ettusentvåhundrafemtioen

Tittade igenom ett Bach-nothäfte för piano idag, trodde i min enfald att jag skulle kunna spela något av de satser som fanns upptecknade. De flesta var fugor och inventioner, som skrivet för en människa med tre armar och dubbla hjärnor. (Jag är troligtvis en av få som står fast vid teorin att Bach hade Parkinsons och bara tecknade ned det som hände när han satte sig vid orgeln.) Näe, tänkte jag och öppnade paketet som låg på bordet istället. Nya strängar till violan! Evah Pirazzi så klart. Peppar för imorgon när turnén startar, jag får en viola i Mora och jag får träffa söta Hanna och Pauline på Tågmästarn. Bara att packa, fixa med tvätten, skära upp laxen och kanske eventuellt fundera på ett liv.