ettusentvåhundrafemtioen

måste passa på så här i pop-pojke-hysterin att slänga in en duo i stil med lasse lindh eller en ung lars winnerbäck. anders persson och carl smith är två fina pojkar med gitarrer och munspel som har viljan att skriva låtar som skär i hjärtat. de har precis släppt sin första skiva och jag smyglyssnade lite på första singeln på myspace. perfekt att ha på i bakgrunden när man läser en bok medan regnet försöker ta sig in från andra sidan fönstret, vilket är precis som det vill göra nu. det är kallt, jag glömde mina tofflor med mitt humör kvar i stockholm. vad ska man göra när man inte vill laga mat men inte heller vill handla färdigmat? vad ska man göra när all inspiration gått och gömt sig? mannen är jag även om jag har bröst. mannen är jag och snart förgås jag av detta segande.

jag tror man vet att ett ägg är dåligt om det flyter. ska testa för jag har 12 ägg som gått ut och jag hatar surägg med gröna gulor så man måste kräkas nästan. jag har varit med om det en gång och banne mig, är det inte en gång för mycket så säg?

vi gjorde chips i onsdags. OTROLIGT tidskrävande i förhållande till hur goda de blev men det var roligt i alla fall.