mellan familj och vänner finns tid för återhämtning (2006-2007)

han ringde mig i natt och sade
"du låter annorlunda"
jag skrattade och sade att jag hade ont i halsen
men jag tror att han hörde
att det var sorgen som stockat sig

klockan var halv fem så jag var trött
täcket var alldeles för varmt
han drömmer mardrömmar då
jag själv kan inte sova

"jag älskar dig på mitt sätt,
jag har saknat dig,
kom hit, om så bara några dagar"
det är frestande med en väg ut,
men jag har lovat bort mig till glittriga fodral
och skumpa under norrskenet

det är inte samma norrsken nu
inte samma som det som vi stod under en kväll
med kamera och frusna näsor
han hävdade att "långsamslutartidochattlåtabländarenvarastörreännormaltskulle.."
mellan orden förstod jag hans sätt att säga
"jag vill visa mig duktig inför dig"
så jag tog honom under armen förmyndaraktigt och sa stolt
"du kan så mycket, min vän"
jag längtar efter honom
efter den där kärleken som inte har något namn
som inte är som de andras
som bara är

ett telefonsamtal till
"hej, jag är på väg till köpenhamn,
tänkte bara säga att jag saknar dig"
vad man ska behöva längta
2008-06-25 @ 23:43:53 patetisk prosa Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback