fyra dagars
Det var väldigt bra väder i veckan. På Bollnäs Folkhögskola innebär det filt, cd-spelare, kaffekoppar, gitarrer och fotbollar tills näsan trillar av av solsting.
Vi tog även en trevlig promenad till Lidl och insåg att pengarna vi sparat på att handla där precis räckte till en taxi hem så den tog vi också. Man skulle kunna säga att vi har stiftat bekantskap med det som kallas för svenska sommaren med allt som hör till; kalla nätter som sakta blir till varma förmiddagar då man brer sin morgonsmörgås i gräset och ömsom helgar, ömsom förbannar alla småkryp som finns på marken. Man ligger på rygg, någon sjunger en sång, andra försöker inviga andra i sina molnmysterier.
Vi delar ett paket körsbärsglass tillsammans. "Livet, detta ständiga livet", som Lotta så charmigt uttryckte sig, faller alltid på vår lott att diskutera tills antingen någon får ångest eller någon börjar dansa/sjunga/skratta och så länge som det är på den nivån så gör det ingenting. Vi gömmer kastanjer i håret på någon som masserar en annan som ligger på en tredjes mage.
Vi skriver kommunistiska kampsånger bara för att driva med genren och spelar jazz uppflugna i ett träd. "Basklarinett och koskälla gör livet värt att leva" säger Kenta med driv i blicken. En annan sitter med hjärtat på helspänn och skalderar rim på rim på rim. Han tar ett bloss från ciggen han lånat av sin granne och präntar ned ett stycke historia på baksidan av mitt brev från Musikhögskolan om framtid och kärlek till musiken.
Vi tog även en trevlig promenad till Lidl och insåg att pengarna vi sparat på att handla där precis räckte till en taxi hem så den tog vi också. Man skulle kunna säga att vi har stiftat bekantskap med det som kallas för svenska sommaren med allt som hör till; kalla nätter som sakta blir till varma förmiddagar då man brer sin morgonsmörgås i gräset och ömsom helgar, ömsom förbannar alla småkryp som finns på marken. Man ligger på rygg, någon sjunger en sång, andra försöker inviga andra i sina molnmysterier.
Vi delar ett paket körsbärsglass tillsammans. "Livet, detta ständiga livet", som Lotta så charmigt uttryckte sig, faller alltid på vår lott att diskutera tills antingen någon får ångest eller någon börjar dansa/sjunga/skratta och så länge som det är på den nivån så gör det ingenting. Vi gömmer kastanjer i håret på någon som masserar en annan som ligger på en tredjes mage.
Vi skriver kommunistiska kampsånger bara för att driva med genren och spelar jazz uppflugna i ett träd. "Basklarinett och koskälla gör livet värt att leva" säger Kenta med driv i blicken. En annan sitter med hjärtat på helspänn och skalderar rim på rim på rim. Han tar ett bloss från ciggen han lånat av sin granne och präntar ned ett stycke historia på baksidan av mitt brev från Musikhögskolan om framtid och kärlek till musiken.
Kommentarer
Trackback
