ettusentvåhundrafemtioen

 och "det är jättekonstigt" är det första jag tänker.

Nu är det  måndag och jag vaknade med en klump i magen. Det händer rätt ofta nu för tiden. En oro som kommer om allt som finns. Jag har en konstant oro angående pengar, att jag aldrig har så jag kan köpa något som jag vill ha, för om jag gör det så oroar jag mig för att just det köpet gör att jag inte har råd med mat i slutet av månaden. Sen åker jag, oftast iväg någonstans, och säger "jag är på semester" och köper mat ute och äter glass och kollar inte saldot på flera dagar. Sen är jag hemma igen och då regnar det och jag får den där klumpen i magen. Som en ekonomisk bulimiker liksom. 

Idag har jag en klump i magen för alla saker jag måste göra. Nu måste jag ta mig hem och lämna hela resväskan från förra veckan och fixa cykelkedjan. Det hatar jag för jag får olja på händerna och det går aldrig bort. Direkt efter det så ska jag åka och repa och det involverar trycka ned strängar med kladdiga fingrar och då blir jag arg. Det är ett till rep med en Lundensemble som jag dessutom inte får pengar för inplanerat idag men jag vet varken när eller var. Det ger mig klumpar i magen det med.

Så jag lyssnar på Damien Rice, äter en banan, tar på mig oömma kläder och laserar bordet INGO i obehandlad furu ute på Andreas balkong medan fåglarna skriker. Så mycket verklighetsflykt kan man få till idag.