lördag
Jag vaknar av polishelikoptrar. Andreas vaknar av att jag hostar.
Man kan inte säga att man känner sig otrygg men det är ändå någonting som lurar. Det var den där demonstrationen idag och jag kände mig lite orolig på väg hem. Andreas klappar mig på axeln när jag känner oron över att ambulanserna blåljusar sig bort mot demonstrationståget. Han säger "det var säkert inte till dem de skulle. Det var säkert Asta, 89 år som satt i halsen" och så känns det lite bättre. Jag känner mig lite orolig nu för tiden. Det är mycket som ska göras och jag tror jämt att det är något jag glömt. Är det inte det så är det säkert någon som tror något om mig som inte är sant och hur ska jag veta vad alla tror? Börjar jag bli galen?
Man kan inte säga att man känner sig otrygg men det är ändå någonting som lurar. Det var den där demonstrationen idag och jag kände mig lite orolig på väg hem. Andreas klappar mig på axeln när jag känner oron över att ambulanserna blåljusar sig bort mot demonstrationståget. Han säger "det var säkert inte till dem de skulle. Det var säkert Asta, 89 år som satt i halsen" och så känns det lite bättre. Jag känner mig lite orolig nu för tiden. Det är mycket som ska göras och jag tror jämt att det är något jag glömt. Är det inte det så är det säkert någon som tror något om mig som inte är sant och hur ska jag veta vad alla tror? Börjar jag bli galen?
Kommentarer
Trackback
