ettusentvåhundrafemtioen

Jag hann knappt glömma bort nyckelpigorna innan de var tillbaka igen. Invasionen är total, i alla fall utanför jobbet. Kom upp till 42 stycken innan båtvakten ville prata. Jag gillar inte såna där nyckelpigor - och inte heller karlar som inte har vett nog att låta bli att prata med en. Alla är de på samma ställe: på jobbet.

Lever fattigmansliv på veckorna, jobbar morgon middag och kväll för brödföda. Repar, spelar, gigar på helg; skriver autografer i Danmark och spelar in skivor både här och där.

Bra med country. Kanske man ska satsa på det?