ettusentvåhundrafemtioen

Åh. Ingen frukost, mjölkmat och så känner jag mig ful. Detta i kombination med gårdagens kläder och ett kallt och blåsigt Malmö gör dagen inte mycket bättre. Dessutom har jag slarvat bort mitt kopieringskort. Typiskt! 

Vi har alla våra egna rutiner att ta sig upp på morgonen. Jag har just insett att det som får mig att kliva ur den varma sköna sängen är troligtvis löftet om en riktigt god frukost och bra musik att starta dagen med. Idag blir det avocadomackor och Allison Krauss & Union Station.

När jag känner övningshetsen komma krypande är det skönt att veta att det finns en snel övningshest som kan komma med kaffe i pausen. Vem vill inte ha en Falabella?

Sen vi bestämde att det skulle ta slut mellan mig och N så har jag gått runt i ett suddigt töcken av bekräftelsebehov. Vissa stunder har jag gjort allt för att alla ska se mig och ibland har jag bara krupit ned i ett hål och velat gömma mig för omvärlden. Toppar och dalar liksom, och nu känner jag att dessa två extremer börjat jämna ut sig till något slags mittenstreck där jag vill känna mig fin men inte behövd. Jag har nog varit så här sen jag var 14 och insåg att det faktiskt var väldigt roligt att få någon att tycka om en. Lagt allt som är mitt att bära på hos någon annan och när den personen inte klarat av det har jag bara tagit en ny. Det finns ju så många killar i världen, som min farfar nyss sa på msn. Det finns så många olika med så många intressanta karaktärer och roliga egenskapskombinationer. Hur ska jag kunna välja vem som är bäst? Ett som är säkert är att jag börjat se ett mönster hos de jag finner intressantast. Dessa punkter är mycket subjektivt skrivna och ska helst tas med en nypa salt. Det ligger dock viss sanning i dem. Lite krypterad så där.

Hur en kille ska vara för att få mig i praktiken:

1. De är absolut inget pojkvänsmaterial. Hellre så är de otrogna och distanserade än att de "erkänner för sig själv" att de vill vara med mig. Det gör troligtvis att jag motiverar den där lilla gnistan som kommer fram kanske en gång i veckan med det fantastiska uttrycket "kvalitet framför kvantitet". Ett jättebra perspektiv att använda på kärlek. Not.
   
   
2. De hör aldrig av sig och gör de det så ska det vara på deras villkor. Här var N lite annorlunda men eftersom det var ett distansförhållande så räknas det inte riktigt på samma sätt. Näe, man ses oftast i skolan och säger hej. Sen kanske de ringer och säger "ska vi göra något" och då finns bara ett svar, annars är man ointressant. Är det däremot jag som ringer så blir det konstigt. Tjejen kan väl inte ta några initiativ? Det verkar konstigt, nu ramlar jag av mina höga hästar.
   
3. Trumslagare eller gitarrist är att föredra. Det är empiriskt bevisat då de relationer som jag kan kalla för förhållanden i mitt hittills levda liv har varit med fem gitarrister och tre slagverkare. Så där ja. Även bland de kortare förhållandena så ser jag samma mönster.
   
4. De brukar inte vara den snyggaste killen på festen, men jäklar vad han kan dansa. Så låter det och så är det. Karisman smäller väldigt högt. Får man hans blick på sig så vet man att "nu kan hela världen gå under för det här kommer jag aldrig känna igen". Varje gång.

Kontentan är väl kanske att jag borde lära mig. Jag borde lära mig se mönstret tidigare och akta mig för dessa. Det mynnar ju alltid ut i något slags ojämställt och väldigt destruktivt förhållande som tär på mitt psyke och får mig att känna mig mindre än vad jag är. Dags att bli ihop med sig själv kanske?

Jag har tvättid. Annars ser jag ingen anledning att kliva upp ur sängen idag.

"Det handlar i grund och botten om respekt", för att citera dig själv. Det är inte okej att bara vandra över någon. Trodde mitt utbrott gjorde större intryck. Finner det sjukt oattraktivt.

john coltrane
rött vin
välstädat
ombonat
tända ljus
j p sartre och äcklet

kanske bättre än alla andra kvällar hittills

LaJö, ett geni:

"Nu spelade du fel! Du gjorde fel! Är du med på det?" till stackars Ola som tvingades spela fiol på Ensbarn-lektionen.
"Här har du en chans att spela tonalt..." efter min fantastiska lilla melodislinga.

Mitt lilla studentrum blir faktiskt rätt beboeligt nu. Jag har satt upp saker som gör mig glad men inte saker som får mig att minnas. Sånt kan man klara sig utan... Symaskinen är på plats, datorn är installerad och musiken spelas ut ur rätt fula men ack så behändiga högtalare. Inte alla, men många, tyger är fållade men det gör ingenting eftersom det bara är jag som tänker på eländet. De få som kommer hit har fullt upp med att studera mitt skafferi eller mina textilier eller gud vet vad istället. Fruktskålen står på bordet, full av äpplen, apelsiner, tomater och nån avocado. Enkronasdukarna gör sin grej i fönstret och på det röda matbordet från Myrorna. Vad jag gillar att göra eget. Det är inte så svårt när det i princip handlar om saker som du själv gillar som du vill ha framme. Jag köpte en teburk idag, men eftersom jag inte är någon tetjej (officiellt i alla fall) så fyllde jag den med snabbkaffe. Luktar faktiskt helt okej. Läge att ta fram mina coasters från högst-upp-i-Eiffeltornet och placera dem under vinglasen.

Bra musik som jag haft äran att få lyssna på live idag:
Edward Grieg - Holbergsviten och Erotik
Antonín Dvorâk - Serenad för stråkar
J.S. Bach - Violinkonsert i A-moll
Bela Bartôk - Violakonsert
Samuel Barber - Adagio för stråkar

En sån fantastisk dag vädermässigt sett är svårt att finna. Kändes helt perfekt från början till slut. Tog en härlig cykeltur och passerade Bondens egen marknad på väg hem till mig imorse. Där köpte jag hem en hel del bröd. Tomatbrödet t ex, helt perfekt!

Väl hemma fick jag i mig kanske den bästa lyxfrukosten på länge, ackompanjerat av Lisa Ekdahl. Tomat-, vitlöks- och basilikabröd med tartex, skivade tomater och örtsalt; den blå sojamjölken, svart kaffe och nyplockade svenska äpplen som luktar helt ljuvligt i fönstret.

Var som sagt på två konserter idag, först skolans stråkorkester (musikereleverna) som spelade väldigt fint. Sen direkt med Fernando till Operan för att lyssna på min lärare som spelade solo. Wow vad bra han var. Om han kunde lära mig 10 % av det han kan så blir jag också bra.

Hoppas att Brita kommer hit och hjälper mig dricka upp vinet jag köpte igår. Känns ganska torrt att sitta hemma en lördag men eftersom gårdagens utgång blev en blöt historia så kanske det är rätt väg att gå.

jag lade mina trasiga pumps i cykelkorgen
och välte omkull cykeln
av ilska
sen gick jag i bara strumplästen
och grät under gatlyktan
bara för att han inte ville lyssna på vad jag sa

som en treåring

mindre än minst blev jag och sjönk ihop i själen
när han lade armen om mig
vände mig in mot hans hjärta
och klappade mig på huvudet

kom så går vi hem

Ja min högerfot kan inte ha en sämre dag! Förutom de här två glasbitarna så har det hänt ännu en sak. Jag skulle hämta ut min finfina symaskin som jag fått av min mamma (som fått den av sin mamma osv) från symaskinsreparationsverkstadstjosanhejsan i Rörsjöstaden, som ligger mitt emellan Triangeln och Värnhem.

 Symaskinen är väldigt tung och han i affären rekommenderade att jag inte cyklade med den utan ledde cykeln med maskinen på pakethållaren. Det är rätt långt att gå så jag blev väl inte så jättepeppad av den kommentaren men tänkte att det kanske var lika bra. Så vi vandrade hem, symaskinen och jag, hela vägen genom Malmö i fredagsrusningstrafik. Vid övergångsstället bredvid Hotel Hilton så kommer en buss och svänger in precis framför mig när jag ska gå över så jag tvärt måste backa. Jag vinglade till och slog i bakhjulet i trottoarkanten, för att sedan få hela symaskinen över min högra häl! 14 kilo hantverk på min stackars sargade fot. Maskinen klarade sig galant så klart, den har ju livstids garanti, men jag måste nog trösta mig med lite rödvin ikväll. Typiskt att det skulle bli en sån dag, den som började så fint.

Dagens låt: Mozart - Salzburg symphonie no. 1: Allegro

Jag har fått två glasbitar i ena foten idag, en i morse och en nu när jag kom hem från stan. Åh så onödigt! Det blir en massa fläckar och världens minsta sår och så måste jag slösa bort en massa plåster på ingenting.

Apropå det här med att bo: jag har köpt en badrumsmatta, hittat ett duschdraperi som är mycket finare än det jag har och kpt växter till mig själv. På vägen hem möter jag en kvinna som låser sin dörr och går in mot stan med packade resväska. Hon ser på mig med sitt blåsvullna ansikte och jag inser plötsligt att det här med att bo själv är något jag vill göra länge länge. Det finns monster där ute. Såna som man inte ser förrän ens älskade blir en av dem och då blir man galen och rädd och alldeles för långt har det gått då. Jag vill nog välja min sambo riktigt noga nästa gång.

Internet fungerar på dagtid och det gör mig lite frustrerad. Som bortblåsta är de sena nätterna på msn och facebook. Nu måste man sova och vila upp sig inför morgondagarna.

Spelade kvartett med stämledarna i orkestern på Malmö högskola nyss. Precis hemkommen är jag, lite lullig efter det där glaset vin jag passade på att greppa i pausen. Det lät bättre efter det. Intressant fenomen : sup ned violasten!

Mellanlandar innan jag gör stan för att få tag på min symaskin, en badrumsmatta och kanske något att hänga på väggen / i fönstret. Detta börjar kännas som ett hem.

Malmö är fantastiskt vackert på hösten. Men å andra sidan, är inte alla ställen det i högtryck och vackra färger på träden? Jag köpte mig en grön rutig kavaj för 60 kronor på myrorna och den har använts flitigt ska ni veta. Det är så härligt när man faktiskt kan använda ullkläder utan att man antingen blir dyngsur av svett eller stelfrusen. Över lag så börjar jag så sakteliga till slut inse att jag nog har alldeles för mycket kläder som jag vill bli av med. Vad ska jag göra åt det? Det är inte som att jag bara kan lägga de i kartonger och gömma i förrådet. Läge att slänga, börjar jag känna. Har fortfarande flyttkartongerna framme i hallen. (Kan bero på att jag inte hittat förrådet. (Kan bero på att jag inte letat...)) Ikväll har jag i alla fall inte spenderat 15 timmar på skolan så jag har faktiskt lite fritid att lägga på disk och mathandlande. Det enda som saknas är att jag får med mig den där symaskinen hem från affären snart men lådan är så himla tung att jag inte vet om pakethållaren kommer palla. Så där, där fick ni er en mäktig tankekedja. Är helt slut i huvudet efter dessa dagar. Jag tror att jag tagit på mig rätt rejält för mycket. Men men, flest magsår vid årsskiftet vinner, har jag hört i alla fall.

Jag, Johan och Petter repade idag och det kändes så himla bra. Medan jag väntade på att killarna skulle komma till övningsrummet där vi skulle spela, så kom jag på mig själv med att nynna på en melodi medan jag tittade på löven utanför. Jag tog upp violan och vips hade vi en ny låt på repertoaren. En riktig hitlåt, ska ni veta. Det bästa var när vi jammade på den och jag verkligen kände att de fattade precis vad jag menade med låten, harmoniken, karaktären och "genomföringen" så att säga. Det klickade verkligen i ensemblen! Jag blir så upprymd att jag inte kunde sluta dansa på flera timmar efteråt. Vi har våran första spelning på kontaktimprovisationen på söndag och sen ska vi försöka repa lite mer så vi har något att komma med på Malmö Folk den 4e oktober.

Det är mycket med det jordiska, det är så sant som det är sagt. I kalendern framöver ser jag att jag har spelning med en kvartett från Malmö Akademiska Orkester och ska på inflyttningsfest imorgon. På lördag så ska jag med Frida från Lycksele på kvinnofrukost i någon kyrka för att diskutera u-landskvinnors rättigheter. Sen ska jag på skolans symfoniorkesters konsert och lyssna på Holbergsviten och Dvorâk. Min lärare spelar senare på kvällen Bartôks violakonsert på operan och den går jag än en gång gratis på så det är bara att tacka och ta emot. På söndag planerade jag in tvättid och sen tänkte jag höra en sambaorkester spela på Mobilia innan våran kontaktimpro på kvällen. Sen är det måndag och då börjar skolan. På ett sätt så känns det ändå som att det är saker som inte är så jobbiga att göra, jag menar tre konserter... Det är ju bara roligt.

Tänkte kanske se till så man fick lite middagssällskap idag. Vore trevligt efter veckans nedslag i psyket. Vad man kan bli galen på personer som verkligen inte har med en att göra. Vad man blir trött på galna personer som inte behöver bry sig om saker och ting.

Den morgonen spred sig doften från bageriet över hela staden. Det luktade sött av vetebullar. Jag hade bråttom och försökte cykla så fort jag bara kunde men den hann i kapp mig, doften alltså, och fyllde mitt doftminne med kvällar på blåhaken.

Jag kan bli så galen ibland.

Vi var på Death and the Maiden igår. Blir förvånad över hur snäll man kan vara som låter mig nörda ut exakt så mycket som jag vill med alla mina galna små konstiga idéer om tematiska skillnader och nykomponerade favoritstycken från förr. Min lärare bjöd på biljetter så det dyraste vi köpte under kvällen var två chokladpraliner à 20 kr/st. Typiskt men opera för två och pausfika för 65 kronor är inte helt fel tänker jag. God soppa gjorde vi också.

Jag har gått och blivit himla förkyld. Igår så köpte vi chips och glass och apelsiner och tryckte i oss för att komma undan den annalkande sjukdomen. Det blev inte så stor skillnad eftersom vi tidigare på dagen varit ute vid Ribban för att titta på maneter och undvika övningshetsen. Sen låg vi i Västra Hamnen och laddade batterierna och pratade om våra föräldrar och hur tusan man ska göra för att ha en normal relation till dem. God mat gjorde jag också. Quinoasallad med gröna linser, tomat och avocado. Länge sen jag gjorde god mat. Ska nog skriva ut receptet när jag får tid. Nu måste jag verkligen öva Verdis requiem och Campagnioli innan min lektion på operan. 

Fernando och jag var på Casino Cosmopol igår. Det var en skön kväll med cosmopolitans och husets vin på Chili, snack om arombågar och väl inne på kasinot; ryska knarklangare som hostar upp inte ett tusen, inte två tusen utan fem tusen i femhundringar på roulettebordet. Croupieren vi snackade med berättade att det var rätt låga summor, hon hade sett en kille sätta 1,4 mille på black jack tidigare i augusti i år. Man tappar lätt respekten för pengar alltså.

Tomatbröd är alltid mycket godare än vanligt bröd. Speciellt om man får äran att äta det tillsammans med någon på frukost. Det gör allt lätt värt.

Jag är så himla sugen på fruktkorgar med päron och plommon i. Jag vill ha en fin duk och vackra bilder och saker som är fina att titta på. Jag orkar inte riktigt gå runt och vara så samhällsengagerad hela tiden. Kan jag inte bara få ta tid för att göra saker som är fina? När kommer min symaskin?!

Det är mycket roligt som händer mig. Mycket tråkigt också. Allt i en enda stor blandning, lite som det ska vara kanske. Vad vet jag? 

jag har beställt mobilt bredband nu så jag ska kunna hänga här lite oftare. nu vet jag liksom inte vad som är värt att skriva om förutom att jag ska börja spela med MAO, Malmös Akademiska Orkester. Lär tydligen bli stämledare. Yes?

Det enda som spelas i mina öron just nu är Gnarls Barkley - Surprise från senaste skivan The Odd Couple. Går inte att inte vilja sjunga med. Lyssnar på triangeln på vägen till triangeln och den dagliga promenaden till bussen.

Jag är verkligen jättedålig på att uppdatera här men jag kan till mitt försvar säga att det beror på att jag inte fått internet än i min lägenhet och att jag i princip aldrig har tid att sätta mig vid en dator i skolan. 

Det är så mycket jag ska göra: