ettusentvåhundrafemtioen

Jag gör om och gör om och den här gången hoppas jag att det blir rätt. Så städat som jag har nu, och har haft de senaste tre veckorna, har jag aldrig haft tidigare. Det kanske är en indikation på att jag blir äldre. Jag fyller trots allt år imorgon. Undrar om det blir en vanlig dag eller om någonting roligt händer. Det känns som att det nog är slut på roliga saker för mig för i år.

Det är aldrig lätt att göra sig av med människor man tycker om men när relationen går åt fel håll och man känner att man når en "point of no return", som det så fint heter i Hollywood-dramaturgin, så måste man göra drastiska saker. Det kommer bli ett antal "hej, kul att se dig, vi hörs" i framtiden och åh jag visste det men åh vad jag inte menade att ha det så när vi först kom på hur läget låg.

jag ville inte ens kramas men den här gången så vek jag mig. varför ska jag vara så stolt för? det är väl lika bra att inse att ibland kan man inte få allt man vill ha och framför allt: ibland ligger inte det slutgiltiga beslutet i mina händer.

Vissa situationer blir alltid lite mer förståndiga om man lyssnar på någon som varit med förut. Det danska bandet Saybia har skrivit en låt som jag lyssnat på när jag hamnat i en sån här situation förr.

Saybia - The one for you (2001)