Stockholm.
Valborg blev roligt ändå, vi hyrde en buss och åkte med manskören till Orbaden för en trevlig spelning. Kramandes stod vi alla och förtärde flaggpunsch och tittade på när de firade av fyrverkerier för 6000 kronor. Kan hända ej mycket i vissa sammanhang men efter Bollnäs har man lärt sig att lite roar små och så var även fallet nu. Efteråt spelade vi Fred Åkerström, Olle Adolphson och schack på Mattias rum där vi senare somnade en hel klump.
Morgonen efteråt var en oreda i kropp och psyke så vi bestämde oss för att göra det bästa av saken. Därmed hamnade ungefär halva Mattias rum ute på gräsmattan då jag, Jon och Frippe satt i fönstret med varsitt saltkar och hävdade att livet skulle tas med en nypa salt och saltade på. Det var så där mulet som det kan vara på våren när inte solen skiner och när det dessutom var en röd dag så var det ingen idé att sitta inne i sitt eget anletes svett. Näe, Jons syster höll första maj-tal utanför biblioteket så dit styrde vi kosan. Åt kolbullar och drack gratis mineralvatten. Wille blev allergisk mot en häst och jag gick hem för att vila.
Senare mötte vi upp för Slush och kaffe på mitt ICA. Därpå går vi till mig och hänger. Det var Leo Brunner, Jonas Finland, Mattias Muttan, Wille Alien och Jon Luffarkungen alltså. Fint besök stannar rätt länge så vi avverkade så väl Harry Potter som Fucking Åmål. Sammanlagt blev väl allt en bra dag.
Igår var jag nyanländen i storstaden så jag träffade Wille där igen, nu i sällskap med Filip Bekic. Jesper dök upp, vilt letandes efter sin mammas slkort som han tappat bort på fyllan. Jon, Kungen, visade sitt vackra anlete med ett sällskap som heter duga. De hade nämligen spenderat de sista 48 timmarna vakna ombord på en Ålandskryssning med gratis bar. Jon luktade som sju svåra år och pratade som åtta. Fantastiskt roligt. Vi hamnade på Café Fåtöljen på Götgatan och sedan på Kebabkungen. Angenämt.
Klockan sju träffade jag min man utanför Gröna Lund. Kvällen var ung och vacker och vi åkte alla attraktioner tillsammans i solskenet. Detta måste sägas, det finns inte mycket som kan få en att älska Stockholm mer än när man sitter barfota i kättingflygaren och låter vinden svepa genom tårna över Mälarens vatten i solnedgång en sommarkväll. Alla vackra hus. Alla vackra människor och levnadsöden som utspelat sig i denna stad av städer. Haha, jag må vara nationalromantisk men jag ska på anställningsintervju på ett jobb som verkar så fruktansvärt roligt imorgon att jag hoppas på att Stockholm hjälper mig en bit på vägen.
Nu ska jag in till Gamla Stan för att möta Marit, Filip och Anna för en kopp kaffe och kanske en bit mat, vem vet? Vad jag vet är i alla fall att livet leker och att jag fortfarande inte kan fatta att jag kommit in på Musikhögskolan. Det tar ett tag.
Mysigt är att fler och fler bidrag sorteras under kategorin "Peppa!".
Det firar vi med dagens låt: Feist - The Limit to your love
Morgonen efteråt var en oreda i kropp och psyke så vi bestämde oss för att göra det bästa av saken. Därmed hamnade ungefär halva Mattias rum ute på gräsmattan då jag, Jon och Frippe satt i fönstret med varsitt saltkar och hävdade att livet skulle tas med en nypa salt och saltade på. Det var så där mulet som det kan vara på våren när inte solen skiner och när det dessutom var en röd dag så var det ingen idé att sitta inne i sitt eget anletes svett. Näe, Jons syster höll första maj-tal utanför biblioteket så dit styrde vi kosan. Åt kolbullar och drack gratis mineralvatten. Wille blev allergisk mot en häst och jag gick hem för att vila.
Senare mötte vi upp för Slush och kaffe på mitt ICA. Därpå går vi till mig och hänger. Det var Leo Brunner, Jonas Finland, Mattias Muttan, Wille Alien och Jon Luffarkungen alltså. Fint besök stannar rätt länge så vi avverkade så väl Harry Potter som Fucking Åmål. Sammanlagt blev väl allt en bra dag.
Igår var jag nyanländen i storstaden så jag träffade Wille där igen, nu i sällskap med Filip Bekic. Jesper dök upp, vilt letandes efter sin mammas slkort som han tappat bort på fyllan. Jon, Kungen, visade sitt vackra anlete med ett sällskap som heter duga. De hade nämligen spenderat de sista 48 timmarna vakna ombord på en Ålandskryssning med gratis bar. Jon luktade som sju svåra år och pratade som åtta. Fantastiskt roligt. Vi hamnade på Café Fåtöljen på Götgatan och sedan på Kebabkungen. Angenämt.
Klockan sju träffade jag min man utanför Gröna Lund. Kvällen var ung och vacker och vi åkte alla attraktioner tillsammans i solskenet. Detta måste sägas, det finns inte mycket som kan få en att älska Stockholm mer än när man sitter barfota i kättingflygaren och låter vinden svepa genom tårna över Mälarens vatten i solnedgång en sommarkväll. Alla vackra hus. Alla vackra människor och levnadsöden som utspelat sig i denna stad av städer. Haha, jag må vara nationalromantisk men jag ska på anställningsintervju på ett jobb som verkar så fruktansvärt roligt imorgon att jag hoppas på att Stockholm hjälper mig en bit på vägen.
Nu ska jag in till Gamla Stan för att möta Marit, Filip och Anna för en kopp kaffe och kanske en bit mat, vem vet? Vad jag vet är i alla fall att livet leker och att jag fortfarande inte kan fatta att jag kommit in på Musikhögskolan. Det tar ett tag.
Mysigt är att fler och fler bidrag sorteras under kategorin "Peppa!".
Det firar vi med dagens låt: Feist - The Limit to your love
Kommentarer
Trackback
