ettusentvåhundrafemtioen

Jag gillar kommentarer. Vad du än skriver så blir jag glad. (Kanske inte dödshot och så, men jag blir glad för det mesta.)

Jag och Emil shoppade efter julklappar till hans familj. Det blev kanske inte riktigt vad han tänkt från början, men absolut så var det bra i slutändan. Sen blev det kaffe och brownies på Gustav Adolfs torg. Den här julstressen har helt undgått mig eftersom vi i min familj bestämt oss för att inte köpa julklappar i år. Jag kan bara spatsera runt och skratta åt alla, framför allt danskar, som trängs i kassaköerna. Jag bara glider förbi och skrattar åt dem. Åh, så skönt det är att vara förmer.

Jag är inne på sista rycket nu här hemma. Kläderna är sorterade och inlagda i en näst intill perfekt ordning i klädkammaren, som dessutom inför vinterkylan utrustats med en mysig matta. Det ska bara diskas lite och fixas lite så är jag nöjd inför hemresan. Anna lämnade lite päronsaft åt mig som får tjäna som fuskglögg framför teven medan jag packar ihop mina saker. Det kommer ta 14 timmar att ta sig hem, först tåg till Sthlm, sen tåg till Sundsvall och sen buss därifrån. Vad jag kommer vara mör när jag kommer hem då?