ettusentvåhundrafemtioen

Fyra dagar av Puccini och Mozart = asbra.

under tiden tycker jag ni ska lyssna på Schuberts Death and the Maiden sats 4. Presto i 6/8takt med två takter Dvorak i 01:10. Lätt värt!

Tittade igenom ett Bach-nothäfte för piano idag, trodde i min enfald att jag skulle kunna spela något av de satser som fanns upptecknade. De flesta var fugor och inventioner, som skrivet för en människa med tre armar och dubbla hjärnor. (Jag är troligtvis en av få som står fast vid teorin att Bach hade Parkinsons och bara tecknade ned det som hände när han satte sig vid orgeln.) Näe, tänkte jag och öppnade paketet som låg på bordet istället. Nya strängar till violan! Evah Pirazzi så klart. Peppar för imorgon när turnén startar, jag får en viola i Mora och jag får träffa söta Hanna och Pauline på Tågmästarn. Bara att packa, fixa med tvätten, skära upp laxen och kanske eventuellt fundera på ett liv.

Två avocadohalvor med (st)örtsalt, en halv grapefrukt och en kopp kaffe + Avishai Cohen-plattan Lyla  = bra morgon

Nip/Tuck börjar gå igen på söndag. Nästa vecka. Jag som laddat upp med ballerinakex och näsdukar. För gud vad jag gråter till varje avsnitt!  

En lång sovmorgon med smått bisarra drömmar om klasskompisar och duschar fick det bli. Jag hann även med en galen dröm om en sängmask som åt upp min hud i långa serpentinformade sår. Obehagligt minst sagt. Jag vaknade och började maniskt rycka bort lakanen innan jag insåg att jag var hel och att det bara var en dröm.

Som tur var så var det fint väder utanför fönstret så humöret mattades av en smula. K var vaken och trevlig som alltid; vad ska jag göra utan den kvinnan i höst? En god frukost utan stress och så en rask promenad till skolan. Öva, lyssna på Dag Wiréns Serenad för stråkar som är denna veckas projekt tillsammans med en PR-turné i mellansverige.

Saker att rekommendera från idag:

• Dr Oetkers Mozzarella-pizza, om man nu absolut måste äta halvfabrikat så är detta kanske det bästa ur smaksynpunkt. God pesto UTAN pinjenötter, bra för allergiska vänner.
• Knorrs nya Zhug (judisk-jemenitisk kryddblandning med koriander och vitlök) som ikväll utgör basen i en auberginegryta med quinoa och hummus. Det vattnas i munnen redan.
• Paul McCartneys skiva "Memory Almost Full", fortfarande den och Schuberts stråkkvartetter som varvas i spellistan.

Detta, mina vänner, är en av få lördagar med lugn och ro runt en stressad själ. Jag tog tillfället i akt och städade upp på mitt golv/ i min garderob/ i min soffa/ runt min säng så nu är det fint. Däremot står det en flyttkartong proppad med kläder mitt på golvet.

(Bollnäs egna Bitch Boys spelar på Röda Bonden den 4e april. Var där. Det spelas endast Beach Boys-covers. Naket utlovas.)

Solsken och promenad med Kristin blev ett väldigt bra initiativ och vi handlade kanske den godaste maten. Det blev en värmande tomatsoppa med gröna linser till apelsinjuice och Romans triosviter i stereon. Det städas och fejas och snart blir det tiramisu och mysigheter.

Jag drömmer jämt att jag skaffat barn. Vilken underbar men stressande tanke. Ingen som har en lägenhet i en stad där jag vill spendera ca 4,5 år på högskolan för att sedan bilda familj? Det måste vara underbart att ha en liten sovande kotte bredvid sig på kudden. (Mamma, ta det lugnt. Det är bara önsketänkande.)

Näe, nu saknar jag min snygga karl lite för mycket. Fyra dagar utan och jag blir lite väl bekväm. Jag gör väl reklam nu istället.

---

vi har för kanske femte gången på två veckor haft en mysig filmtjejkväll. Tidigare såg vi Hugh Grant* 2 men ikväll var det dags för lite annat. Först såg vi treans Beauty Shop med Queen Latifah. Awesome kvinna, frågan är bara om "holler!"-filmen går hem hos fler än våran generation.

Okej jag är cirka 43 år efter men är inte Hasse&Tages Att angöra en brygga en fantastisk film? Jag har nog inte skrattat så mycket på länge. Sen att Monica Z är det snyggaste Sverige skapat gör inte filmen sämre. Jag menar KOM IGEN:

fräscha mål att leva upp till:
- känna sig snyggast varje dag
- skratta högre och starkare
- bli bättre på att veta när man ska sluta försöka

Varje gång som jag återvänder till Hälsingland efter en helg i storstaden bildas det alltid ett vaccum i mig. På ett sätt är det skönt att komma "hem" till min lya med mina möbler, min mat, mina rutiner och mina vänner; men det är ändå något som fattas. Å andra sidan så orkar jag inte riktigt med den jag blir där nere.

Det går alldeles för snabbt för mig. Det är tunnelbanor och busstidtabeller och öppettider och träffar och repetitioner och möten och fika på stan. Ändå hinner man inte med någonting alls eftersom det tar så lång tid att åka mellan allt.

 Dessutom så får jag sämre hållning för varje plagg jag provar, sämre hy för varje reklampelare man smyger förbi och sämre självförtroende för varje blick jag möter på stan. Ska det vara så svårt att tycka att andra är fina samtidigt som man tycker om en själv? Jag har i alla fall rätt svårt för det; antingen blir jag avundsjuk och hittar fel på varenda tjej som står framför en i kassakön, eller så deppar jag ihop och proppar i mig alldeles för mycket choklad på närmaste café samtidigt som jag svär över hur stockholmsjäntorna ser ut "nu för tiden". Åh vad jag skäms.

 Ändå kan jag inte stå emot alla "cravings", alla måste-ha-behov, som svallar över min hjärna och får mig att se ut som Jabba the hutt när jag egentligen är ganska söt.

Näe, från och med nu ska jag säga till söta tjejer och killar jag träffar på stan att de faktiskt är söta, och inte bara muttra något nedsättande om mig eller någon annan. Det hjälper inte en själ i den här sargade världen att vara missundsam.

Vad härligt det är att vakna upp en måndag utan vare sig stress eller måsten. Idag är det Stockholm en vardag med promenader, kaffe inne medan regnet smattrar mot rutan. Lika bra att göra sig påmind om hur bra man har det nu så här innan allt drar igång.

I natt drömde jag om Indy 500 i EPA-traktorversion, fulla fjortisar med skorpioner i öronen och konstiga soppåsar. Kanske dags att sluta äta på kvällskvisten.

När är det okej att gnälla egentligen? Hur pass grinig kan man vara innan man blir "bitter"? Och varför lär sig en del aldrig att ta ansvar?

Här om dagen hade jag och min kamrat K ett samtal om vårat elevköks vara eller icke vara. Det är nämligen så att vi som inte bor på skolan, och inte vill köpa mat i restaurangen varje dag, har tillgång till ett kombinerat kök och uppehållsrum. Samtalet baserades på oron över att vi skulle bli av med köket från och med nästa vecka. Orsaken är att det alltid är stökigt där, grisigt och smutsigt. Vi som äter mat där varje dag plockar undan efter oss eftersom vi måste äta mat i skiten. Andra kommer dit och festar på kvällen, vilket resulterar i öl på golv och bord, flaskor och krossat glas, snus och gamla matrester. Våran lärare satt upp en ilsken lapp här om dagen och tillkännagav detta överläggande av stängning. Jag vill inte att de ska stänga köket så jag städade och diskade igår. Så sent som imorse var det lika stökigt igen, den här gången med en tallrik full av portionssnusar mitt på bordet och en stor ölblaffa under fåtöljen.

Jag tycker det känns förjävligt och det är fler som känner som jag. Det är väl ingen som trivs med att äta både lunch och middag i en smutsig och sunkig matsal som dessutom ligger i en betongkällare med begagnade möbler, men man kan väl göra så gott man kan för att hålla det fräscht? Jag känner bara att det börjar gå lite långt.

Jag gillar mina vänner och jag tycker verkligen inte att det är fel att ta en öl då och då, till och med flera; men jag (med flera som också ska söka) är inte riktigt i den tiden i livet då det är okej att dels stressa över sökningar och dels städa upp efter andra som inte riktigt ser skiten. Jag har inte tid att vara någons extramamma men det behövs så himla mycket, framförallt på en folkhögskola full av flummiga eftergymnasiala postpubertala mongisar med skrumplever. Det jobbiga är att de som gör det är mina vänner och jag vill inte bli ovän med dem p g a en sån här skitsak. Jag blev verkligen ledsen när jag såg vad de lämnat efter sig, framförallt eftersom jag tidigare gjort klart för alla att jag städat, dels personligen men också med en lapp på väggen.

Vad ska jag göra? Ska jag skälla ut dem igen för att de inte respekterar min insats? Ska jag ge dem en chans till? Ska jag städa eller låta det vara så att de stänger? Det känns förjävligt att bli arg, men de är ju mina vänner så de borde kunna ta det tycker man.

Hur mycket av en mamma ska man vara åt sina kompisar? När är det okej att låta sina vänner ta skiten för det man inte orkar själv? Och varför är det så konstigt att man vill ha fint runt sig? 

Idag klippte T och jag min lugg. Det som var tänkt som en liten förfining blev en helt ny frisyr. Jaja, får se hur jag trivs. Troligtvis är det helt lagom för min smak. Ibland när man klipper själv så blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag köpte en urtunningssax förra våren och den skulle förstås provas. Hela kalaset slutade med att halva min kalufs låg i papperskorgen medans jag såg ut som Gollum på utväxt.

Har inte uppdaterat som jag borde de senaste dagarna. Istället har tiden gått åt till att:

• öva, fast inte så mycket som jag borde
• laga mat
• vara med N
• ramla, slå huvudet och oja sig över det en två-tre dagar så där

---

Ett litet bildspel ska ni väl få över vad som hänt i alla fall:

Jahaja, då var man gräsänka igen just som man lärt sig det här med tvåsamhet och stora middagsportioner. Alla är hemma i Saiid Qaasin och det är fortfarande stökigt på mitt rum. Halkan utanför är ett faktum och jag dras med huvudvärk sen jag ramlat och slagit mig i isen på vägen till orkestern.

Jag har inte så mycket vettigt att säga, jag saknar mig själv när han inte är med och jag saknar mina regelbundna övningstider. Hur får man ihop dem?

Såg förresten att nyårsbilderna kommit upp. Tog mig friheten att publicera ett urval på mig och herrn eftersom jag är i det stadiet just nu. Är ju trots allt månads-jubileum idag.
Fotograf: Moa Wallman

Man blir så trött av att bada. Huvva vilken huvudvärk man får. Men det är klart värt det för några timmars socialiserande med sambosarna, pojkvännen och tjejerna. Bubbel i relaxen, tjejsnack i bastun och stora snöflingor utanför.

Väl hemma i myset blev det stekt potatis och linsröran från tidigare i veckan i repris. Sibelius Finlandia i stereon och kladdkakan i ugnen. Nu ska jag diska och göra hummus till morotsdipp-racet som genomförs ikväll. N sover. Söt som en liten gubbe ligger han med armarna i kors och småsnusar. En ljuvlig lördagseftermiddag helt enkelt.

Åh. Bra frukost med tjejerna. Bra skor så jag slapp halka runt. Bra frukostprat på skolan med internateleverna. Bra uppvärming, bra repetition med kvartetten, bra styrka på kaffet. Bra möte med pr-gruppen, bra affisch ska göras. Bra lunch, bra sketch med skåningar, bra motto.

Bra formläralektion, bra att lära sig att hålla i en fiol. Bra Kristin, bra Irina och bra Daniel som lär mig spela viola. Bra L-E Larsson, bra Klarasamtal och bra middag snart. Bra med på spåret och bra besök ikväll. Bra farfar och bra mamma. YES!

Idag var första gången som alla flickorna åt frukost ihop. Det firade jag lite grand med att göra gröt på müsli. Ingen hit.
Nu: morgonpromenad.
Snart: öva med kvartetten och pr-möte inför turnén.
Senare: instrumentlektion och finbesök från Stockholm.

"Ja, då var den helgen förstörd" - farfar ang. N  

Igår var BHFSK-BC och bowlade, som alltid på en onsdag. Vi brukar vara mellan fyra och tolv personer som samlas i fyllan och villan och drar bort till bowlinghallen för en timmes utskåpning av i princip alla andra banor. Den här gången var vi nio, fördelat på två banor; de "seedade" förutom Smittan på en och de andra på den andra banan. Det är mest för att de som alltid spelar ska kunna föra statistik, tävla mot varandra och sätta nya rekord medan de andra spelar för att det är kul. J-dawg saknades på banan och Smittan spelade på fel så det var inte riktigt något hot för min del när det gällde ordförandeplatsen; med 153 poäng kammade jag lugnt hem allas respekt och några fler centimeter på min annars rätt nedtryckta hållning. Annars brukar jag hålla sekreterarplatsen eller trean då J-dawg alltid plockar in på mig i slutet och går om. Vi ska börja föra rekordanteckningar i ett pärm på "kansliet", dvs i Alins rum.

REKORD
Högsta poäng i en spelad serie: 153, Irmo, -08; 147, Oskar, -08; 145, J-dawg, -07
Mitt rekord: 191, dock ej med samma "klubb", -07
Antal övertramp: 11, Alin, -07
Antal övertramp och över 100 p: 10 F, 103p, Finland, -07
Högsta hastighet: 54,5 km/h, Muttan, -07
Antalet tillsägningar från båset: 4, Alin, -07
Högsta antalet snygga tjejer: förutom de tävlande så är det svårt. Vi brukar spela samtidigt som ett gäng utvecklingsstörda och deras skötare. Max två. -07
Högsta antalet fulla gubbar: Innan baren öppnade: 1. Efter att baren öppnat: 17, -08
Högsta antalet skydd: mannen från igår med hängslen, stödskenor, specialhandske, knäskydd och handledsskydd. Hängslen motiveras av hans enorma mage. -08

---

Vecka 5 & 6 ska vi ut på pr-turné i Sverige. Om du går på Södra Latin i Stockholm; estetiska programmet i Uppsala, Hudiksvall, Söderhamn, Ljusdal, Rättvik; på Birka folkhögskola i Östersund eller på Musikkonseratoriet i Falun är det bara att lyssna efter Puccini i salarna.

"du är verkligen en sån där veganfeminist med hår under armarna. såna som du äcklar mig"

jag tar det som en komplimang. du som nu skrev det tillhör inte min målgrupp så då vet jag att jag att jag rör mig åt rätt håll. någon annan med frågor? :)

Det tillhör min karaktär att tillfälligt fastna för något för att sedan helt byta inriktning någon tid senare. Det tänker jag inte hymla med, jag är nämligen beroende av omväxling. En grej som verkligen går i omgångar är att laga mat. Jag gillar att laga och äta mat ungefär 75-80% av min vakna tid. Dock kommer det perioder då man kanske har annat att tänka på eller inte har någon inspiration och då är det rätt svårt att känna en spontan glädje över matlagningen. Därför är det bra att göra storkok. Då menar jag inte typ "en extra lunch" då och då. Näe, här snackar vi 4*10 portioner ärtsoppa över en tidsperiod av två månader. Kan säga att armén inte lockar speciellt mycket nu. Det ligger fortfarande ett antal portioner längst ned i frysen i yttersta nödfall. Kan väl ärligt säga att jag nog var lite väl exhalterad över ärtsoppans icke-existens i min plånbok.

En grej jag fastnat lite för nu, förutom jordnötssmöret då, är gröna linser. Jag tycker det är viktigt att ta vara på tankeströmningarna när de biter sig fast och göra något kreativt. Ikväll lagade jag och T en härlig middag på äkta veganmanér, som alltid när det gäller mig. Tog lite väl lång tid då vi envisades med att köra brödet samtidigt som rotsakerna men det var det värt. Oj oj oj. Mina mått är nog inte så exakta men det är för att det ska finnas plats för improvisation.

Linsröra :
Fräs två rödlökar i mjölkfritt margarin tills den mjuknat. Koka under tiden upp vatten i en annan kastrull och lägg i två-tre deciliter gröna linser. Låt linserna koka tills de mjuknat, ca 20 min. Vänta med saltet till slutet, då saltet gör att baljväxter och linser kokar ojämnt och blir mosiga. Häll i en halv förpackning passerade tomater till löken och pressa i några vitlöksklyftor. Krydda med kanel, cayennepeppar och balsamvinäger samt salt och peppar. Låt småkoka på låg värme i väntan på linserna. När dessa kokat klart, häller du av dem i en sil. Rör sedan ned dem i tomatröran och reducera lite.

Till det serverade vi :
potatis, palsternacka, morötter, hela vitlöksklyftor och rödlök som skurits i grova bitar och rostats i 250 grader med olivolja och rosmarin. (Glöm inte att salta. lite extra, flingsalt är utmärkt till detta.) Vi hade även nybakat bröd; fullt av russin, linfrön och pumpakärnor, och ett mjölkfritt bordsmargarin som rumsvarmt rörts ihop med lite vitlökspulver till ett gott och enkelt vitlökssmör.

Skönt även att få lämna framme disken då diskmaskinen gick för fulla muggar. Annars är jag den som ser rött om det ligger framme disk då det är tomt i diskmaskinen. KöksHitler kallas jag, inte utan viss sanning bakom.

Jag, Linda och Therese sitter i köket och dricker eftermiddagskaffe precis som vi gjorde hela förra året. Jag bakar bröd med grovt mjöl och stökar på framför diskbänken medans vi utbyter glada utrop och framtidsdrömmar över en kopp svart guld. Det pratas om att hyra en bagarstuga, fiskeutflykter, att göra ännu en utflykt till Gärdsjö och leva oss in i det gamla och rustika, rotfrukter och livsfilosofier, hälsingegårdar och Dalarna.

Vad härligt det är med vänner va?

Jag är inte en sån som öppnar fönstret och vinkar om jag känner den som går förbi utanför men igår gjorde jag det tre gånger. Konstigt. Först var det Danne som var på folkhögskolan och då blev jag förvirrad så jag var tvungen att ropa på honom och kolla varför han var här. Sen var det Tim och Oskar som jag inte sett på tre veckor och eftersom jag ändå inte ville släppa mitt övningsrum så fick vi prata genom fönstret.

Sista gången var när Kristin flyttat bilen. Lite krystat men hon är ju så söt att hon förtjänade det.

---

Nyss: en kopp kaffe, en stor tallrik havregrynsgröt med cocos, russin, havremjölk och lingonsylt, ett glas sojamjölk och två mackor med jordnötssmör och banan. Gôtt.
Nu: skola. Vi ska sjunga Peterson-Bergers Stämning på kören, gjorde den för tre år sen. Fantastiskt stycke. Sen ska jag hem och baka bröd! Uppdatering med andra ord senare.  

Vi har nu uppgraderats från ett fyrmannakollektiv till ett femmanna. Kristin dök upp som en stormvind och pratade med göteborgska än någonsin. Som norrländsk representant börjar jag känna mig i underläge då Therese kommer från sköna Kungsholmen, Marit från norska Halden och Fredian från Visby. Dialektala skillnader är ett faktum.

Vi firar med disco i mitt rum till tonerna av fantastiska Oh Timbaland. Så där ja.

---

Banne mig att det ska vara så svårt att veta vad man vill bli. Jag mörsade mig igenom 4 timmars intensiv violaövning i någon slags häxjakt efter den perfekta klangen. Inte blev jag en visare kvinna, nej snarare bara en trött och inte så lättgörlig en.

Suck och pust och stön. Jag och min mor för en spännande dialog om var mina pengar tar vägen. Hon är sansad och lugn och snäll, precis som jag vill. Det är ju så jobbigt att få skäll för något som man vet att man är dålig på. Typ som när man satt på bilden och ritade och snubben mitt emot gjorde en assnygg drake men man själv bara gjorde något som får gubbarna på stickdeath att verka som Victoria's secret-brudar. Sen kom läraren som alltid luktade rök och gammal tantparfym/svett och sa "näe, gör om, usch vad fult". Det är såna människor som fick mig att börja blogga. En dag ska ni alla spärras in och tvingas göra lerfigurer av florsocker blandat med vatten. Haha, lycka till att få det snyggt. HAHA!

Jag gillar att det är en sån slö start på skolan. I vanliga fall hade det varit ett seriöst och högt tempo, vilket hade fått mig att gå i taket och forma någon slags motreaktion i form av skolk och slappande framför datorn. Nu, när alla andra skolkar och slappar, så övar jag. Fast jag hänger fortfarande framför datorn ändå.

Det är slut på kaffe här även. Vad i! Nu måste jag gå på Lidl och köpa nytt. Kan inte andra vara lite givmilda nu när jag måste bli en kärring?

Therese bor i vardagsrummet nu så man måste tänka på hur mycket ljud man gör. No more music med andra ord.

Det är mörkt. Det är kallt ute - och inne eftersom jag bor mot en kallkällare. Det är snö på vägen och jag kommer troligtvis att behöva borsta och skrapa bilen innan jag åker till skolan. Mitt tangentbord verkar ha gett upp. Jag måste öva länge idag. Det är fotbollsträning klockan sju. Min sista lektion slutar halv sju.

Små-ååh.

Linda, min vapendragare och partner in crime, kom hit. Det är snöstorm och vi längtade efter varmare breddgrader. resultatet blev detta.

Afrikansk wannabe-gryta
8 port
Hacka två rödlökar grovt och stek i smör i en gryta med tre grovt rivna morötter.
Häll i 3 dl vatten och låt koka ihop under lock. Rör om ibland och tillsätt mer vatten om det kokar bort.
Morötterna ska bli mjuka och ge färg till vätskan.
Tillsätt en burk krossade tomater, två hackade vitlöksklyftor och lika mycket ingefära, fyra små hackade potatisar, 2 dl gröna linser, 1 dl jordnötssmör och 4 dl havremjölk.
Låt koka till linserna och potatisen är klar. Krydda med örtsalt och cayennepeppar. Serveras med couscous, en skivad banan och en klick jordnötssmör.

Tyvärr får ni inga bilder eftersom vi var för hungriga. Här är däremot en bild på Linda som jag tagit.


Nu hämtas sista 6A-tjejen, Therese. Vilken babe.

Nu är det dags. Slut med lättjan, dags att göra upp. Linda kommer om tio minuter och sen ska det banne mig städas, fixas och förberedas för Thereses inflytt. Synd bara att jag vaknade för tre minuter sen.

Undertecknad bjuder på en discobild sen nyår tills nästa uppdatering. Det är jag utan pupiller.

Okej, bara för att jag dissade ICA tidigare så måste jag hylla dem nu då. Så. Hos min lokala ICA-handlare (där jag för övrigt inte har någon koll på hur de gör med köttfärsen och inte bryr mig heller) rear de just nu ut julmust för 5.90 kr /1,5 l. Lätt värt om man planerat filmkväll och inte bryr sig om vad man häller i sig.

Så vi samlades på sköna PB för lite filmtitteri. Det började tyvärr ganska groteskt då tre brudar kom förbi och ville se den omtalade "Two girls, one cup". Själv har jag tvingat mig igenom klippet och jag kan säga att jag gärna inte gör det igen. Vad är det som får folk att vilja spela in någonting så osmakligt? Det måste ju finnas någon form av tankeströmning i samhället som skapar ett behov av att konsumera sånt äckel. Vad kommer det ifrån? Hjälp mig fatta.

Hur som helst så tog det ett tag för oss att bestämma vilken film som skulle få äran att visas. Först ut var Bubble Boy (2001) med Jake Gyllenhaal. Ett ganska mysig familjefilm om en lite småknasig pojke i en bubbla! Ja, eller hur var det?


The Boy in the Bubble, eller David Vetter föddes 1971 med en ovanlig genetisk sjukdom, severe combined immune deficiency syndrome (SCID), som tvingade honom till ett liv av total isolering. Han spenderade sina 13 år instängd i vad som först bara var tänkt som ett temporärt alternativ innan läkare gett diagnos och kunde påbörja behandling. Han var inte första barnet i familjen som dött av sjukdomen så jag kan tänka mig att föräldrarna var rätt ivriga när det gällde deras sons vara eller icke vara. Hur som helst så pumpades bilderna av den stackars isolerade David ut i medierna som en rätt glad och tillfreds pojke.

Vid 13 års ålder uppstod en dialog huruvida han skulle kunna genomgå tonåren i bubblan. Kritiker menade att det var ett ogenomtänkt beslut att låta honom stanna då han skulle bli allt mindre medgörlig ju äldre han blev. Man pratade om att genomföra den tidigare nämnda benmärgstransplantationen för att se om den nya märgen skulle hjälpa tillfrisknandet. Några månader efter transplantationen blev David allt värre och kom till en punkt då hans far frågade om han gick med på att tas ut ur bubblan. David svarade "Daddy, I will agree to anything to feel better". Utanför bubblan blev hans tillstånd raskt sämre och efter bara 15 dagar utanför bubblan dog David efter en tid i koma. Han hann dock uppleva den enda gång hans mor rörde vid hans hud.

En fantastisk och tragisk historia tycker jag, och därför ville jag inte att mina vänner skulle få uppfattningen av hur det gick till genom Jake Gyllenhaal. Den blev det inte. Inte heller blev det Truman Show med Jim Carrey, mest för att den var för bra. Det var ju trots allt planerat att ha en svullarkväll, inte en "låtom oss begrunda livets skeenden"-kväll.

Näe, filmen för kvällen blev faktiskt något som Kristoffer B hade på lager inne hos sig. Jag och Tompaboy gick in för att bjuda på chirre och visa lägenheten för Erik då K och Simon tittade på junior-VM i ishockey. K langade fram en rulle som jag först blev lite rädd för. Jag är inte en sån som gillar skräckfilmer, och absolut inte filmer med zombies, men K övertygade både mig, E och T så vi tog på oss ansvaret att missionera ut rullen till de andra.

Fido från 2006 handlar om den gången på 50-talet då vi kom på att oj, det var visst alien-dust som regnat in och fått alla våra stackars bortgångna att liksom ..komma tillbaka. Världen befolkas av zombies och vi har som liksom vant oss. Istället för att jaga och skjuta huvudet av dem så har företaget Zomcon utvecklat ett halsband som förvandlar dessa blodtörstande rabiesbestar till grönsakshuvuden som inte har nå mycket bättre för sig än att plocka disk och rensa din trädgård. De blir en morbid version av husdjur möter hembiträde möter ond, bråd död. Hela rullen är dessutom skönt filmad i äkta Technicolor-stämning och alla är glada och fina. Som K och S sa, man sitter som och småskrattar hela filmen igenom bara för att det är så skönt alltihop. Det blir inte mycket sämre av att gaaanska så charmiga Billy Connolly spelar Fido. Se den. Lätt värt.

Sen förlorade även Sverige i hockey men det pratar vi inte om.

Nu julmust.

usch vad jag mår dåligt när jag tänker på framtiden. bara vad som händer efter att skolan tagit slut i vår känns jobbigt. sen måste jag stålsätta mig inför högskolesökningarna, bostadsletandet, den osäkra ekonomin, att inte riktigt ha någonstans att kalla hem.

vi pratar om stockholm men det går ju inte att hitta ett säkert boende där om man inte stått i bostadskö i hundra år. vi pratar om malmö och det ligger 1600 kilometer från huset där jag tog mina första steg. vi pratar om göteborg men vem vill lukta fisk och vem känner jag där?

jag vill bara kunna vakna och känna att allt har fixat sig och att det enda jag behöver göra för att må lite bättre är att krypa ned under täcket igen och gömma mitt ansikte i hans nacke. jag vill ha ett ställe där jag kan laga och bjuda på mat och känna att här är det ett hem.

Flera goda karaktärer från bygden gjorde i höstast en Karl-Oskar och Kristina i miniatyr och åkte till det nordtyska reservdanska Skåne i hopp om att hitta sig själva eller något. Vad vet jag om det egentligen annat än att de förgyller vardagen när man ser/hör dem?

Jag talar förstås om och passar på att utbringa en skål till My Favorite Moonboots (MFMB) som på sin myspace påstår sig vara "the perfect crossbreed of daft punk, studio, joy division, silverbullit" med  mera. De har väl besökt ett antal scener i Hälsingland innan de bestämde sig för att ta klivet (läs: ta studenten) men på nya "The fine Detail" visar verkligen att de är några att räkna med.

Jag rekommenderar en dos mån-skor till alla, men framförallt till någon som vill dansa aset av sig. Om man nu någon gång får använda uttrycket "tonårspop" i ett positivt syfte så är det väl nu, antar jag.

And ooh, I like it.

jordnötssmör finns nu i två stora burkar i min kyl. nu blir det teve, chips och saft. livet är gött som gräsänka.  

tänkte äta upp soppan och sen försöka mig på att göra jordnötssmöret. det känns som att den där matberedaren hånler åt mig varje gång jag tittar åt dess håll. näe, nu tusan ska jag banne mig visa var skåpet ska stå. på med förklädet, fram med skruvmejseln om fanskapet bråkar ännu mer!

ps, är inte hemköp bäst ändå? jag gillar verkligen dem mer än ica nu för tiden.. mer grönt och hälsokost. så som det ska vara.

det blir att gå på dollar store efter detta och köpa mig en stor påse jordnötter för att sedan köra dem med salt i matberedaren tills jag har nåt pålägg. banne mig, inte äckligt.

tills dess är det havregrynsgröt och Lindas hemmagjorda te som lockar.
Lime i skivor + färsk skivad ingefära + honung + varmt vatten + pressokanna = yes.

Vad jag är glad över att min pappa spelade Toto för mig när jag var liten. Inte bara för att jag nu kan alla låtar på tre språk, dels det som kom dreglandes ur min treåriga mun, det som pappa rättade mig med och översättningen. Fantastisk kunskap när det kommer till förfestandet nu för tiden.

Frågan som jag och mina två syskon bänder oss dubbelvikta för varje gång det är genomgång av LP-samlingen är varför farsgubben hade Toto hemma överhuvudtaget, i en annars härlig blandning av Ebba Grön och David Bowie. Hur som helst var det bra, för nu har jag något att lyssna på när jag behöver smöriga kärleksballader.

Ni som inte vet vilka Toto är, så var de på den tiden min far hängde efter dem ett gäng bestående av tre bröder varav en som hoppade av och en som dog då han luktade på blommorna i sin trädgård, en porrstjärna enligt legenden och en man med för tighta byxor. Bröderna Porcaros pappa hänger tydligen fortfarande på som gamla arbetsplats Los Angeles School of Music och ger goda råd. Utöver den egna karriären ("Hold the Line", "Africa" osv..) så står gänget bakom många stora hits i andra sammanhang. Jeff spelade till exempel både med Aretha Franklin, Eric Clapton, Ted Gärdestad (!!!), Herbie Hancock och Michael Jackson. Jag brukar hitta recensioner lite här och var som dissar Toto som ett osvängigt band, framför allt Expressen och Aftonbladet. Frågan är bara vad de gillar Thriller som i princip är Toto + Michael Jackson?

Min egen åsikt om Toto är tudelad. Ingen kan ta ifrån dem äran att vara de slemmigaste och härligaste när det kommer till 80tals synthar och dåliga videos. Inte heller krävs det någon Nobelpristagare i litteratur för att knåpa ihop rim som detta:

Det händer mycket nu i dagarna, framför allt för min lilla familj på fotbollsfronten. Min fars kära skötebarn har tagit steget upp till allsvenskan och det enda lokalnyheterna rapporterar om är huruvida de ska klara sig samt citerar far min i tid och otid. Själv så har min klubb tagit steget från sjua i division IV till division III inför 2008. Hur ska det gå? Jag känner en viss tidspress krypa in under huden med musikhögskolesökningar i hård konkurrens med fyra träningar i veckan. Vi får väl se hur mycket jag orkar.

Var på upptaktsmöte ikväll och det var väl rätt kul att återse många lagkamrater men också lite intressant. Årets trupp kommer bestå av 55% nittitvåor, 40% andra nittiotalister och 5% åttiotalister. Asbra att vara äldst.

Hamnade i snårigheter med mor min tidigare idag också, om pengar då som alltid. Ska ligga lågt med att höra av mig nu ett tag tror jag, bäst för oss båda. Hon blev väl lite sur över att jag ringde upp igen strax efter att jag (faktiskt) lagt på i örat på henne med en ljudlig suck bara för att prata med farsgubben. Jag har en otrevligt kort stubin när det gäller den kvinnan, är inte riktigt redo att kompromissa än tror jag.

yes.

Gjorde du något 2007 som du aldrig gjort förut?
Ja, jag köpte alkohol på systemet, flyttade hemifrån på riktigt, tågluffade på egen hand runt i Europa och förstod att det där med kärlek bara kommer om man inte letar.

Höll du några av dina nyårslöften?
Ja, jag hade några löften som jag höll och det var att dricka mindre, öva mer, ta hand om mig själv och att bättre stå för mina åsikter. Gick rätt bra. Jag var däremot inte alls så bra på att spara.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2007?
Nej, inte någon som står mig nära, men några som jag har gemensamma bekanta med blev det. Tur det, jag känner inte riktigt att det är babytime 4 real egentligen.

Dog någon som stod dig nära?
Min farfars systers man som jag lärde mig musik av, Rune. Han var en hyvens karl. Sen dog en gammal skolkompis från i våras till mig, Henrik. Oerhört tragiskt.

Vilka länder besökte du?
Danmark, Belgien, Tyskland, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike.

Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
En bättre ekonomi. En egen lägenhet. Lugn och ro och distans till själen.

Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
Ja det blir svårt att glömma den 15e augusti och han som kastade grus på mitt fönster för att få mig att vakna. 4e april var också en hyvens dag. Då började en ny del av mitt liv.

Vad är det bästa som hänt dig år 2007?
Överlägset att jag träffade N. På god andra plats kommer tågluffen.

Största misstaget?
Hade kunnat se på mitt leverne med lite distans kanske så där i början av terminen? Det var ju rätt uppenbart att han inte var så bra för mig, för alla andra i alla fall.

Bästa köpet?
Min externa hårddisk. Världens bästa grej.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, glada drycker, resor och boende.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Mendelssohns schweiziska konsert och Griegs The Last Spring.

Var du gladare eller ledsnare 2007 jämfört med tidigare år?
Jag var otroligt mycket gladare än 2006. I år fick jag nya vänner och gjorde jag mig av med dåliga vänner. Jag reste runt i Sverige och Europa och fann den gladaste stunden i Hälsingland.

Har du förändrats mycket?
Ja, jag är inte lika galen längre. Det kom som en chock efter tågluffen när jag kom hem med ett sånt stort lugn att jag chockade mig själv. Jag uppskattar lugna kvällar mycket mer, nästan för mycket.

Blev du kär i år?
Ja.

Favoritprogram på tv?
Jag är tyvärr rätt ensam om att gilla House här i huset, men jag skrattar mina medboende i ansiktet. Det är asbra!

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Näe, inte riktigt. Jag var väl på väg rätt starkt där i somras men det gick över, sköljdes bort.

Bästa boken du läste i år?
Neil Strauss Spelet var en rätt underhållande en. Annars Stephen Davis Hammer of the Gods (The Led Zeppelin Saga).

Något du önskade dig och fick?
Herr N, men det satt långt inne. Inte förrän efter en visit i USA. Ett kärleksbrev senare var han min. Heh. Jag fick även ett förkläde. Väldigt värt.

Något du önskade dig men inte fick?
Ett stabilt boende. Jag hatar att klaga.

Förra årets bästa film?
300, fett värt.

Ett uttryck du missbrukat 2007:
Sjukt och skjutsat.

Något som du irriterat dig på under året?
Människor utan vett. Ungefär som alla andra år i mitt liv.

Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Det var sista söndagen på påsklovet men Hilde kom på besök så vi fixade ett litet kalas med champagne och sushi.

De bästa nya människorna du träffade?
N, Frida kom in mer i mitt liv, en hel hög B-town-bor.

Favoritmånad?
Augusti, jag bodde ensam och levde livet!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En bättre ekonomi. Vad jag tjatar, men det är sant. CSN my ass.

Ja det var nog inte tänkt att jag skulle städa idag. Så fort jag tog upp en tröja från golvet så slant jag och skar upp fingret mot min spegel, ajaj. Som tur var hann jag bli klar med min soppa innan dess.

Två rödlökar hackas och småsteks i smör med fyra stjälkar selleri tills att de blivit mjuka.
Fyra rödbetor och två morötter hackas och läggs i grytan tillsammans med en och en halv liter vatten, två buljongtärningar, gräslök, basilika, salt och färsk persilja.
Det får koka ihop +20 minuter innan en deciliter gröna linser tillsätts.
Låt koka 20 minuter till.
Klart att äta till mysiga snöiga dagar som denna:

Jag vet inte hur du känner men troligtvis blir du också förbannad för småsaker ibland. Senast blev jag arg när jag fick höra att jag är en bakåtsträvare för feminismen. Himla onödigt sagt för det första, har man inte något snällt att säga kanske man ska vara tyst ibland; men jag blev mest arg för att det inte var första gången jag hör det; att ta för mycket plats i huset är inte bra för feminismen utan männen ska lära sig den hårda vägen. Skitsnack tycker jag. Vad har det med lön och jämställdhet att jag gillar att stå i köket? Min bild av det hela är att det finns ungefär lika många som gillar att stå i köket mellan könen, bara att det förväntas fördela sig över stjänkockar för männen och hemmafruar för kvinnorna. Så vad ska man säga till en pojke som vill bli kock? "Näe, låt tjejerna bli det istället". Jag tycker man får göra som man vill oavsett kön och att alla som vill ska laga mat.

Jag gillar att stå i köket, både hemma och i jobbsammanhang. Jag har jobbat i storkök sen jag var 14 och varit köksansvarig och kock i två års tid under tonåren. Hemma lagar jag all mat själv från grunden, gärna storkok några gånger i veckan då vissa dagar är mer upptagna än andra. Mycket av det tänket baseras på att jag inte äter varken mjölkprodukter eller kött och därför skulle få det rätt svårt på färdigmatshyllan, men också för att det är så himla roligt! Man måste ju äta varje dag, varför inte göra det till en kul grej att göra? Det behöver inte vara svårt och tråkigt och långsamt. Sen gillar jag att ha fint runt mig, och det är inte heller (tro det eller ej) baserat på mitt köns historia, utan på att jag gillar att ha det fint runt mig.

Min åsikt således i frågan är inte att jag som kvinna eller som individ ska ta mindre plats i köket, utan att fler borde ta mer plats. Jag läste i bland annat SvD men andra medier också redan sen i början av året att färdigmatsköpandet ökar. Det roliga var citaten "47 procent uppgav tidsbrist" och "6 procent tycker att maten smakar gott" (källa: SvD). Fint tecken på dålig framförhållning tycker jag.

Tur för mig är dessutom att jag har en fantastisk pojkvän som verkligen fastnat för det där med att laga mat nu. Jag säger "tur" inte för att jag känner att "å vad bra att killen gör nåt för en gångs skull" utan för att jag har fått en lagkompis i köket . Vi gillar samma mat (förutom selleri och kyckling) och vi agerar gärna bollplank åt den andre. Vi har lagat sån fantastisk mat att jag inte vet var jag ska börja. Så jag säger inte att om man nu ser sig som feminist behöver inte det betyda att man bara äter färdiglagad mat, utan att man kanske slår ett slag för att bjuda in pojkvännen eller killkompisen som i hemlighet stått och funderat "hur gör hon det där" och alltid velat prova men inte riktigt vetat hur man ska gå tillväga. Man får väl bjuda på sig själv, inte bara för att man är tjej utan för att man vill sprida lite kunskap i världen.

frågan är om jag ska börja med att äta något eller tvätta eller öva eller städa eller spela Heroes of Might and Magic III

Med risk för att få 2007 att bli som ett gammalt ex som man mal på om tills alla andra hittar någon annan att prata med, så gör jag ännu en lista, den här gången tagen från finaste klara ;

Årets konsert: måste vara antingen Ale Möller Band på folkan eller Tingsek på Trästock.
Årets bok: Stephen Davis - The Hammer of the Gods, the Led Zeppelin saga.
Årets Dag: dagen då jag och Ulle gjorde Eiffeltornet, nöjesområdet i La bastille, Montmartre, Sacre-Coeur och Jim Morrisons grav i Père Lachaise i Paris.
Årets revansch: Återvändarfesten '08.
Årets Skam: mina alkoholiserade stunder på folkis i våras.
Årets Mest Saknade: Mister N hämtade många poäng i USA..
Årets Mest Underskattade: min gammelfaster Siv i Jakobsberg, vilken kvinna!
Årets Mest Överskattade: synten, hallå kom igen liksom...
Årets Festival: Trästocksfestivalen i Skellefteå eller Les Gallois en fête kanske?
Årets Svenska Län: Hälsingland, framför allt på sensommaren.
Årets Resmål: fortet St. Louis i Bretagne tog banne mig första platsen.
Årets Mat: paj för hela slanten!
Årets Upptäckt: pb och alla som hör till.
Årets Fuck You Stad: Edsbyn. Heh.
Årets Träning: fotboll igen!
Årets Tar Det Här Aldrig Slut: omogna vänner och insikten kring ens personliga gränser och mål.
Årets Rysning: Mister N.
Årets Brott: smygrasismen och våldet
Årets jubel: flytta hemifrån 4 real.
Årets You Tube: ja vi dog alla lite i själen när Marek och Merdad från Moviestar gjorde entré.
Årets Radio: Aurora och klassiskt.
Årets Teve: min lilla svullna 14tummare. Våga Vägra Säga Tjockteve!
Årets Lyrik: Damien Rice igen
Årets Fegaste: jag. Var tog mina intrigerande skills vägen?
Årets inavel: Intrigerna på folkis. Haha.
2008 ska bli: mindre kollektiv, mer sambo, mer träna för själens skull, mindre alkohol, mer resa, mindre slösa

Jag hade en period förra våren då jag såg alla säsonger av That '70s Show på rad. De blev lite av en familj för mig, mysiga och vänskapliga och alltid där med nya upptåg. Det tog ju slut på avsnitt förstås, och jag hamnade som i koma. Var tog de vägen? I flera dagar gick jag runt helt apatisk och insåg att det aldrig skulle vara samma sak igen innan jag kom på den geniala idén; de är ju skådisar, då borde de gjort annat också. Spana in det!

Det var inte så svårt att hitta filmer med Ashton Kutcher eftersom det är honom det gått absolut bäst för. The Butterfly Effect var väl kanske en av de större insatserna men jag måste nog ta och hylla honom absolut mest för att han lyckades snärja Demi Moore.

Då har det kanske inte gått lika bra för Wilmer Valderrama som ändå fått sin otroligt genomtänkta show Yo Momma att gå på mtv och genomsyras av orden "hög kvalitet" genom hela serien. (Int'..)

Mila Kunis bästa insats tycker jag är den i Family Guy.. eller att hon dejtar Ensam Hemma-snubben. Awesome. Det fantastiska med den kvinnan är att hon bara var 15 första säsongen! Titta på min syster och jämför..

Min persoliga favorit i serien är ju Eric. Tolka mig rätt nu, Nicke, men han påminner väldigt mycket om min lillebror när vi var mindre. Det roliga med honom var ju att han var så fruktansvärt ond i Spiderman III att jag blev mörkrädd. Han spelar istället mycket bättre mot Scarlett Johansson och Dennis Quaid i In Good Company från 2004, kanske en av mina ultimata söndagsfilmer.

Näe, de två insatser som jag blev mest förbluffad över var dels Danny Mastersons insats i B-filmen Dracula 2000 eller Laura Prepons hårdhjärtade Karla i filmen med samma namn. Jag mådde riktigt illa när jag såg min sköna Donna spela en psykiskt rent utav skadad 20-åring som faller för en man med konstiga vanor. Jag rekommenderar den helt klart, men samtidigt är den väldigt jobbig att ta sig igenom. Den är i princip en filmatisering av Karla Homolkas livsöde, och usch och fy för det säger jag.

Näe, nu ska jag klämma i mig cidern som Martin glömde här och försöka bli lite friskare. Tänkte att Mika kunde få hjälpa mig med det.

när jag och mina syskon var små fick vi nästan jämt rosta bröd om vi ville. brödrosten stod som en kung mitt i fönstret och det var, minns jag, alltid lite spännande att få se om man lyckats eller inte; dvs få dem varma men inte brända, bara lite krispiga. det andra som var spännande var att man fick ha marmelad på osten. det gick förstås inte på vanliga bröd men om man rostade så var det fritt fram att ha guld på smörgåsen. vi brukade testa lite olika varianter innan jag fastnade för den med antingen leverpastej eller skinka. det var visst gott med marmelad men jag lyckades aldrig hålla mig vaken på tio-lektionen så det var bara att peppa kött istället.

hur som helst så gjorde jag rostade mackor imorse i all min ensamhet och sjuka, med just ost och marmelad. fantastiskt mycket godare när jag var liten. dessutom brukade jag lägga marmeladen under osten så ostskivorna hölls på plats, men det gjorde jag inte nu så hela pålägget slutade i mitt knä. lagom kul.

jag ska ladda batterierna till min kamera lite oftare så ni kan få se exakt hur ovälkommen snön är nu
jag menar efter både jul och nyår finns det som inte så mycket kvar att hämta av snön

det står disk i köket
jag kan inte förmå mig att gå ut dit och plocka undan
inte heller orkar jag vika tvätten
eller öva (fast jag borde)
eller titta på teve
eller läsa den där boken

jag orkar inte bädda till sängen
vika bort alla veck
eller rätta till kuddarna i soffan
det tar emot att städa överhuvudtaget

jag vill ringa nu nu nu
i alla fall skicka ett sms där det står
"hej, du glömde en strumpa på tvättstället"
eller i alla fall inte känna mig så liten och ensam och sjuk och deppig som jag gör nu
när inte han är här

bell x1- offshore.mp3

det var ett känslosamt år, 2007. tänkte göra någon slags summering i bilder.

januari




februari




mars




april




maj




juni






juli





augusti





september




oktober




november





december

nytt år ny blogg
halvhemlig så där

efter nyår i hälsinglands skogar återvänder jag nu till att åter klippa mina tånaglar med köksax och till att känna den där hopplösheten över att ställa sig i köket i mer än fem minuter för att laga mat
till mig själv endast

det här med tvåsamhet kan vara förödande för sinnet
jag borde försöka hålla mina tyglar stramare

men sjuk blev jag också
jag vaknade så svullen i halsen
bara för att säga hej då till min käraste som skulle med tåget hem
åh så drygt