bostadsbrist
usch vad jag mår dåligt när jag tänker på framtiden. bara vad som händer efter att skolan tagit slut i vår känns jobbigt. sen måste jag stålsätta mig inför högskolesökningarna, bostadsletandet, den osäkra ekonomin, att inte riktigt ha någonstans att kalla hem.
vi pratar om stockholm men det går ju inte att hitta ett säkert boende där om man inte stått i bostadskö i hundra år. vi pratar om malmö och det ligger 1600 kilometer från huset där jag tog mina första steg. vi pratar om göteborg men vem vill lukta fisk och vem känner jag där?
jag vill bara kunna vakna och känna att allt har fixat sig och att det enda jag behöver göra för att må lite bättre är att krypa ned under täcket igen och gömma mitt ansikte i hans nacke. jag vill ha ett ställe där jag kan laga och bjuda på mat och känna att här är det ett hem.
vi pratar om stockholm men det går ju inte att hitta ett säkert boende där om man inte stått i bostadskö i hundra år. vi pratar om malmö och det ligger 1600 kilometer från huset där jag tog mina första steg. vi pratar om göteborg men vem vill lukta fisk och vem känner jag där?
jag vill bara kunna vakna och känna att allt har fixat sig och att det enda jag behöver göra för att må lite bättre är att krypa ned under täcket igen och gömma mitt ansikte i hans nacke. jag vill ha ett ställe där jag kan laga och bjuda på mat och känna att här är det ett hem.
Kommentarer
Trackback
