ettusentvåhundrafemtioen

 

En estnisk nyvunnen vän i blått.

En nybliven singel har fest.

En nyklippt norrlänning har hår i ansiktet.

 

Gå på invigningskonserten! Jag kommer spela så sjukt bra. :)
Ikväll ska jag och Andreas gå på Malmö Operas familjeföreställning Mästersångaren i Pildammsparken. Hoppas på bra väder. Det är ändå sista kvällen i Malmö innan semestern.

 

Just ja, favoriterna hittills i VM är Tyskland pga fanatastiskt spel, Holland som alltid är mina favoriter men tyvärr inte visat samma form som i kvalet, och Argentina OM Maradona låter Milito spela. Jag menar kom igen?!

Folk snackar om Brasilien och Spanien. Återstår att se. England och Portugal, de senare lite vassare kanske? Sydkorea kan skrälla med Park och så får man inte glömma Uruguay. Svårt val. Det utkristalliseras snart...

Fatta att jag åker till Kuba imorgon. Det är helt sinnessjukt! Resfebern har infunnit sig på ett bra sätt: jag städar, lyssnar på Oskar Linnros – Vilja Bli och älskar att jag inte bryr mig om att vädret är så sjukt dåligt och att terassen är låst i sommar för jag ska dra iväg och spela och vara så otroligt glad i 12 dagar med många väldigt goda vänner!

13:52
Jag vill ju inte blogga. Det har helt tappat sin funktion nu sen farfar gick och skaffade sig stroke. Nu har jag ju ingen anledning att skriva om något längre - mer än för min egen vinnings skull.

I alla fall så regnar det på min tredje sommarlovsdag. Jag ska försöka kliva upp men det är så satans tråkigt när det är grått ute och jag vet att jag inte har något att äta heller så varför idas? (Heter det så förresten? Idas... ni vet, "jag ids int") Jag ska ta ett tåg till Köpenhamn 16:22 och träffa Sune och så ska vi spela igenom alla låtar till bröllopsgiget på lördag. Panik infinner sig över att jag knappt har råd att åka fram och tillbaka till Köpenhamn två gånger om jag inte får reseersättning, för det är ändå drygt 300 kronor som jag måste ha. Sen för att inte tala om Kuba.

Fru gud, giv mig styrka.

Jag har köpt solskyddsfaktor 15 och jag tänker att jag smörjer in mig lite oftare än de andra istället, för här är en grej jag inte heller har råd med. Eller shorts. Men jag läste i en reseguide att de helst inte klär sig i shorts om det inte är nära eller på stranden, så där är jag räddad. Jag kan ju alltid klippa av ett par gamla byxor. Second hand! Allt är bra. Och den lilla skatteåterbäringen har kommit, men den måste jag spara utifall det händer något, och till mobilräkningen. Om jag lyckas leva på mitt skafferi i sommar så är jag ett geni. Synd bara att havregrynen var äckliga redan från början. Vi kom aldrig överens, de och jag. Annars är det ju svinbilligt. Allt som är billigt är bra. Jag är inte så billig utan dyr i drift och det suger verkligen räv.

Jag har inte någon ork till att varje år ha denna jävla pengapanik. Snart ber jag om att bli nedfryst så jag slipper veta av eländet. Men så går det om man lever på 130 kr mer än existensminimum. Tack CSN för att ni är så snälla.