ettusentvåhundrafemtioen

på långfredagen var jag och n hos min gammelfaster i järfälla. där träffade vi farfar, farmor, farbror och faster. det var trevligt men jag bröt av två stråkar när jag skulle försöka mig på att spela fiol. synden straffar sig själv.

efter det så åkte vi till sundbyberg där vi mötte upp med gurra och moa. innan dess hann både jag och n fastna i lite sorg då det stod en ensam man på tunnelbaneperrongen. han var överviktig och hade en sån där hemsk hållning med hakan ut och nacken böjd. han såg så ensam ut i folkvimlet att jag blev alldeles ledsen. det blev absolut inte bättre av att han då tar fram en liten plastkam och börjar snygga till den lilla flinten. stackarn.