En helkväll med Fredde
Jag har en kompis här i Umeå som alltid kommer förbi när jag är hemma. Mamma tycker att utan Fredrik är inte Irinas umeåvistelse komplett så därför blev hon extra glad när han kom förbi tidigare ikväll. Solbränd och stilig satte han genast igång att berätta om sin Turkietresa med flickvännen och som alltid har jag asroligt.
Min mamma är nog lite småkär i honom. Hon höll på att ta livet av honom - av omtanke men ändå - då hon bjöd på rabarberpaj med mandlar i. Efter ett par tuggor kommer jag på: "men Fredrik, är inte du nötallergiker?" varpå han genast spottar ut tuggan. Jaja.
Han överlevde den här gången och vi bestämmer oss för att lämna casa Carlén och möta staden. Vi hoppar in i hans Volkswagen Jetta -82 och kör en liten runda i centrum. Så här såg det ut. Observera stadskyrkan och hur mycket man måste svänga då man inte har styrservo i bilen.
Min mamma är nog lite småkär i honom. Hon höll på att ta livet av honom - av omtanke men ändå - då hon bjöd på rabarberpaj med mandlar i. Efter ett par tuggor kommer jag på: "men Fredrik, är inte du nötallergiker?" varpå han genast spottar ut tuggan. Jaja.
Han överlevde den här gången och vi bestämmer oss för att lämna casa Carlén och möta staden. Vi hoppar in i hans Volkswagen Jetta -82 och kör en liten runda i centrum. Så här såg det ut. Observera stadskyrkan och hur mycket man måste svänga då man inte har styrservo i bilen.
Åker in till centrum, inser att det enda som finns att göra är att antingen lyssna på en jättedålig beat-boxare i Döbelns park eller att spana på Jimmy Ågren på Sjöbris. Inget av detta lät särskilt lockande så vi tar ännu en trip med bilen, nu tillbaka till Teg och rätt sida älven.
Så här kul tyckte Stina och Linnea att det var när vi dundrade in i den sistnämndas lägenhet.
Vi lyckades dock efter många om och men få Fredrik och Linnea att spela lite för oss. Varning Umeå, här har vi ett popband som heter duga. (Eller förresten, de har inget namn tror jag.)
Kommentarer
Trackback
