Jag brukar, likt många andra, göra konstiga grejer när jag tror att ingen ser. Bland annat så gillar jag att titta in i bilar som står parkerade längs vägen. Troligtvis mest för att jag är narcissist och vill spegla mig, men också för att jag hoppas hitta något roligt och oväntat i bilen. Detta har jag nu slutat med då jag på senaste tiden hittat:

• tre stora svarta sopsäckar
• en sovande människa
• ett par trosor, väl använda

Jag såg även för ett tag sen att mina grannars vita bil en morgon var täckt av blod. Förhoppningsvis på grund av en bilolycka med nåt djur, men man vet ju aldrig.

Det är en släng av melankoli som skapat denna spellista till morgonar i kollektivet. Det känns att det bara är två veckor kvar.

1. Feist - The limit to your love
2. Thom Yorke - Harrowdown Hill
3. Dixie Chicks - Top of the world
4. Nizlopi - Wash away
5. Christian Walz - Die
6. John Legend - Save Room
7. Tingsek - They showed up and were beautiful
8. Feist - Honey Honey
9. Damien Rice - Volcano (The Story So Far-versionen)
10. Dixie Chicks - Travelin' Soldier
11. Coldplay - White Shadows
12. Fleetwood Mac - Rhiannon
13. Jeff Buckley - Hallelujah
14. John Mayer - I Don't Trust Myself (With Loving You)
15. Peter LeMarc - Sättet
16. Feist - Sealion
17. Imogen Heap - Speeding Cars
18. Thom Yorke - The Eraser

Det är en liten konsert med hemgjorda låtar från musiklinjen på Bollnäs FHSK på fredag. Kan bli roligt. Titta förbi, jag ska stå i en hemmagjord dräkt av plastpåsar och gaffatejp och sjunga 80talselectro. Ni har varit på tråkigare tillställningar.

Detta är inte den senaste natten i mannaminne men jag tycker att det tål att skrivas att den ej är tidigt hur som helst. Håller på att tappa greppet lite grann. Helgens visit i Umeå gjorde inte saken bättre och lämnade mitt medvetande blödandes ut barndom och framtid. Frågan är inte varför man öppnar sig så ofta utan varför man gör det så sällan.

Hur mycket kan jag skriva innan jag måste köpa mig en riktig dagbok?   

Feist - The limit to your love

1. När man kommer hem från en lång och blöt kväll med vänner ute finns det få grejer som slår en obäddad säng. Det värsta jag vet är att försöka stuva undan alla kläder och dylikt då man egentligen bara vill ramla ihop till en våt och full pöl på golvet. Näe, tacka vet jag då fluffigt undanskuffat täcke i hörnet som man bara kan dra över sig tills effekten av ruset avtagit.

2. Illasittande trosor och tighta jeans eller ENDAST linnebyxor efter en lång och jobbig dag? Jag går fullt ut på det bohemiska andra alternativet.

3. Färskt kaffe. Ingen idé att säga något mer. Passar bra med Luckies, solsken och gitarrer.

4. Att min syster aldrig stänger av sin telefon eller bangar på att prata om det är tråkigt att leva en stund. Det finns inte många som gör så tror jag. Hon är dock 16 och vill prata om allt mellan himmel och jord.

I dagarna har Skägget Äter gått in i studion för att spela in vad som förhoppningsvis till slut blir en fullängdare. Man ska inte hoppas på för mycket men fem låtar på två dagar talar nog sitt tydliga språk.

Jag orkar inte göra så mycket reklam för själva bandet annat än detta: http://www.myspace.com/skaggetater och att ni verkligen borde gå in och lyssna!

Jag åker till Umeå imorgon, mest för att det är gratis, men också för att hälsa på familjen. Det var ett tag sen sist.

Förresten så är Bullet en bra låt.

Valborg blev roligt ändå, vi hyrde en buss och åkte med manskören till Orbaden för en trevlig spelning. Kramandes stod vi alla och förtärde flaggpunsch och tittade på när de firade av fyrverkerier för 6000 kronor. Kan hända ej mycket i vissa sammanhang men efter Bollnäs har man lärt sig att lite roar små och så var även fallet nu. Efteråt spelade vi Fred Åkerström, Olle Adolphson och schack på Mattias rum där vi senare somnade en hel klump.

Morgonen efteråt var en oreda i kropp och psyke så vi bestämde oss för att göra det bästa av saken. Därmed hamnade ungefär halva Mattias rum ute på gräsmattan då jag, Jon och Frippe satt i fönstret med varsitt saltkar och hävdade att livet skulle tas med en nypa salt och saltade på. Det var så där mulet som det kan vara på våren när inte solen skiner och när det dessutom var en röd dag så var det ingen idé att sitta inne i sitt eget anletes svett. Näe, Jons syster höll första maj-tal utanför biblioteket så dit styrde vi kosan. Åt kolbullar och drack gratis mineralvatten. Wille blev allergisk mot en häst och jag gick hem för att vila.

Senare mötte vi upp för Slush och kaffe på mitt ICA. Därpå går vi till mig och hänger. Det var Leo Brunner, Jonas Finland, Mattias Muttan, Wille Alien och Jon Luffarkungen alltså. Fint besök stannar rätt länge så vi avverkade så väl Harry Potter som Fucking Åmål. Sammanlagt blev väl allt en bra dag.

Igår var jag nyanländen i storstaden så jag träffade Wille där igen, nu i sällskap med Filip Bekic. Jesper dök upp, vilt letandes efter sin mammas slkort som han tappat bort på fyllan. Jon, Kungen, visade sitt vackra anlete med ett sällskap som heter duga. De hade nämligen spenderat de sista 48 timmarna vakna ombord på en Ålandskryssning med gratis bar. Jon luktade som sju svåra år och pratade som åtta. Fantastiskt roligt. Vi hamnade på Café Fåtöljen på Götgatan och sedan på Kebabkungen. Angenämt.

Klockan sju träffade jag min man utanför Gröna Lund. Kvällen var ung och vacker och vi åkte alla attraktioner tillsammans i solskenet. Detta måste sägas, det finns inte mycket som kan få en att älska Stockholm mer än när man sitter barfota i kättingflygaren och låter vinden svepa genom tårna över Mälarens vatten i solnedgång en sommarkväll. Alla vackra hus. Alla vackra människor och levnadsöden som utspelat sig i denna stad av städer. Haha, jag må vara nationalromantisk men jag ska på anställningsintervju på ett jobb som verkar så fruktansvärt roligt imorgon att jag hoppas på att Stockholm hjälper mig en bit på vägen.

Nu ska jag in till Gamla Stan för att möta Marit, Filip och Anna för en kopp kaffe och kanske en bit mat, vem vet? Vad jag vet är i alla fall att livet leker och att jag fortfarande inte kan fatta att jag kommit in på Musikhögskolan. Det tar ett tag.

Mysigt är att fler och fler bidrag sorteras under kategorin "Peppa!".
Det firar vi med dagens låt: Feist - The Limit to your love