ettusentvåhundrafemtioen

mina tankar kring malmö, staden och dess befolkning är många. när jag kom hit igår så var det blött, mycket folk och massor av bussar som åker kors och tvärs överallt. det finns ju varken spårvagn eller tunnelbana (än så länge, men ryktet säger annat) så busstrafiken är rätt välförsedd med skattepengar. sånt tjafs pysslar inte vi norrlänningar med, varken hemma eller här så det blev en vacker men blöt promenad i kalla vinter-malmö. väl framme ville jocke, hans flickvän emelie som för övrigt hade riktigt fräcka lösögonfransar, och victor gå ut och dricka öl. de kom senare hem, senare som i 04:15. en av vännerna placerade sig direkt på golvet framför toalettstolen och proklamerade den som hans härskare med högljudda kräkningar. jaja, jag har lärt mig att rycka på axlarna à la Skåne, och när klockan slår arla morgonstund är det bara upp och byta strumpor.

sökningen gick rätt bra. på vägen dit fick jag sällskap av erik som skulle agera guide. solen sken och jag förstod nästan på en gång hur skåningarna trivs i sitt nordtyska land. väl framme träffade jag inte jonas, som jag hade hoppats på, och inte heller lena från tåget igår. jag kände mig väldigt ensam på uppropet innan jag fattat att den ivrigt vinkande token på hörnet i själva verket var min klasskompis från bollnäs. det kändes lite lättare med victor vid min sida, och när vi blev uppropade efter varandra så kändes det ännu lite lättare. jag var först ut eftersom jag uppenbarligen är den enda i hela sverige som söker lärare på viola. hittills i alla fall, i örebro som i malmö.

efter sökningarna träffade jag en gammal klasskompis från förra året som också sökte, och vi gick in till stan. erik kom och mötte mig och vi gick tillbaka till värnhem. i lägenheten är det mörkt, alla i jockes entourage ligger i dubbelsängen och svettas av bakfyllan och det enda jag vill är att streama house från http://www.watchsitcoms.com som erik så fint visade mig igår. han är en fin kille.