ettusentvåhundrafemtioen

jag gillar inte te. för mig är te synonymt med tebjudningar. dessa betyder en samling, oftast flickor, som sitter med korslagda ben och tända ljus. alla har fint hår och utstuderat fina kläder. var och en sitter de med en stor kopp rykande varmt te som de kupar sina små händer om för att värma dem. så fort man öppnar munnen så handlsr drt antingen om verklighetsflykt, politiskt korrekta ställningstaganden eller bara för att hålla med. för det gör vi. alla är vi alltid görsnde övrrrns om sakerna och det är det jag blir förbannad på. tacka vet jag öl, då kan man i alla fall säga ifrån och argumentera lite. tänja lite på gränserna. tekvällar känns som det nya blåkulla. nå? bli förbannad då. var inte överens!