ettusentvåhundrafemtioen

Jag klarade testet; det ultimata, och kom in på Musikhögskolan först i Örebro men sen också i Malmö. Då det var den sistnämnda skolan jag trivdes bäst i, så blir jag troligtvis skåning till hösten.

Jag har nu skrivit en andra schlagerlåt till festivalen; En Oduglig Man, en rockabillylåt om otrohet, att jämföra med Aldrig Fri, electrobiten om hur jag förälskade mig i Kentas mamma. Det blir sena nätter då våran eminenta ljudtekniker ställt om dygnet. Speciellt jobbigt är det nu då jag har orkestervecka som börjar 9.00 varje morgon. I morse var det fruktansvärt jobbigt att gå upp faktiskt.

Det går en trend bland mina kompisar på skolan att skriva låtar nu; inte bara för att vi måste ha bidrag till vår festival och därför hetsat alla till att skriva, utan kanske också att det finns många känslor som vill ut. Det är slutspurten på två år av gråt och skratt tillsammans så det är väl inte så konstigt om man känner sig lite känslomässig. Idag fann vi oss sittandes uppflugna i ett träd spelandes nyskrivna kampsånger som Stalin och dylikt. Med glimten i ögat måste tilläggas.

Jag har även bestämt mig för att köpa violan. Det betyder att jag troligtvis får lite short om cash på slutet. Drygt värre att jag blev tvungen att ställa in resan till Uppsala ännu en tid. Har pratat om det ett tag nu så det känns nästan lite pinsamt.

Ja ja. Vill gräva ner mig men det är så fint väder ute att jag nog måste vänta till ikväll innan jag gömmer mig för omvärlden. Facebook är inte bra för integriteten och det personliga utrymmet.