ettusentvåhundrafemtioen

Jag och en random kompis bröt oss in på flygplatsen och bestämde oss för att ta två av UL-planen. Det gick jättebra, tyckte de i klubben. Vi flög och flög runt runt och jag var jättebra på att flyga konster och allting. Det var snö ute och mörkt men det hindrade inte oss. Spela cd-skivor kunde man också göra. Sen träffade jag Alex Schulman och han var jätte, jag menar verkligen JÄTTE, trevlig. Så vi promenerade tillbaka till Vreten, där flygfältet låg. Natans mamma skulle tävla i skeleton så vi tittade lite på det och sen så flög jag och Schulman hem. Han sov i en sovsäck i min källare framför teven och mådde som en prins.