ettusentvåhundrafemtioen

Det var en semesterlik strapatsfylld resa av väntan, träsmakande gumpar och ägg. Här hemma är det kaffe, praliner, avgaser, paella, kebabdoft och nya strängar som fyller mitt huvud. Andreas och jag ställer om dygnet till det normala, sover till halv åtta och undrar varför det luktar bränt ute. Sen stänger vi balkongdörren och tittar på dåliga dokumentärer på teve under täcket.

Johan, å andra sidan, ligger i Folkets park och sover. Han undrar när jag och Roy styr upp fotboll och verkar ha haft det bra.

Det är mänga personer som jag vill träffa oftare. Speciellt i Stockholmsregionen. Detta löses enklast med en resa. När passar det, tids- och ekonomimässigt?