jag måste börja handla någon annanstans
Det blev en fin födelsedag måste jag säga. Första gången jag vaknat själv på min födelsedag, men det var "helt ok" med tanke på att jag både fick äta chokladpralinerna jag fick av Erik till frukost, duscha svinlänge och lyssna på Phoenix nya skiva "Wolfgang Amadeus Phoenix" som ingen annan i hela världen vill lyssna på än jag. Sen kan man öppna ett fönster, dra på sig fina kläder och dansa in våren. Det gjorde jag.
Tiburtiusdagen är ju dagen då man vet hur sommaren blir och i år blir den bra.
Idag har jag föreläsning 13-15 om grupppsykologi och -dynamik. Det är en av mina favoritkurser tillsammans med Utveckling och lärande. Känns skönt att få ha ett forum för alla pedagogiska frågeställningar som poppar upp i mitt huvud jämt.
Ikväll ska vi spela brännboll i tallriken. Det verkar segt med uppslutningen men jag håller huvudet högt. De som kommer gör mig extra glad. :) Sen ska vi dricka öl hela natten på min terass när solen gått ned.
Det går bra med min klarinett förresten. Nu kan jag spela F-dur 3 oktaver och Bb två oktaver! Jag har också börjat spela lite låtar. G är jag också rätt bra på. Och g-moll. Min favorittonart. Den gröna.
Jag har fortfarande svårt att förstå situationen jag hamnat i. Jag var ledsen, sen blev jag så himla glad och krossade vinglas i trappor och så lyste solen och gräset var obeskrivligt och allting hade som någon slags energi och så var jag inte ensam för jag var en del i världen som är runt mig
... och sen bara poff.
Nu är jag tillbaka där jag var innan, som om jag stoppat huvudet i en balja med lyckovatten och sen dragit upp huvudet igen. Nu är jag med huvudet ovanför vattenytan med det här vattnet som strilar ned över mitt ansikte och jag känner smaken men kan inte gå tillbaka. Här ovanför vill jag inte vara men jag har inget val.
Känslan påminner mig om hur det kändes att komma tillbaka från tågluffen. Här nedan är en bild jag tog på mina tre vänner i Port-Louis, Bretagne. Det var en annan värld.
Tiburtiusdagen är ju dagen då man vet hur sommaren blir och i år blir den bra.
Idag har jag föreläsning 13-15 om grupppsykologi och -dynamik. Det är en av mina favoritkurser tillsammans med Utveckling och lärande. Känns skönt att få ha ett forum för alla pedagogiska frågeställningar som poppar upp i mitt huvud jämt.
Ikväll ska vi spela brännboll i tallriken. Det verkar segt med uppslutningen men jag håller huvudet högt. De som kommer gör mig extra glad. :) Sen ska vi dricka öl hela natten på min terass när solen gått ned.
Det går bra med min klarinett förresten. Nu kan jag spela F-dur 3 oktaver och Bb två oktaver! Jag har också börjat spela lite låtar. G är jag också rätt bra på. Och g-moll. Min favorittonart. Den gröna.
Jag har fortfarande svårt att förstå situationen jag hamnat i. Jag var ledsen, sen blev jag så himla glad och krossade vinglas i trappor och så lyste solen och gräset var obeskrivligt och allting hade som någon slags energi och så var jag inte ensam för jag var en del i världen som är runt mig
... och sen bara poff.
Nu är jag tillbaka där jag var innan, som om jag stoppat huvudet i en balja med lyckovatten och sen dragit upp huvudet igen. Nu är jag med huvudet ovanför vattenytan med det här vattnet som strilar ned över mitt ansikte och jag känner smaken men kan inte gå tillbaka. Här ovanför vill jag inte vara men jag har inget val.
Känslan påminner mig om hur det kändes att komma tillbaka från tågluffen. Här nedan är en bild jag tog på mina tre vänner i Port-Louis, Bretagne. Det var en annan värld.
Kommentarer
Trackback
