ettusentvåhundrafemtioen

Är framme nu. Det var en rejält jobbig resa. Orsakerna räknas upp här nedan:

• Det var fest igår.
• Jag drack många öl.
• Jag somnade sent på efterfesten i en soffa och sov väldigt knöligt.
• Vaknade 7 och blev tvungen att gå hem för att packa om.
• Tog den tidiga flygbussen vilket gjorde att jag var tvungen att sitta på Sturup i två timmar och göra ingenting när jag egentligen hade kunnat sova mer.
• Blev väldigt bakis ungefär precis i samma ögonblick som Arne Hegefors kom och satte sig bredvid mig.
• Somnade hela tiden på flygbussen in från Arlandisch så jag fattar aldrig var jag var förrän busschauffören väckte mig.

Dock väger gårdagens fantastiska tillställning upp alla möjliga orsaker till ett eventuellt nederlag.
Det var bäst. Slagverkarna rules.
Jag vill också spela i Operan. You bastard.

asbråttom  
nu är det läge för flygbuss
synd bara att jag fortfarande är på gårdagens festligheter i skallen - och kroppen  

Malmö är en pärla till stad. Det är en hård jargong med alkoholister runt varje gathörn. Språket är fult, tungt och fyllt av diftonger. Det återkommande skämtet "skicka en kabel/cowbell" är ett typexempel. Skolungdomarna på bussen svär och skriker och för en stund så önskar jag att jag inte alltid måste ta 08.03-bussen mot Heleneholm och Rosengård utan kanske lite senare så man slipper tonåringarna. Idag kom jag i alla fall i tid till skolan och så hann jag öva lite innan vi hade föreläsning. Vi har världsmusikkonserten ikväll och sen är det fest men jag måste chilla lite. Flyg till Sthlm, Fasching med gamla klasskompisarna och träffa han och hon som gör mitt hjärta varmt.

Viktor lyssnar på punk och går runt i bara trosor (!?) i lägenheten. Erik är i Hässleholm/Trelleborg och Smulan är som alltid ute på upptåg. Som en liten syster. Jag funderar på vilken typ av kläder jag ska ha ikväll och när jag ska kliva upp för att ta vilken buss imorgon bitti.

Malmö är en pärla till stad. Här vill jag stanna.

Kanske det roligaste sättet att fördriva tid just nu. Jag och Viktor kollar på X-men och frossar Lidlkakor i pauserna.
 
  

Erik, Viktor och jag firar den stora nyheten: MFMB är förband åt The Faint i Oslo, Stockholm och Köpenhamn under deras Europaturné. Hoppas att det går bra och att publiken får upp ögonen för detta mycket talangfulla band.

Försöker uppdatera mig om vad som händer i Skåne genom Sydsvenskan. Den stora grejen just nu är en artikel som publicerats i början av veckan, om swingerskulturen. Jag tänkte först att det bara var en objektivt skriven artikel om swingerskulturen i stil med typ Ottar eller dylikt; men detta fick till och med mig att häpna. Det är i princip skrivet som en porrnovell. Jag citerar:

"Hanna sitter på huk med det gråblonda håret hängande ner till midjan och suger på en rundmagad mans penis. Utan att sluta ger hon upp ett gällt skrik. Hennes make upphör med sina häftiga smekningar mellan hennes ben, tar en hushållspappersrulle från hyllan i hörnet, torkar henne som ett barn och börjar om. Snart skriker hon igen."

"Svetten blänker på Björns ludna rygg. Han står på knä och sätter på Karin med snabba, ryckiga rörelser samtidigt som hon slickar en annan kvinna. Pia står nyduschad lutad mot en stolpe och betraktar dem. Dan kommer fram och lägger handen på hennes lår under handduken. Nästan direkt drar hon ner hans jeans. När han kommer in i henne stönar hon högt. Björn lyfter blicken och ser sig om tills han får syn på henne."

För mig är det ingen fara med att skriva artiklar om fetischer och sexuella avvikelser eftersom det är trots allt en del av vårt samhälle. Om tidningar har någon som helst uppgift idag så torde det vara att upplysa samhällsmedborgare om vad som händer runt dem. Detta språkbruk är dock kanske lite magstarkt, de hade för min del gärna fått använda andra uttryck. Betänk att detta är en morgontidning, det sitter MÅNGA med kaffet i halsen efter att ha läst detta till morgonfikat. Läs artikeln här.

det farliga med "kvällen före" är att det alltid kommer en "morgonen efter"

Henrik mailar :

Hej Irina,

Det hade naturligtvis varit bra för dig att kunna studera för Marcus, men jag vet att han är väldigt efterfrågad. Om han nu inte hinner så kanske du kan fråga Stanislav Popov som är stämledare i Operaorkestern. Han är en mycket bra instrumentalist som du säkert kan lära dig mycket utav. Prova att kontakta honom. Jag räknar med att vara tillbaka nästa år.

Lycka till!

Jag är som en fågel som trillar av pinn. Helt fantastisk, den där mannen.
Annars var jag ute med 60% av MFMB och pratade kinesologi med Smulan på Möllan. Tror jag lever i ett lyckorus.

Det är så fruktansvärt bra, mycket av det jag upplever. Många skillnader både till det sämre och till det bättre.

Igår på frat partyt så dansades det till Electric Banana Band, "så där" ur partysynpunkt tänker jag ibland men skrattar och dricker mitt tonicvatten.
Det pratas om att ha norrlandsfest, att rulla sig naken i mjöl och vatten och på så vis bli en levande palt.
Vi ska styra upp en Norrlandsklubb och jag försöker att inte lära mig skånska.
Fernando och Jesper bor mitt i Rosengård och är fruktansvärt sköna typer.
Jag flyttar till Kronprinsen på söndag i en egen lägenhet och innan dess ska jag på en liten Sverigeresa, dvs Sthlm - Bollnäs - Malmö inom loppet av 72 timmar.
Jag försöker komma igång med matlagandet och idag blev det tortillas med spenat-, tofu- och risfyllning. Underskattat och väldigt billigt.
Busskortet (förlåt att jag tjatar) är kanske det bästa som kunnat hända mig. Det är värt kanske 1700 kronor eftersom det gäller fram till 19 december och idag när det regnade så kunde det inte sitta bättre med 32an från skolan till hemmets trygga vrå.
Vi har världsmusik på nollningen och det hade inte kunnat passa mig bättre. Får ta större och större roll. Frågan är vilken inriktning jag ska gå egentligen?
Altfiol är ett MYCKET vackert instrument. Synd bara att jag har så fruktansvärt små händer.

4 timmar världsmusik och jag är hyllad till skyarna
vi bildar en norrlands nation
halki från island och fernando utgör ett stabilt crew
busskortet jag hittade funkar asbra
ska på äkta dorm party ikväll på rönnen, röda pappmuggar och beer keg

eller VM i uttalade fördomar:

Jag och Brita är de enda norrlänningarna i klassen. Resten är skåningar. Lär dig språket, kvinna.
Tror att KB kan bli en intressant karaktär. Helskägg och skönt förvirrad skeppare.
Vi är tre i klassen, och jag är lite rädd att de andra två är niiiiiiiiiiirds. Viktor på cello och Siri på violin.
Rytmiktjejerna flyter ihop till en enda klump, alla hade gått samma folkis och kände varandra sen innan.
Folkmusikerna är rätt sköna de med.
Jazzarna är nice, poparna är också nice, men jag letar efter seriositeten?

Ska försöka gå till skolan idag igen, fast jag hittat ett busskort. Vill inte riskera att komma försent. Dock har jag saftiga skavsår. Oj nej. Ge mig en cykel?

Förutsättningarna när jag vaknade imorse:

• ingen lägenhet
• troligtvis en dålig lärare eftersom jag antar att de dissar alla som vill bli lärare, och då främst viola
• inga pengar

Förutsättningarna efter idag:

• Fått en plats som inneboende som var asbra
• Henrik Frendin ville bli min lärare men är tjänstledig i år, får honom från Åk 2 och framåt
• fixat csn och fått låna pengar av pappa
• och det bästa: FÅTT FÖRSTAHANDSKONTRAKT på en studentlägenhet!!!

Det var värt skavsår efter en timmes promenad i Rosengård.

skitnervös
hjärtat hoppar utanför kroppen
nu börjar vi

Jag fick igång min dator igen efter att jag skruvat ur alla skruvar på undersidan och sen satt fast dem igen. Försökte där emellan rucka lite i chassit och blåsa i tron på att fläkten skulle börja fungera igen. Kom på att den inte fungerat på ett tag, tryckte ESC när skärmmeddelanden dök upp och nu sitter jag här och skriver på min blogg från min alldeles egna dator.

Urspårat kan man säga om igår. Festen var som ett enda stort MekkMyDay-DJset med alldeles för mycket hångel. Jag och min man kom hem alldeles för onyktra och hade kanske världens finaste slappardag hela söndagen. Jag älskar när han lagar mat åt mig. Det är verkligen det bästa som finns.

Nu är jag i alla fall i Malmö på riktigt och det tog sin lilla tid att åka ned. Flyget var försenat, ett barn skrek över tryckskillnaden i öronen ungefär 75% av resan, väl framme var flygbussen alldeles för fullproppad så jag fick sitta i knäet på en utvecklingsstörd pensionär med Downs. Han hade tydligen bussfobi sade en kvinna som följde med honom, och mycket riktigt så fick han panik flera gånger när vi körde igenom tunnlar och dylikt.

Det är fullt av snygga människor i Malmö. Det känns kul och spännande att få börja på ny kula igen. Jag älskar för övrigt Eriks lägenhet och önskar att jag kunde bo här men eftersom Anders kommer så ska nog de styra ungkarlslya. Jag har eventuellt fixat en lösning för terminen;

Vi har en nyrenoverad källare med egen ingång i vår villa som vi hyr ut möblerat till studerande.
Där är totalt 90 kvm varav rummen (2 st) är ca 25 kvm.
Bäddmadrass och TV ingår ej.
Köket och badrummet är fullt utrustat.
Dessa utrymme delas med annan student, tvättstugan disponeras enligt schema.
Trådlöst bredband, kabel TV, brandvarnare, brandsläckare samt larm.
Vi vill att du är icke rökare och inte har några husdjur.
Rummet hyrs ut i minst 6 månader och du skall vara skriven på annan adress samt lämna en månadshyra i deposition som du får tillbaka när du flyttar.
Rummet finns vid Ikea i lugnt villaområde.
Bra bussförbindelser och bra cykelvägar till centrum.

Så där ja. 1a september var det ledigt. Hoppas de ser förbi mitt namn.

Väl framme i Malmö efter en strapatsrik helg i Söderort med blonda peruker, toafester och heta hångel på tunnelbaneplattformarna i bästa svensk-ungdoms-flm-från-90talet-stil inser jag att min dator pajat i flytten. Eller fläkten i alla fall. Känns mycket jobbigt och jag måste ju lära mig hitta både banker så väl som i staden IRL. Hopplöst. Slänger ut en liten tanke om att Erik lånar ut sin dator (och soffa) tillräckligt länge för att jag ska klara mig.

Jag måste säga att det är med blandade känslor som jag länkar till Petters blogg. Mycket är det för att jag råkade höra Veronica Maggio uttala sig i p3 Populär idag. Hon är väl ihop med Kihlen (ni vet han i Snook) och hon promotade snubbens nya produkt; "Min klick" med Petter. Visst, det är kul med nya låtar men alltså hur internt kan det bli? Det går att lyssna här. Det är ett fett beat, jag gillar låten och så men när det blir så där internt ni vet; folk sjunger på varandras låtar och går ut i media, jag brinner av. "Alltså min kille har gjort låten och vi sågs över en kopp kaffe med Petter och.." helt plötsligt så kändes det som om hon dumförklarade sig själv. Lite rollen som flickvännen som hänger med men inte har något vettigt att säga så hon bara sitter med händerna knäppta kring sin kopp söderte och nickar och leker med en hårlock typ.

Alltså, jag gillar ju Sveriges kändiselit eftersom de inte är intresserade av att vika ut sig i media på samma sätt som bkändisarna. Det är inte lika höga krav på svenskarna som det är på t ex amerikanerna och bland de som slagit igenom här verkar de flesta vara smarta nog att använda publiciteten till något bra. Därför blir jag lite extra sur när det görs en grej av att folk känner varandra. Kan vi inte skippa alla verbala ryggdunkningar och alla som håller varandra runt axlarna offentligt? Nog fattar väl vi om det är mingel och Cristal bakom scenen på Grammisgalan men låt det inte gå överstyr. Fan, jag vet egenligen inte varför jag lackar men aja, så här är det. Jag blev cranky. Avundsjuk kanske? Bra låt i alla fall. Min klick.

Så här har vi det i Umeå. Tur att Polly Tones kan underhålla som få då.

Jobba klart [x]
Packa [ ]
Ha någonstans att åka till [x]
Ha någonstans att bo [ ]
Städa rummet här i Um-yo [ ]
Se Dark Knight [ ]
Säga hej då till alla vänner [ ]

jag åker från den här staden imorgon

Paul Simon alltså. Så fort jag lärde mig hur CDspelaren fungerade när jag var liten så var det han jag spelade. Hittade musik i livet mycket genom plattan Graceland bland många andra Simon-skivor då min mamma tidigare var ett stort fan av Simon and Garfunkel. Själv fastnade jag ordentligt för Songs from the Capeman. "Albumet innehåller Simons versioner av knappt hälften av de låtar han skrev till Broadway-musikalen The Capeman. The Capeman är baserad på en verklig händelse som inträffade 1959 då Salvador Agron (som var av Puerto Ricansk härkomst) mördade två vita tonåringar i New York. Agron flydde från platsen iklädd en cape och lyckades hålla sig gömd för polisen under några dagar innan han till slut greps och sedermera dömdes till långvarigt fängelsestraff" säger wikipedia. Jag har inget att tillägga förutom att det är konstigt att de lade ned musikalen efter bara 68 föreställningar. Jag menar, Marc Anthony (då okänd) är ju med?

Jaja, Father and Daughter - hur missade jag denna låt?

If you leap awake
In the mirror of a bad dream
And for a fraction of a second
You can't remember where you are
Just open your window
And follow your memory upstream
To the meadow in the mountain
Where we counted every falling star

I believe the light that shines on you
Will shine on you forever
And though I can't guarantee
There's nothing scary hiding under your bed
I'm gonna stand guard
Like a postcard of a Golden Retriever
And never leave till I leave you
With a sweet dream in your head

...

till Natan

Ella Fitzgerald är en av de jazzsångerskor jag haft som inspiration genom min barndom och uppväxt, tillsammans med Sarah Vaughn, Nina Simone, Billie Holiday och Dinah Washington. Här är fröken Ella i en av mina favoritstandards, All the things you are. En kanske lite ointressant, rätt standard standard i arrangeringsväg men hennes röst alltså! Jag gillar den egentligen bättre i ett lite lägre tempo med ett avskalat arr men detta går väl bra ändå.

Så den kom till slut. Lönen och slutet på en era; Irina på Evys, oj vilken resa. Detta var vad jag lyckades uppbåda i fotoväg under min arbetsdag idag:

Vad svårt det är med att hitta lägenhet. Det finns nästan inga lediga och de som finns är det alltid minst fyrahundra stycken före mig i kö på. Jag hoppas att jag kan stanna hos Erik ett tag tills att jag fått tag i kollektivet eller ett annat alternativ. De kanske blir glada av en tjej i lägenheten också? Jag gillar ju att laga mat och tycker om att ha rent runt mig. Kan bli intressant.

Vad svårt det är med resfeber. Jag har inte packat något alls och det känns som att det kommer bli en stressig helg. Det finns en konstant oro som gnager i mig, som borrar sig in och gör sig hörd så fort jag kommer till en lugn punkt på dagen. Många är sakerna som bör vara gjorda, få är de som faktiskt är klara. Jag till exempel, kan inte skilja mig från omvärlden och Umeå och Norrland. Hade jag kunnat göra det hade jag varit hemma på fredag men jag vägrar dra utan ett avsked och dessutom så är Dark Knight - eller Lark Kniggit som T9 ville att min felstavning skulle bli - en film som man bör ha sett om man börjar på en ny skola och vill ha kompisar. Jag känner mig dessutom rätt lugn när det gäller mitt sällskap.

Vad svårt det är med att välja bra musik nu för tiden. Det mesta jag lyssnar på är antingen P4 eller min mp3spelare som är instoppad i bilstereon full med BBC-hits, Juvelen och Daft Punk. Sanna, min syster, har dock även fått säga sitt så det ligger lite sköna pianosopraner där med. Perfekt för de där stunderna man bara vill tänka på vägen hem. Jag önskar att jag var mer intresserad av musik just nu än vad jag är, men de dåliga högtalarna på min laptop i kombination med att jag knappt har något diskutrymme gör att jag är fruktansvärt sparsam med ljudbild på morgonen. Dessutom så kräver min externa hårddisk ett eget eluttag, något jag inte kunnat erbjuda den under denna sommar.

Vad svårt det är med långdistansförhållanden. Nu har jag och N varit tillsammans i över ett år, men det kommer fortfarande stunder då jag känner att oj vad det finns mycket kvar att lära känna. Nog för att ett år inte är någonting, kommer de flesta som läser detta att tänka, då de troligtvis har barn/ring på fingret/planerat bröllop ett tag, men för mig så är de mest basala och grundläggande sakerna fortfarande inte riktigt på sin plats. Det är svårt när jag börjar jobba tidigt och han slutar sent på dagarna dessutom, att få en bra telefontid och ärligt talat; är inte telefonpratandet lite tjatigt i längden? Jag känner att det är upplevelserna som gör ett förhållande lite djupare. Svårt med 700 km mellan oss då - och mer ska det bli. Ikväll kläckte min kära vän och livskamrat ur sig att han planerar att dra till Nordnorge och rensa fisk ett tag. Visst, säger jag, jag är inte den som är den att hindra den man älskar från att göra det han vill, men jag bor i Skåne och han i Nordnorge ett tag och helt plötsligt känns de där 27 milen mellan Bollnäs och Stockholm som att fara på ICA typ, i jämförelse i alla fall.

varför är det så stökiga tonartsförändringar i alla standards?

Skrev en rolig cover på Red Hot Chili Peppers Californication. Hinner nog inte spela in den innan jag drar. Den var fin. Ikväll ska jag på möte om USA-resan 2009 och sen ska jag försöka lära mig att spela i alla fall fem av låtarna i häftet jag fick av Jeppe. Sen tar jag med mig svenska sångboken - vilken skatt!

Det regnar fortfarande här uppe. Det gör inget för på vägen hem hörde jag V-Doggs Dance Machine och den är lika bra som lök om man vill få tårar i ögonen utan att gråta.

Jag gillar helst att åka bil hem från jobbet när det regnar om man får lyssna på Daft punk - Veridis Quo från Discoveryplattan (2001).

och på vägen hem i dimman från de där ädla vännerna, de som stannat kvar
så blev det fina låtar i stereon
de där låtarna man kan sjunga med i allt vad man har och bara låta tårarna falla
av glädjen
av lyckan
av ovissheten och den dunkla framtiden

regina spektor - samson
nerina pallot - sophia

bakisvåfflor på kajen

Det blev en dålig måndag. Jag som aldrig brukar ha sådana. Idag blev jag sen till jobbet, det regnade på vägen, jag hamnade i bilkö och det första jag fick göra när jag kom fram var att åka iväg igen för att handla. Affären var så klart inte öppen så jag fick stå ute i regnet i en kvart. Jag tror jag fått typ munsår eller nåt, också en sån grej jag aldrig brukar drabbas av. Hade även sönder termometern på jobbet så det ställde till det för de andra. Jag tror MajLis blev sur. Surare än vanligt då alltså.

Fick ingen lägenhet heller. Tillbaka på noll och damn it, det är fem dagar tills jag borde vara där, i Skaoune och framtiden.

Ikväll ska jag i alla fall ut och bada bastu hos Jeppe. Någonting kul att se fram emot i alla fall. Ja, förutom att jag fick 3 kg pangasius-filéer för 99 kronor. Rena grossistpriset. Nu blev mamma tacksam över att jag bott hemma för första gången i sommar.


Den här ska jag äta ikväll. Mums. Pangasius pangasius eller hajmal som den heter på svenska språket. Världens minsta huvud, mindre än detta?

Sista veckan på jobbet innan jag drar till Malmö och skolan och allt vad det innebär. Jag hoppas att denna vecka ger mig en lägenhet eller i alla fall bekräftelse på att jag kan sova någonstans. Hoppas också på rikedom och välfärd, vilket inte är sant men man kan alltid hoppas.

Nu är det dags för mina sparsamma morgonrutiner:
7.00 vakna
7.05 kolla mail och facebook, haha det är som en drog
7.10 morgontoalett väntar
7.20 frukost: knäckebröd och kaffe
7.30 avfärd mot jobbet (börjar 8.00)

Drömde att jag hade ett sambatåg att underhålla i natt. Letade trummor av glatta livet.

sjukt uppvaktad
med alla meddelanden
på överblivna förpackningar
vi lämnar mat åt framtiden

Hamnade på en myspace igen, av en slump som alltid. Angelina Lundh är en tjej född -87 från Lund som går på Skurup på piano och skriver låtar på fritiden. Fruktansvärt smakfulla arrangeringar, vacker klang i rösten och finurliga melodier. Helt klart något att spana in inför framtiden. Här kan du lyssna du med. Fastnade kanske främst för låten Apathy med fint avskalat piano och skör melodi. Fin text också.

Jag är sjukt bakis. Solen ligger på så svettsvallningarna blir maximala här uppe i det sunkiga rummet jag tagit och gjort till mitt näste. Som ett åttioårigt kolli måste jag dricka vatten med små små klunkar och hjärnan har svällt upp totalt. Det spränger i frontalloberna och jag får kväljningar av minsta rörelse. Det luktar som om jag spytt. Har tittat mig runt men inte hittat något. Det måste vara en produkt av min fantasi. Eller min andedräkt.

Jag har fortfarande ingen lägenhet. Det känns tråkigt och väldigt konstigt att inte veta var jag ska bo nu när jag flyttar nästa helg. Hoppas på att jag kan hyra in mig en stund hos Erik och Anders, annars vet jag inte vad jag gör.

Idag ska jag i alla fall städa min bil. Den ser ut som skit sen vi var ute och campade, jag och N, i Norrmjöle förra helgen. Det var dock väldigt mysigt.

Ludde och hans tjej Arm var hemma från Japan, Nils spiller vin framför Davids fötter, Tomas, Niklas och Jeppe kollar youtube på widescreen och var de inte söta?

Ikväll har jag varit på ett fint bröllop. Jag har jobbat och spelat och deltagit i ett antal bröllopsarrangeringar och jag kan säga på rak arm att detta var det finaste brudparet ever. Har blivit så dålig på det där med känslor på slutet att det här nog blev ett mycket torrare inlägg än vad jag hade planerat.

De var väldigt fina i alla fall, det var väl det jag ville säga.

Jag har nog tagit mig vatten över huvudet. I en spårning, som alltid när det gäller Sebbe (inte belgradekillen, utan en annan), så blev det bestämt att vi, i våra föräldrars anda, anordnar BBQ-fest på lördag. Hos oss förstås. Inbjudningskort har gått ut, dock endast till två (de andra fick sms eller telefonsamtal) och temat var "återblick inför framtiden". Pretto förvisso, men eftersom det nu är 14 år sen vi började ettan tillsammans så kunde det vara kul att ses allihopa innan alla drar åt varsitt håll. Frågan är nu bara om alla verkligen känner peppen. Vissa av de jag pratade med ikväll har jag inte pratat med på fem år minst och i andra fall är det läge att begrava stridsyxan. Sebastian och jag ska i alla fall göra hemgjorda hamburgare i bästa Gordon Ramsey-stil.

Ni lär bli uppdaterade.

Sebastian (2008-08-13 11:24) :
Detta mess går ut till monopollirarna. Lir ikväll? Alla är väl på? Har jag något bud på vilken tid och var? Hos Irina för hon har bra källare eller? :-)

I källaren hopade sig sedan ett NHL-proffs i St Louis hemma på semester, en lokalvårdare från Hemtrivsel, en från Volvo, en som jobbar som croupier på en lyxkryssare i Miami - och så jag, violasten. Vem som vann? W.O.

N.E.R.D. - Everyone nose
och jag taggar  helgen  

Fina porträtt från Skellefteåresan.

Så där ja. Så var Kasim Gump på p3 också. National broadcast, y0! Lyssna här eller här eller här.

Så här sliten som jag är orkar jag inte mer. Jobbade över igår och så fick jag en timme extra på mastodontpasset 11 timmar imorgon. Tack för en halvtimme tidigare idag dock.

Jag serverade mat till Mattias Ö-W idag. Lång som vanligt. De skulle på bortamatch i Ske-å och han var inte peppad. Jag var mest trött.

Drömmer effektivare än jag sover, i natt handlade det om en resa efter Tonicvatten på Strandbolagets lager. Johan, den snygga på lagret som alltid fixar beställningarna åt mig, följde med men han tog alltid fram fel val. Trocadero, Portello, porter osv. jag blev arg och ökade takten.

Personer som gör att detta är uthärdligt:

• Evy, chefen tillika min idol. Alltid lugn och glad och gör allt som oftast allt jobb som jag tänkt göra men dragit mig för av lättja.
• Maj-Lis. Störtskön som hatar hillbillys. Brinner av på gäster oftare än mig och älskar att snacka skit om fula kvinnor. Hård och rättvis.
• Elisabeth, fd kock från Göteborg som dras med ryggproblem och därför bara jobbar korta dagar. Chill som fan med härlig dialekt och fantastiska idéer. Blev kallad emo av sin son och är numer bitter över det. Försöker få alla att verka mer emo än henne. Aldrig långt till skratt.
• Helen, Sebastians härliga moder. Kanske jordens mest underskattade kock. Snyggast på bygget. Mycket bra smaksinne och fantasi.
• Tove, 16-årig sommarjobbare som man lätt underskattar. Metodisk diskare som snackar om vettiga saker. Har en kille på Dåva som typ är 6 snäpp under henne. Fotbollsspelare från Sävar som ska gå byggprogrammet till hösten.
• Fredrik, vik. kock som nu flyttat till Malmö (!) för att plugga till arkitekt. Låter precis som Nadjas pojkvän, vilket gjorde att jag länge trodde de var släkt. Har en snygg tatuering av en LP-skiva på armen.

V 32 (från torsdag alltså) ska whoa.nu ha Kasim Gump - Geväret i min hand som veckans mp3. Tycker jag är bra. Det är min bror som gjort låten. Lyssna här.

använder sig Daft Punk av samma orgelljud i Digital Love (2001) som Supertramp gör i Dreamer (1974)? Klassiskt ljud.

Fotboll, FF och jag har ont i min själ av längtan till dig.

Tjejerna vann finalen med 2-0 mot ett norskt lag så S och jag tänkte ställa till med lite lagfest här ikväll. Grill, mat och dans till bra musik. Hoppas vädret håller i sig bara.

Min systers lag spelar i F-16 i Umeå Fotbollsfestivalen nu i helgen och har just avancerat till semifinal. Hon är inte med själv eftersom hon har ont i nacken och ryggen så vi hänger med fotbollsmorsorna och skriker i klacken. Imorgon bitti 8.00 ska vi se matchen och förhoppningsvis spela lite samba så motståndarnas klack går hem. Behöver bara en stor trumma. Var kan man hitta en sån?

Nostalgi: hamnade på framsidan av tidskriften Svensk Damfotboll 2001 efter vinsten i Gothia Cup. Vore kul att hitta igenom tidningen någonstans. Letar förbrilt men svunna tider verkar vara förbi.

Som alltid läste han mig som en öppen bok. Vi hade ändå varit tillsammans under två år. Men det var för länge sen, tänkte jag. Två år sen de där två åren var och jag har vuxit.

Där stod jag i hans kök på eget initiativ. Jag hade länge försökt ( - och nästan lyckats) intala mig att efter två år så är man en annan person. "Jag har mognat" tyckte jag bestämt och hörde redan när orden lämnat munnen hur omoget det lät. Jag predikade om hur att resa och flytta ger en nya livsperspektiv och att jag hade en psykisk kurva som var slät som den mjukaste babyrumpa. Så klart med armarna i kors, liksom för att visa att här tas minsann inte in några onödiga upplevelser.

Frågorna var många; som hur min familj mådde och jag svarade att jag inte visste, försökte att inte känna efter och ge efter för dåliga minnen. Sen kom vi till mig och jag lovar, han skulle inte få komma in. Jag hade lämnat det där bakom mig,. Jag hade hittat nytt. Men så var det det där med att ha ett ex vars mamma är kurator. Han såg in rätt bakom och sa precis orden han visste jag skulle snubbla på.

Där kom tårarna.

Han tänkte inte vara min vän. Han var rädd för mig, såg att jag var exakt likadan som då eftersom jag inte bearbetat det. Genom små, enkla medel hittade han in till den där tjejen som flyttade från Umeå för två år sen. Det utlöstes allt av historien om Oslo-incidenten. Han frågade hur den gick till och jag förklarade den historien som ger mig minst dåligt samvete. Tyvärr är den inte den sanna och det visste han. Så där stod jag, hade ljugit honom rätt upp i ansiktet och blivit påkommen. Inte speciellt bra om man vill få cred som en ny person. Så såg jag den där blicken som jagat mig, den besvikelsen över att jag inte alls gjort något åt problemet utan bara skyfflat det åt sidan. Han kommer aldrig känna sympati för mig, för den förtjänar jag inte förrän jag gjort något åt problemet och inte bara sett mig som ett offer.

Det var som en film hela tiden, och i trapphuset på väg bort såg jag exakt som det var för första gången på länge. Jag har bara rymt bort från det förflutna och intalat mig att det inte finns. Att det aldrig var på riktigt, att det var ett resultat av en konstig barndom och en galen tonårsperiod. Fram för allt så har jag skyllt allting på min mor. Det är hon som är galen, inte jag men han säger det och då ser jag det; jag gör exakt samma fel som hon gör och jag gör ingenting åt det.

Idag orkar jag inte gå upp förrän solen själv kommer och ber mig.

Konstateringar från igår:
- Sannas klänningar blir alltid lite kortare på mig
- det går bra att ha mosh pit på våran gård
- det är svårt att springa i klackar men jag kan göra det
- infravärme är underskattat
- Sommardroskan är jävligt ovärt
- Det är alltid lite roligare när man känner sig snygg

Syskonen Carlén firar FF på Teg med BBQ. Be there or be [the opposite of a circle].

Jag blev fantastiskt glad av den där kommentaren. Två centimeter extra lång med självförtroende nu. Tack ska du ha du anonyma människa.

Hör av dig så får jag krama dig för bövelen! :)

Kom just från ett fikamöte med den blivande bruden och hennes karl. Jag var en levande folkmusik-jukebox så de fick välja vilka låtar de ville ha. De valde så fina låtar och jag kommer vara så nervös när jag ska spela. (Vibratot. Heh.) Det var så fint att hon började gråta när jag spelade marschen jag tänkt att de skulle gå in till. Nästan så jag också gjorde det då.

Åh, de hade inte kunnat välja ett vackrare ställe i Umeå heller. Om två veckor gifter de sig och de är det finaste brudparet någonsin. Känner en stor ära som bröllopsmusiker att få gå längst fram och inviga allt. Har även tänkt ut den perfekta bröllopspresenten. Hoppas bara att mamma går med på det också, hon lär vara lite kinkig kan tänkas.

Efter nattens eskapader behöver jag nog ursäkta mig lite. "Herre Gud, skänk mig lite självdistans".

Ska snart iväg till Linnéa och Robert för att gå igenom bröllopsmusiken. På måndag är det jobb hela veckan och så får jag finfrämmande till helgen. Herr N kommer och visar sitt vackra anlete. Tillåt mig småle.

Men ändå faller jag igenom hålen på nätet som jag förtvivlat försökt stutsa runt på, dodgar för livet till det syns ett ljus i tunneln. Det vore lättare om man hade något att skylla på, men när man får alla förutsättningar och misslyckas ändå så ligger det ändå i slutändan bara i sig själv. Fan vad jag hatar att sakna bortförklaringar.

---

Så.
Nu.
Låt mig brinna av en stund:

"Vi pratade kläder, det gör vi alltid (för några veckor sen fick jag bestämma hans vårgarderob, vad gör Irina liksom?!)"

han ringde och så somnade jag aldrig om igen. hamnade av en slump på hennes hemsidor. var måste en del vara så offentliga med det privata? en våldsam känsla av att inte räcka till infann sig. jag är bättre än så. jag är bättre än så och jag känner mig skymfad.

kommer aldrig gå tillbaka till hur jag såg mig själv
på det sättet,

även om det kanske är attraktivt från herrarna att vara svag och skör (och fåfäng). eller, det är klart jag vill, men jag vet också att det verkligen inte är värt mödan.

hur svårt ska det vara att känna sig vacker? och varför blir jag så ledsen när jag läser så gamla grejer som jag inte ens varit med om? måste jag orka med det här? vore det inte lättare om jag bara tog mitt pick och pack och drog och var fantastisk någon annanstans?

för det är det jag är,
fantastisk. jag kanske inte är smalast och det beror på att jag verkligen inte har någon ambition till att vara smalast,
men jag känner mig kanske inte optimal. och när jag läser vissa saker så bara brinner det i magen. vem tar sig rätten? väx upp! kan du inte bara...?

det känns så skönt att kunna bli arg på en utomstående som inte ens känner mig. det släpper lite i maggropen då.

varför kan vissa komma undan med att vara ambitiösa med sitt utseende, men inte jag?
varför känns det inte som att jag är äkta? allt blir ett utrop och jag står i mitten av åskvädret och försöker styra upp mitt liv. inte sant? jag är 30 nu, i själ och tanke. något försöker motivera en rädsla för att vara ung.

kanske