Johan på besök
En gammal folkhögskole- och spelkompis från Bollnäs är här på besök för att se Jesus Christ Superstar-premiären. Eftersom jag har självstudievecka så kunde jag förbarma mig över honom och visa Malmö. Det blev rätt sent igår då med andra ord.
Efter att jag haft genrep på våran Preisner-konsert i St Paulikyrkan så hängde jag med Stina ut på Möllan via hennes fantastiska lägenhet. Wow, jag vill också bo första hand i en riktig lägenhet! Det är kanske inte så lätt så här i början, men jag ska banne mig satsa om några år.
I alla fall, vi gick på Möllan och mötte upp med några kursare till henne innan Johan kom dit. Jag fastnade i ett samtal med en blockblöjtist om ny modern konstmusik och klubben Moonshake, som jag var med om starten i början av 00-talet. Kvällen blev inne på sina småtimmar och jag och Johan drog sedan hem för att käka popcorn och glo på teve. Då ringer Marcus Ström så klart. "Kom till Brogatan, alla är här!" och vips fick man dra på sig finkläderna igen då.
Brogatan innebar härliga människor som alltid. Det är ett verkligt konstnärshak och många ur Operabesättningen brukar hänga där. Tyvärr inte ikväll, då de hade efterfest på Operan, men Johan deppade inte för det. Jonas O var där, ännu en folkiskompis till oss. Han var kanske trevligast hittills i år mot mig, han brukar inte vara så charmig annars. brogatan stängde tre och vi fick dra hem igen. Inte utan ett besök på Stippes.
På Stippes mötte vi en nästan 50-årig man som sa "Sverige är inte så säkert som ni tror", iförd sin kostym och stiliga kläder. Han var inte lite mystisk, och jag blev väldigt intresserad av vad det var han pratade om. Johan var övertygad om att han försökte blåsa mig, men jag vet inte lika säkert.
Han hade sköna citat som :
"Jag jobbar åt Staten och jag får inte berätta om mitt yrke."
"Jag var attackdykare i militären och sen gick jag längre i karriären."
"Jag har jobbat i armén i 30 år och jag har aldrig skämts för mitt arbete. Däremot kan jag förstå folk som skulle bli skärrade."
"Martin Beck är fejk. Jag är värre."
"Såg ni inte? Observerar ni inte? Ni är inte ...material för att bli som en sån som jag."
Coolt. Jag tror att han hade dödat någon. På vägen hem var båda helt exhalterade över denna förvirrande man och jag kunde inte sluta prata om James Bond-kopian förrän klockan var halv fem. Som alltid vaknar jag innan tio och u ligger Johan och drar sig. Jag funderar på att googla "svensk bond på riktigt" men jag tror inte det skulle ge så mycket.
Efter att jag haft genrep på våran Preisner-konsert i St Paulikyrkan så hängde jag med Stina ut på Möllan via hennes fantastiska lägenhet. Wow, jag vill också bo första hand i en riktig lägenhet! Det är kanske inte så lätt så här i början, men jag ska banne mig satsa om några år.
I alla fall, vi gick på Möllan och mötte upp med några kursare till henne innan Johan kom dit. Jag fastnade i ett samtal med en blockblöjtist om ny modern konstmusik och klubben Moonshake, som jag var med om starten i början av 00-talet. Kvällen blev inne på sina småtimmar och jag och Johan drog sedan hem för att käka popcorn och glo på teve. Då ringer Marcus Ström så klart. "Kom till Brogatan, alla är här!" och vips fick man dra på sig finkläderna igen då.
Brogatan innebar härliga människor som alltid. Det är ett verkligt konstnärshak och många ur Operabesättningen brukar hänga där. Tyvärr inte ikväll, då de hade efterfest på Operan, men Johan deppade inte för det. Jonas O var där, ännu en folkiskompis till oss. Han var kanske trevligast hittills i år mot mig, han brukar inte vara så charmig annars. brogatan stängde tre och vi fick dra hem igen. Inte utan ett besök på Stippes.
På Stippes mötte vi en nästan 50-årig man som sa "Sverige är inte så säkert som ni tror", iförd sin kostym och stiliga kläder. Han var inte lite mystisk, och jag blev väldigt intresserad av vad det var han pratade om. Johan var övertygad om att han försökte blåsa mig, men jag vet inte lika säkert.
Han hade sköna citat som :
"Jag jobbar åt Staten och jag får inte berätta om mitt yrke."
"Jag var attackdykare i militären och sen gick jag längre i karriären."
"Jag har jobbat i armén i 30 år och jag har aldrig skämts för mitt arbete. Däremot kan jag förstå folk som skulle bli skärrade."
"Martin Beck är fejk. Jag är värre."
"Såg ni inte? Observerar ni inte? Ni är inte ...material för att bli som en sån som jag."
Coolt. Jag tror att han hade dödat någon. På vägen hem var båda helt exhalterade över denna förvirrande man och jag kunde inte sluta prata om James Bond-kopian förrän klockan var halv fem. Som alltid vaknar jag innan tio och u ligger Johan och drar sig. Jag funderar på att googla "svensk bond på riktigt" men jag tror inte det skulle ge så mycket.
Kommentarer
Trackback
