ettusentvåhundrafemtioen

Så här har vi det i Umeå. Tur att Polly Tones kan underhålla som få då.

Paul Simon alltså. Så fort jag lärde mig hur CDspelaren fungerade när jag var liten så var det han jag spelade. Hittade musik i livet mycket genom plattan Graceland bland många andra Simon-skivor då min mamma tidigare var ett stort fan av Simon and Garfunkel. Själv fastnade jag ordentligt för Songs from the Capeman. "Albumet innehåller Simons versioner av knappt hälften av de låtar han skrev till Broadway-musikalen The Capeman. The Capeman är baserad på en verklig händelse som inträffade 1959 då Salvador Agron (som var av Puerto Ricansk härkomst) mördade två vita tonåringar i New York. Agron flydde från platsen iklädd en cape och lyckades hålla sig gömd för polisen under några dagar innan han till slut greps och sedermera dömdes till långvarigt fängelsestraff" säger wikipedia. Jag har inget att tillägga förutom att det är konstigt att de lade ned musikalen efter bara 68 föreställningar. Jag menar, Marc Anthony (då okänd) är ju med?

Jaja, Father and Daughter - hur missade jag denna låt?

If you leap awake
In the mirror of a bad dream
And for a fraction of a second
You can't remember where you are
Just open your window
And follow your memory upstream
To the meadow in the mountain
Where we counted every falling star

I believe the light that shines on you
Will shine on you forever
And though I can't guarantee
There's nothing scary hiding under your bed
I'm gonna stand guard
Like a postcard of a Golden Retriever
And never leave till I leave you
With a sweet dream in your head

...

till Natan

Ella Fitzgerald är en av de jazzsångerskor jag haft som inspiration genom min barndom och uppväxt, tillsammans med Sarah Vaughn, Nina Simone, Billie Holiday och Dinah Washington. Här är fröken Ella i en av mina favoritstandards, All the things you are. En kanske lite ointressant, rätt standard standard i arrangeringsväg men hennes röst alltså! Jag gillar den egentligen bättre i ett lite lägre tempo med ett avskalat arr men detta går väl bra ändå.

Skrev en rolig cover på Red Hot Chili Peppers Californication. Hinner nog inte spela in den innan jag drar. Den var fin. Ikväll ska jag på möte om USA-resan 2009 och sen ska jag försöka lära mig att spela i alla fall fem av låtarna i häftet jag fick av Jeppe. Sen tar jag med mig svenska sångboken - vilken skatt!

Det regnar fortfarande här uppe. Det gör inget för på vägen hem hörde jag V-Doggs Dance Machine och den är lika bra som lök om man vill få tårar i ögonen utan att gråta.

och på vägen hem i dimman från de där ädla vännerna, de som stannat kvar
så blev det fina låtar i stereon
de där låtarna man kan sjunga med i allt vad man har och bara låta tårarna falla
av glädjen
av lyckan
av ovissheten och den dunkla framtiden

regina spektor - samson
nerina pallot - sophia

Hamnade på en myspace igen, av en slump som alltid. Angelina Lundh är en tjej född -87 från Lund som går på Skurup på piano och skriver låtar på fritiden. Fruktansvärt smakfulla arrangeringar, vacker klang i rösten och finurliga melodier. Helt klart något att spana in inför framtiden. Här kan du lyssna du med. Fastnade kanske främst för låten Apathy med fint avskalat piano och skör melodi. Fin text också.

Så där ja. Så var Kasim Gump på p3 också. National broadcast, y0! Lyssna här eller här eller här.

Så här sliten som jag är orkar jag inte mer. Jobbade över igår och så fick jag en timme extra på mastodontpasset 11 timmar imorgon. Tack för en halvtimme tidigare idag dock.

Vonlenska is a term used to describe the gibberish sung by Sigur Rós, in particular Birgisson. It is also commonly known by the English translation of its name, Hopelandic. It takes its name from “Von”, a song on Sigur Rós’s debut album Von where it was first used.

Vonlenska is not a real language as it lacks a consistent grammar structure, word meaning, or even distinct words as such. Instead, it consists of meaningless syllables and resembles scat singing; the band’s website describes it as “a form of gibberish vocals that fits to the music”. Most of the syllable strings sung by Birgisson are repeated many times throughout each song, and in the case of ( ), throughout the whole album.

Det känns som att det skrivs för lite om det här med "maten, musiken och livet" i den här bloggen. Om jag nu ska försöka styra upp en vettig blogg så ska jag i alla fall försöka stå för det jag skrivit i titeln på sidan? Eller?

Så här gör vi:
Jag slänger ut ett par konstateranden och så får vi se om det är något utav dem som kan klassas som mat, musik eller liv. Ok?

---

1. Jag har jobbat på cateringfirma i helgen. Vi serverade på en bröllopsfest. Den baconlindade fläskfilén var säkert god men det låg lite hårt inne att jag skulle käka det som så småningom ska konvertera tillbaka till vegetarian igen.

2. I mp3spelaren jag lånat av min syster ryms 256 Mb. I denna klump av ettor och nollor så finns dessa godbitar sparade bara för den här veckan. Från Trästock och framåt involveras springturer och bilåkning och inlinesåkning och all möjlig aktivitet som blandar in rörelse:
House of Pain - Jump around
Rage against the Machine - Killing in the name of...
Marky Mark - Good vibrations
Juvelen - They don't love you
Juvelen - Watch your step
Daft Punk - Harder, better, faster, stronger
V-Dogg - Nostalgia
Wireless Cables - Boy Toy

3. Det finns alldeles för mycket sociala regler runt omkring mig just nu. Alldeles för mycket do-s and don't-s. Det känns rätt störigt eftersom jag blir helt tokig i situationer jag brukar palla.

Det har varit ett evigt tjat i min playlist när det gäller nordisk musik. Tror det började med folkmusiken och det lätta vemod som följer på. Sen smittade det ned mina pop-influenser till en sån grad att jag nu måste ha ungefär 25% nordisk musik på spellistorna.

Vad som dock varit är att det mest representerats av i huvudsak svensk musik med inslag av norsk pop och något enstaka danskt band. Finnarna har kommit med suspekta klanger eller beat men Island har i stort sett uteblivit. Det tänkte jag nu göra något åt så därför ska jag bara lyssna, inte bara på Bjork, Sigur Rós och Múm, utan även på sjumanna-indie-folk-kollektivet seabear. Maken till oskyldig sommarröst får man leta efter. Sen kan ni spana lite på nästa ö-lands-gäng; hjaltalín men de sjunger på isländska vilket kanske kan, i alla fall för mig, störa lite då man tror sig fatta vad de säger, men icket!

The Rules: List seven songs you are into right now. No matter what the genre, whether they have words, or even if they're not any good, but they must be songs you're really enjoying now, shaping your summer. Post these instructions in your blog along with your 7 songs.

1. Movits! - Äppelknyckarjazz. Av en slump då jag spanade in banden till Täfteåfestivalen och fastnade här, men den sätter sig med sin swingtjosanhejsan.
2. Juvelen - Don't mess (Krazy Fiesta RMX). Perfekt förfestlåt, och jag blir så fruktansvärt danssugen varje gång jag hör den på dansgolvet, i bilen eller på radion. Detta är dessutom en härligt sommarfräsch latin-remix.
3. Johnossi - Execution Song. Körde sträckan Stockholm - Umeå för ett tag sen och spelade den här låten över 20 gånger. Som min bror säger, det gör mycket för låten, det där första skriket.
4. Addeboy vs Cliff - Red Button. Av i princip samma anledning som låt nr 2.
5. Aesop Rock - None Shall Pass. Någon form av indie-pop-rap som jag bara myser av. Videon är inte så jävla dålig heller den.
6. The Doors - Five to One. Den låt som absolut först kommer när jag går och nynnar runt i min egen lilla värld. Fantastisk röst, helt galen story bakom.
7. MGMT - Electric Feel. Herr N spelade den kanske 10 ggr om dagen när jag var där senast, vilket gjorde att den satte sig rätt bra. Nu spelas den överallt och jag bara tänker på honom hela tiden. Fint med sextakt också, händer inte för ofta.

Med risk för att låta oerhört klassisk publicerar jag här sommarens spellista:

Carl Nielsen - Allegretto Giocoso
Tor Aulin - Ur Fyra Akvareller: Polska
Wilhelm Peterson-Berger - Jungfrun under lind
Sergei Rachmaninoff - Vocalise
Camille Saint-Saëns - The Swan
Lillebror Söderlund - Folklig vals no 2
Joseph Haydn - Klaviersonate D-dur: Allegro con brio
Jean Sibelius - Romance
Frédéric F. Chopin - Nocturne
Franz Schubert - Trio Eb-dur: Andante con moto

kronos-kvartetten som jag alltid hållit som topp tre stråkensembler rent personligt, har spelat in covers på nine inch nails och sigur rós. jag kanske är lite sen med det men det är hur som helst väldigt värt att lyssna på. andra tillfällen när de är bra är till exempel när de spelar marilyn manson eller bill evans eller steve reich.

http://www.myspace.com/kronosquartet

Det är en släng av melankoli som skapat denna spellista till morgonar i kollektivet. Det känns att det bara är två veckor kvar.

1. Feist - The limit to your love
2. Thom Yorke - Harrowdown Hill
3. Dixie Chicks - Top of the world
4. Nizlopi - Wash away
5. Christian Walz - Die
6. John Legend - Save Room
7. Tingsek - They showed up and were beautiful
8. Feist - Honey Honey
9. Damien Rice - Volcano (The Story So Far-versionen)
10. Dixie Chicks - Travelin' Soldier
11. Coldplay - White Shadows
12. Fleetwood Mac - Rhiannon
13. Jeff Buckley - Hallelujah
14. John Mayer - I Don't Trust Myself (With Loving You)
15. Peter LeMarc - Sättet
16. Feist - Sealion
17. Imogen Heap - Speeding Cars
18. Thom Yorke - The Eraser

Fyra dagar av Puccini och Mozart = asbra.

under tiden tycker jag ni ska lyssna på Schuberts Death and the Maiden sats 4. Presto i 6/8takt med två takter Dvorak i 01:10. Lätt värt!

Flera goda karaktärer från bygden gjorde i höstast en Karl-Oskar och Kristina i miniatyr och åkte till det nordtyska reservdanska Skåne i hopp om att hitta sig själva eller något. Vad vet jag om det egentligen annat än att de förgyller vardagen när man ser/hör dem?

Jag talar förstås om och passar på att utbringa en skål till My Favorite Moonboots (MFMB) som på sin myspace påstår sig vara "the perfect crossbreed of daft punk, studio, joy division, silverbullit" med  mera. De har väl besökt ett antal scener i Hälsingland innan de bestämde sig för att ta klivet (läs: ta studenten) men på nya "The fine Detail" visar verkligen att de är några att räkna med.

Jag rekommenderar en dos mån-skor till alla, men framförallt till någon som vill dansa aset av sig. Om man nu någon gång får använda uttrycket "tonårspop" i ett positivt syfte så är det väl nu, antar jag.

And ooh, I like it.

Vad jag är glad över att min pappa spelade Toto för mig när jag var liten. Inte bara för att jag nu kan alla låtar på tre språk, dels det som kom dreglandes ur min treåriga mun, det som pappa rättade mig med och översättningen. Fantastisk kunskap när det kommer till förfestandet nu för tiden.

Frågan som jag och mina två syskon bänder oss dubbelvikta för varje gång det är genomgång av LP-samlingen är varför farsgubben hade Toto hemma överhuvudtaget, i en annars härlig blandning av Ebba Grön och David Bowie. Hur som helst var det bra, för nu har jag något att lyssna på när jag behöver smöriga kärleksballader.

Ni som inte vet vilka Toto är, så var de på den tiden min far hängde efter dem ett gäng bestående av tre bröder varav en som hoppade av och en som dog då han luktade på blommorna i sin trädgård, en porrstjärna enligt legenden och en man med för tighta byxor. Bröderna Porcaros pappa hänger tydligen fortfarande på som gamla arbetsplats Los Angeles School of Music och ger goda råd. Utöver den egna karriären ("Hold the Line", "Africa" osv..) så står gänget bakom många stora hits i andra sammanhang. Jeff spelade till exempel både med Aretha Franklin, Eric Clapton, Ted Gärdestad (!!!), Herbie Hancock och Michael Jackson. Jag brukar hitta recensioner lite här och var som dissar Toto som ett osvängigt band, framför allt Expressen och Aftonbladet. Frågan är bara vad de gillar Thriller som i princip är Toto + Michael Jackson?

Min egen åsikt om Toto är tudelad. Ingen kan ta ifrån dem äran att vara de slemmigaste och härligaste när det kommer till 80tals synthar och dåliga videos. Inte heller krävs det någon Nobelpristagare i litteratur för att knåpa ihop rim som detta: