En vild chansning
Fan vad halt det är ute. Det är lätt att glömma hur is kan förråda en när man bor i Skåne och inte kört bil sen i somras. Som tur är så har jag inte kört av vägen, men fästet släpper lättare under däcken än man är beredd på och då får man hjärtat i halsgropen.
Hur som helst, den sjukaste och mest osvenska grejen på länge har infunnit sig och jag tyckte det var trevligt. Var ju på Hemvändaren på Plaza, här i Umeå, på annandagen och dit gick jag utan förhoppningar. Känner jag mig själv och staden rätt så kommer stället vara fullt av 1) gamla ragg och 2) gamla raggs nya - och sura - flickvänner som inte vill göra annat än blänga på en. Mycket riktigt. Jag ställde mig, ensam som jag var, längst bak i kön in och tjurade. Inte ens kommit in innan man får en uppnosig blick från någon blondin som jobbar på nån klädbutik nånstans i stan. Jag drog ned pälsmössan längre ned och hoppades att ingen skulle vilja prata med mig mig innan jag kommit in i alla fall.
Tji fick jag, direkt vänder sig två killar om och håller ordentlig låda. Jag har aldrig träffat dem förut men de var trevliga och jag fick mig en ordentlig egokick när jag berättade om vad jag gjorde. De blev så imponerade, precis så där som jag glömt bort att man borde bli när man träffar mig. Hehe. I alla fall så kostar det 150 kronor att gå in och förutseende som jag var, hade jag tagit ut kontanter eftersom man inte kan räkna med kortläsare i entrén. Det hade inte killarna framför så den trevligaste av dem skulle behöva gå och ta ut pengar. Jaja, tänkte jag, jag fick ju 150 kr i växel så han kan ju få låna dem tills vi kommit till baren. Där kan han ta ut och ge tillbaka pengarna och så är allt frid och fröjd.
Han blev riktigt glad och pratade om hur snällt det var hela tiden på väg till baren. Väl där möts vi av ett nedslående besked. Man kan inte ta ut pengar och man kan inte gå ut från Plaza för att ta ut pengar för då måste man ställa sig i kön och betala in sig igen. Jag körde bil den kvällen så jag kunde tyvärr inte ta emot alkohol heller så det var rätt kört. Vi bytte nummer och bestämde att han får sätta in pengarna på mitt konto istället. Sen sågs vi inte mer på hela kvällen. Lite surmulen var jag allt, tänkte att jag aldrig skulle få igen dem.
Så skickade jag ett sms igår och undrade hur vi skulle göra. Han ville ha mina uppgifter för att göra överföringen, men jag fick ett infall och tyckte vi skulle ses och fika istället. Mycket mystiskt och roligt och han gick faktiskt med på det, till min förvåning. Idag så sågs vi på Waynes och fikade och han var faktiskt jättetrevlig. Pluggar till läkare och allt. Så där ja.
Hur som helst, den sjukaste och mest osvenska grejen på länge har infunnit sig och jag tyckte det var trevligt. Var ju på Hemvändaren på Plaza, här i Umeå, på annandagen och dit gick jag utan förhoppningar. Känner jag mig själv och staden rätt så kommer stället vara fullt av 1) gamla ragg och 2) gamla raggs nya - och sura - flickvänner som inte vill göra annat än blänga på en. Mycket riktigt. Jag ställde mig, ensam som jag var, längst bak i kön in och tjurade. Inte ens kommit in innan man får en uppnosig blick från någon blondin som jobbar på nån klädbutik nånstans i stan. Jag drog ned pälsmössan längre ned och hoppades att ingen skulle vilja prata med mig mig innan jag kommit in i alla fall.
Tji fick jag, direkt vänder sig två killar om och håller ordentlig låda. Jag har aldrig träffat dem förut men de var trevliga och jag fick mig en ordentlig egokick när jag berättade om vad jag gjorde. De blev så imponerade, precis så där som jag glömt bort att man borde bli när man träffar mig. Hehe. I alla fall så kostar det 150 kronor att gå in och förutseende som jag var, hade jag tagit ut kontanter eftersom man inte kan räkna med kortläsare i entrén. Det hade inte killarna framför så den trevligaste av dem skulle behöva gå och ta ut pengar. Jaja, tänkte jag, jag fick ju 150 kr i växel så han kan ju få låna dem tills vi kommit till baren. Där kan han ta ut och ge tillbaka pengarna och så är allt frid och fröjd.
Han blev riktigt glad och pratade om hur snällt det var hela tiden på väg till baren. Väl där möts vi av ett nedslående besked. Man kan inte ta ut pengar och man kan inte gå ut från Plaza för att ta ut pengar för då måste man ställa sig i kön och betala in sig igen. Jag körde bil den kvällen så jag kunde tyvärr inte ta emot alkohol heller så det var rätt kört. Vi bytte nummer och bestämde att han får sätta in pengarna på mitt konto istället. Sen sågs vi inte mer på hela kvällen. Lite surmulen var jag allt, tänkte att jag aldrig skulle få igen dem.
Så skickade jag ett sms igår och undrade hur vi skulle göra. Han ville ha mina uppgifter för att göra överföringen, men jag fick ett infall och tyckte vi skulle ses och fika istället. Mycket mystiskt och roligt och han gick faktiskt med på det, till min förvåning. Idag så sågs vi på Waynes och fikade och han var faktiskt jättetrevlig. Pluggar till läkare och allt. Så där ja.
Kommentarer
Trackback
