ettusentvåhundrafemtioen

Det är alltid kul att få beröm. I vissa fall ännu roligare än andra. Som idag till exempel. Vi hade kammarmusikbeting på musikernas utbildning och jag var med "för skojs skull" dvs jag hoppade in i en ensemble som extra. Så hade vi uppspel på Schuberts oktett i F och det första som juryn efteråt sade var: k"olla in bratschisten - dvs jag - och hennes gestaltning och musikaliska uttryck. Här har vi en tjej som vet hur man spelar kammarmusik" och jag blev så generad.
Efteråt kom en jurymedlem och frågade varför jag inte gick musiker. Jag svarade något konstigt i stil med "njaaaee" och hon sa "synd för oss" och log.