varför är skåne annorlunda?

I Stockholm åker man kollektivt var man än ska. Kanske att man kan tänka sig att gå en snutt för att komma till tunnelbanan eller mataffären men banne mig, ska man åka iväg så ska det göras rejält. I Malmö finns i och för sig bussar, men man kan gå/cykla runt utan större problem. I Stockholm blir man lite förfärad när man promenerat förbi två olika tunnelbanestationer. Det är det lite väl mycket tid som spenderats va. I Norrland, eller Umeå/Bollnäs då som jag faktiskt kan referera till, där går det knappt några bussar. Det finns väl en sån där 14 linjer och ändå är staden och bråkar med Örebro i storleksordning. Till mitt gamla bostadsområde som låg 2 km sydöst om stan, gick bussarna fyra gånger om dagen.

I Malmö kan man bo i innerstan. Jag är hos en kompis som bor jättecentralt och ändå har råd att leva. I Stockholm måste man vänta 24 år i bostadskö för att få lägenhet på Kungsholmen. Där får man börja med andrahandskontrakt i Alby innan man kommer någonstans. Har man inte blivit av med alla sina besparingar eller möbler efter den tiden så kanske man kan hitta ett förstahandskontrakt, då i Sundbyberg efter si så där 3 år. I Umeå är bostadsmarknaden så där, en hel hop med studenter krossar glasflaskor varje år i maj-juni för att försvara sina stackars internatrum från pöbeln med ha-begär. Kan du tänka dig att bo i radhus är det inga problem däremot. I Bollnäs är det bara att fråga så får du i princip betalt för att stanna.

I Stockholm blir man lite nervös om man kommer från Norrland, eftersom man inte vet hur det går till med stress, pendeltåg och rulltrappeplacering. I Malmö blir man nervös om man kommer från övriga Sverige eftersom det rätt tydligt inte är en stad som liknar någon annan man varit i. Man förstår inte språket och fattar inte grejen med alla små gatulivs med "Alltid det finns! Nya fynda varor!"-skyltar i Word-Art likt den vi såg igår. Här kan man köpa Kaputtsino. Blir man inte slut då så vet jag inte vad jag ska ta mig till för att försvinna.

Imorgon drar jag till Stockholm igen, men först måste jag avlägga en visit hos en gammal skolkompis, Petter, som nu går musikerprogrammet på Musikhögskolan här. Han råkade bo i kvarteret bredvid. Det händer inte varken i Stockholm eller i Umeå. I Stockholm hade det varit en fysisk omöjlighet och i Umeå vet man allt som händer i kvarteren som ens egen ficka. Bara i Malmö som sagt.

Jag vill åka hem! Less på att ha tre adresser och vara på en fjärde. Dags att skriva sig någonstans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback